Vi har tillbringat två nätter i Limhamns småbåtshamn, 300kr/ natt. En trång ställplats på asfalt men nära till fina gräsytor att rasta hundarna på. Handikapptoaletten är stor och rymlig och servicehuset är nära och skinande rent.
Vi kunde enkelt ta oss till affär och restauranger med handikappscootern och promenad.
Det var lätt att boka och betala via nätet.
Vi återkommer gärna när vi hälsar på dottern nästa gång!
Mats tog ensam tåget över till Köpenhamn, för första gången på egen hand sedan hjärtsmällen. Han och Tobias hade en härlig dag och han kom hem lycklig men totalt uttröttad. Han stupade direkt i sängen och sov en och en halv timme.
Med sig hade han underbara danska ostar som jag frossat på!
Jag och hundarna körde till Elin och Viktor. Där tog de oss till en hundrastgård så att hundarna fick springa av sig ordentligt.
Därefter körde vi till Rövareskogen, ett vackert område 3-4 mil från Malmö.
Vi promenerade och åt lunch på en äng. Det var sommarvarmt och fantastiskt vackert! Dagen gick alldeles för fort men vi njuter av att träffa barnen, det blir inte så ofta på grund av avståndet.
Hundarna var lika trötta som Mats och Mats sa att jag såg så trött ut som han kände sig!
Vi lämnade Karlskrona och körde den korta vägen till Malmö. Jag blir alltid så förvånad att allt är så nära här i Skåne. Vi hade förbokat en natt på ställplatsen i Limhamns småbåtshamn och kunde äta lunch, rasta hundar och njuta av de härliga vädret och omgivningarna.
Elin och Viktor kom och träffade hundarna och vi promenerade till en Vietnamesisk rastaurang i närheten. Där träffade vi Viktors mamma Helene för första gången. Hon arbetar i Malmö och kom efter jobbet. Vi åt gott och hade några mysiga timmar tillsammans.
Vi hade lämnat hundarna i husbilen, Maja och Bianca var instägda i sin bur. Det var första gången de varit ensamma så länge (2 timmar). På hemvägen såg vi en fiskmås som hade fångat el ål som den svalde utom den sista decimetern som inte fick plats! Den flög iväg med den hängande utanför näbben. Vi såg också en svan som låg och ruvade precis vid gångstigen.
Framme vid husbilen hörde vi hundarna skälla och en husbilsgranne som anlänt efter att vi lämnat dem kom ut rosenrasande och skällde ut oss för att hundarna skällt så länge. På något sätt hade de lyckats ta sig ur buren och rusade omkring och skällde på allt som rörde sig kring husbilen. Det hade vi inte räknat med.
Nu ska vi snart sätta fart inför dagens äventyr. Mats ska ensam ta tåget över till Köpenhamn för att träffa Tobias. Jag kör sedan hem till Elin och Viktor där vi rastar hundara i en hundrastgård innan vi kör iväg på en dagsutflykt.
Vi har bokat ytterligare en natt på samma ställplats.
Vi har hittat en fin ställplats när vi hälsar på vår son i Landskrona. Vi har stått här i hamnen i många år och återvände även dit i år.
Vi var inte förberedda på de elproblem som ställplatsen har och blev efter en timme strömlösa och utan Mats stationära sygasapparat. Han har även en batteridriven apparat men ett av batterierna var urladdat och skulle bli laddat under natten. Vi klarade av natten genom att Mats fick sova med lägsta syretillförseln så länge batteriet räckte. Det blev en orolig natt och tidig morgon.
Vi kontaktade Hamnkontoret och fick följade förklaring av Hamnkaptenen Mattias Lundin:
”Vi har inte kunnat sätta mer än 6A på grund av att elnätet i hamnen redan är överbelastat. Det har gjort att hela hamnen blivit strömlös flera gånger. Vi har inte fått tillåtelse att öka huvudsäkringens kapacitet pga elsäkerheten. Vi har därför jobbat sen januari förra året tillsammans med kommunen och Landskrona Energi för att hitta andra lösningar på problemet. Nu har vi äntligen fått besked om att man kommer flytta restaurangen och vårt nya servicehus på en egen servis vilket gör att vi kommer att kunna byta 6A till 10A på ställplatserna eftersom vi får belastningen fördelad på flera huvudsäkringar.
Nu är det inte tröst för er situation. Jag kommer givetvis att återbetala er avgift och beklagar att ni fick en så tråkig upplevelse hos oss. För att kunna betala tillbaka behöver jag ett kontonr att betala ut till.”
Det hade varit bra om det upplysts om elproblemen när vi checkade in och att det finns elstolpar med 10A längst ut på piren.
Men vilket bra bemötande!
Självklart återvände vi och sov ytterligare en natt, nu med en 10 A elstolpe och kunde sova som stockar hela natten.
Vi tog en lugn morgon efter nattens oro och sömnlöshet. Vi lämnade ställplatsen och for och hämtade Joel som arbetade hemifrån och åt en gemensam lunch med hämtmati husbilen.
Mats lagade scootern inne på Joel och Johannas innergård. Där var lä och skönt i solen. Hundarna kunde springa fritt och vi fick en tvättmaskin torkad. Vi var trötta efter natten och kunde återhämta krafter och umgås med Joel.
Ställplatserna i Lundåkrahamnen fylldes snabbt så vi skyndade dit vid 19-tiden för att säkra en 10 ampers elstolpe.
I natt sov Mats mellan klockan 22 och 06, vi vet inte när det hände senast! När vi mornat oss packar vi ihop och kör till Malmö!
Igår packade vi ihop och lämnade Helenas fina hus/plats i Lökaröd och tackade för denna gång. Det är fantastiskt att ha ett sådant ställe att kunna landa på och ladda ”batterierna”.
Skåne har hur många vägar som helst. Vi ställde in vår gps och körde tärs över landet mot Landskrona på bl a vägnummer 1068, 1042 och 13.
Vi såg hur vitsipporna slog ut i mängder i bokskogarna, hur trädens knoppar växte, ett och annat träd fick musöron och mängder av blommande körsbärsträd och buskar. Naturen exploderade i solskenet! Dessutom körde vi genom små byar med hus som passar i vilken sagobok som helst och det är ett tätbefolkat landskap. Likaså såg vi oändligt många kyrkor och stenmurar som påminde oss om historiska tider.
När vi närmade oss Landskrona söke vi upp Byggmax för att köpa nya gasoltuber. De är tunga och som mycket annat i husbilen har gasolluckan åldrats. Jag hade sönder ett rostande gångjärn och däreter även det andra och vi stod med en lucka som inte gick att stänga.
Det fixade vi (läs Mats) och efter en och en halv timme for vi vidare, hämtade paketet med laddaren till scootern och kom fram till Joel och Johanna. Hundarna blev som tokiga av att träffa dem och fick springa av sig på deras innergård. Katterna höll sig på övervåningen med ett säkerhetsgaller för trappan.
Mats och jag var urlakade och jag kände mig som en tom och innehållslös mjölkkruka. Vi blev bjudna på middag och pratade en stund men for tidigt ut till ställplatsen i Lundåkrahamnen.
Här har vi stått flera gånger tidigare och varit mycket nöjda.
När vi plockade ut scootern såg vi att den tappat en mutter och behövde lagas. Efter en timme började elen krångla, den kom och gick ett tag och sedan blev vi helt strömlösa. Det innebar att Mats fick klara natten med lägsta syrenivån på den batteridrivna syrgasapparaten. Den räckte 6 timmar.
Jag vaknade vid 5-tiden och visste att vi hade syrgas fram till klockan 6. Vi övervägde våra olika alternativ och beslutade oss för att köra längst ut på piren för att se om det fanns en oanvänd elstolpe, om inte köra hem till Joel och Johanna för att ladda upp scooter och batterierna. Vi tror att elkrånglet började när en tredje husbil kopplade in sig på vår elstolpe vid 23-tiden.
Vi hade tur och kunde ensamma koppla upp oss på en stolpe och nu laddar vi för fullt och har ätit frukost. Alla är vi tillbaka i sängarna och vi tar oss en tupplur. Mats och hundarna somnade direkt!
Idag ska scootern lagas, vi ta igen oss och kanske se lite av Karlskrona innan vi landar hos Joel och Johanna när de slutat arbetet.
Vi har varit ute med husbilen i en vecka och konstaterar att det fungerat att hålla värmen i kylan men begränsningen med att sakna ett uterum var kännbar.
Igår var det den varmaste dagen hittills.
Vi körde längst kusten ner till Kivik och njöt av Österlen i solsken, Äppelodlingarna srod prydliga och Brösarps backar var gröna men jag saknade korna. I Kiviks hamn åt vi fish and chips och fiskburgare till lunch. Det var fantastiskt gott och fiskburgaren slog nästan min godaste favorit, sillburgaren, köpt i Kåseberga.
När vi kom tillbaka till Lökaröd tog jag fram mina målarväskor och gjorde ett halvhjärtat tuschmålningsförsök. Men jag njöt mest av att sitta i bara t-shirt i solen och att vi kunde vara ute!
Igår var det jag som hade en dålig dag. Jag var trött och ur balans och fick ögonmigrän. Under dagens lopp kändes det bättre, solen sken och värmde så det gick att sitta ute. Vi bestämde oss för att stanna ytterligare en dag för att återfå krafter och livslust.
Vi tror att vi vet vad problemet med toalettspolningen beror på men ännu inte hur det ska lösas. När vi spolar går pumpen och fyller en behållare så att det går att spola flera gånger utan att pumpen startar. När behållaren är fylld verkar den läcka så att toalettstolen fylls med spolvatten. Den har aldrig blivit överfull men toalettkasetten blir snabbt fylld och behöver tömmas ofta. Vi klurar vidare.
I övrigt fungerar husbilslivet bra. Det är trångt och trassligt med Mats ”navelsträng” men den räcker även en bit utanför husbilen. Vi börjar vänja oss.
Hundarna är nöjda och glada och får träning i att gå i koppel. Jag tränar Bianca och Putte att gå i dubbelkoppel. Mats tränar Maja att ensam gå bredvid scootern men att köra på annat än asfalt är inte så enkelt.
Idag ska vi åka till Kivik och äta middag på en restaurang som Gigi och Hasse rekommenderat. Vi ska även byta en tömd gasbehållare, värmen behöver vara på under kvällar och nätter och igår tog den första tanken slut.
Planen är att i morgon köra till Landskrona och hämta ut beställd vattenslang och Mats scooterladdare. På kvällen träffar vi Joel och Johanna. På torsdagen vill vi göra ”Landskrona” för att återigen träffa Joel och Johanna när de kommit hem från jobbet.
På fredagen tar vi oss till Malmö och äter ute tillsammans med Elin och Viktor. De bor högst upp utan hiss så Mats kan inte besöka dem hemma. På lördagen tar Mats tåget till Köpenhamn där Tobias möter och de umgås under dagen. Hundarna och jag umgås med Elin och på kvällen kör vi tillbaka till Landskrona.
Innan vi åker vidare på söndagen ska vi lyssna på Joels kör som sjunger vårsånger i en kyrka utanför stan.
Vi får alltid energi och mår bra av att umgås med våra barn!
Åsa tågluffar på torsdag iväg med sin faster Ingrid för en vecka i Europa. Henne planerar vi att besöka när hon kommit tillbaka till Göteborg.
Det blir ofta inte som vi tänkt oss men alltid som det ska!
Igår började vi dagen med ett frukostmöte med Elin och Åsa i Göteborg på facetime. Ute var det väldigt blåsigt men lite lättare moln. Det var för kallt för att vistas ute någon längre tid och vi bestämde oss för att köra vidare. 8 mil söderut hade vi sett ut en camping som verkade mysig och vacker.
Fotot på Dalskärs camping vid Bergkvara blev det enda fotot från gårdagen. Det var oerhört vackert men så tidigt på säsonen var inte restaurangen öppen och samma iskalla havsvind blåste bort tankarna på att stanna.
Vi åt lunch och funderade vidare. Att besöa Öland i kylan hade vi övergivit och letade efter ställplatser en bit från kusten och kylan. Eftersom vår toalett fylls snabbt av läckande vatten ( felsökning pågår) var vi beroende av en ställplats med tömningsmöjligheter.
Vi hittade inget lämpligt ställe och det slutade med att vi körde hela vägen till kusin Helenas hus i Lökaröd utanför Degerberga. De bor i Holland och har gett oss en nyckel så att vi kan nyttja huset och ställa bilen på gårdsplanen när de inte är här. Världens bästa ställplats!
Väl framme åt vi middag och rastade hundarna, sedan slocknade vi båda två och sov i över en timme. Vi är ovana vid att ta snabba beslut, Mats handikapp och de senaste årens sakta lunk och utmattning har gett oanade konsekvenser. Långsamt börjar vi förstå att det är en större omställning att leva husbilsliv än vi trott.
Efter nattens sömn under en fantastisk stjärnhimmel i ett totalt mörker väntar nu en dag på plats. Felsökning av toalettläckan ska prioriteas, lite småfix åtgärdas och krafter ska återhämtas.
Närmaste planen är att på tisdag eller onsdag åka till Landskriona och hämta scooterladdaren och en vattenslang som skickats till Joel. Vi träffar dem när de slutat jobbet.
Våren har kommit en bit längre här, ginsten blommar och många träd har skiftat färg och har stora knoppar. Vi har sett vårväxter men ännu inte några mängder av vitsippor. De säger att värmen är på väg, då kommer det nog att sätta fart!