månadsarkiv: juli 2023

Ett litet bakslag

Elin och jag umgås fortfarande en del via spelet Sky. Hon och Viktor har meddelat att de kommer hit några dagar i augusti i samband med Ylvas begravning. Det ser vi fram emot!

Igår var det motsatsens dag, jag hade mer värk än på länge och anpassade mig därtill. Det var den första dagen på länge som det inte alls regnade även om det inte var särskilt varmt. Mats och Lasse tillbringade eftermiddagen på flygfältet.

Lasse rör honungen varje dag och snart är det dags att fylla burkarna. Vi har 700 gramsburkar som vi säljer för 100kr styck. Mjödet har börjat jäsa och det ska vi behålla för oss själva när det är klart.

Vi har erbjudit byborna att ta rätt på våra hallon som vi inte orkat sköta i år. Jag kan inte tänka mig att ta mig så långt ner i trädgården med mitt ben. Hittills har en familj nappat.

Jag njuter av att ha röjt och städat och fortsätter långsamt med ”reningen”.

Bästa dagen

Fram till eftermiddagen hade jag igår den bästa dagen hittills vad gäller smärtläge. Jag städade färdigt nedervåningen och känner mig så nöjd! Sedan satte värken igång men det var det värt!

Mats testar bilen och det mesta verkar nu fungera igen. Det finns en funktion för att höja och sänka pedalerna som vi inte fått att fungera. Just nu är de bottenställda och jag har svårt att nå ordentligt. Det måste fixas på något sätt, i övrigt sitter jag mycket bekvämt.

Vi åt revbensspjäll och Mats goda tunnskivade staffanspotatis och senare på kvällen festade Mats och Lasse på räkor. Jag la mig tidigt eftersom jag hade en tidig morgon. I natt har jag däremot sovet extra länge och njuter av morgonkaffet i ett fräscht vardagsrum.

Släktkalas

Igår behövde vi pensionärsfredag. Vi är båda trötta och rastlösa eftersom bilaffärerna ännu inte är riktigt klara. Mats lyckades fixa felen på bilen, det var troligtvis jordningsfel. Nu ska vi testköra några dagar och se om allt funkar som det ska. Fortsätter det att krångla kommer bilhandlaren ta tillbaka bilen och fixa problemen.

Den 20 juli är ingen vanlig dag. I större delen av mitt liv har det varit en festdag med min skånska släkt. Det var mormor Agdas födelsedag och släkten samlades, umgicks och åt sju sorters kakor. Likaså är det alla släktMargaretors namnsdag. Så mina tankar gick till dem igår.

Jag gillar Lillhärdals facebooksida, de använder den på ett bra sätt. Här är ett exempel!

Mer väntan

Igår ringde de från reumatologen och erbjöd en återbudstid den 26 juli! Underbart!

Vi önskar nu bara lugn och ro och ingen spänning. Vi tänkte oss besöka Avesta art en dag och besöka systrarna i Skarpnäck, göra fisketurer och bara njuta av sommaren.

Men Chryslern måste in på verkstad och vi tycker att vi haft otur eftersom bilhandlaren inte har kollat igenom funktionerna ordentligt innan försäljningen. Det kostar oss inget men vi måste vänta på den nya frihetsbilen. Som tur är har vi kvar volvon så vi inte blir helt inlåsta här.

Jag är mycket bättre, värken varierar men är inte lika intensiv utan mer molande! Att jag kan sova bidrar också.
När jag ser mig omkring ser jag två månaders förfall. Blommor som otrivs, högar av oflyttade saker, änglatofflor och hundspår. Långsamt sätter jag igång röjningen. Igår städade och putsade jag till och med fönstren i sovrummet och toaletten blev skurad. Det finns alltså hopp! Jag klarar av det och har ork om jag tar lite i taget och vilar mellan varven.

Jag är lite osäker om jag vant mig vid värken eller om den blivit mindre och kanske har jag börjat tänka att jag får leva med värk i fortsättningen. Det sämsta är att jag inte kan gå särskilt långt, jag fasar redan inför reumatologen, det är många och långa korridorer att ta sig igenom. Utan Chryslern får jag inte med mig lillscootern.

Regn och rusk

Vädret är verkligen varierat, jag vet inte hur många gånger på dagen som det regnar eller som solen skiner. Igår var det ganska svalt också. Vädret kommer fortsätta vara lika nyckfullt och den planerade grannfesten på fredag har därför blivit inställd. Så synd, den hade vi sett fram emot!

Det blev ingen hundbur, vi har kommit fram till att vi behöver tillverka en egen som passar bakluckan. Däremot blev det en biltur Borlänge, Falun och hem. Det visar sig att det finns en del småfel som behöver åtgärdas på bilen men det kommer att gå på garantin. Allvarligast är ett glapp någonstans som orsakar att blinkers, ljus mm helt lägger av emellanåt för att sedan plötsligt komma tillbaka liksom att den inte växlar som den ska. Det är bra att vi har kvar volvon tills det blivit åtgärdat.

Bilaffärerna är inte helt klara eftersom bankerna tar tid på sig och jag kan inte riktigt koppla av förrän vårt lån på husbilen är löst. Likaså ska vår nya bil fungera ordentligt!

Den 18 är pensionsdag och Mats fick köra några vändor för att fylla på vårt matförråd. Han lämnade innan dess prover som visade att hans värden var precis som de ska igen! Skönt!

Planer

Morgonkaffet är gott!

Jag hade igår mer ont och på ett nytt sätt. Det tillsammans med sorg och trötthet gjorde att jag hade en tyngre dag.
Jag pratade med Elin och Åsa och vi sörjer Ylva. Hon var en speciell kvinna som lämnar många minnen efter sig!

Vi boar in oss i bilen, idag ska vi titta på en begagnad hundbur som vi tror kan passa in. Vi kan vid behov få med oss båda scootrarna också.

Nästa vecka planerar vi att göra ett besök hos systrarna i Skarpnäck. Vi behöver byta miljö och se lite annat.

Mitt körkort ska förnyas så ett fotografi hos Trafikverket i Falun blir det idag, förutom Mats provtagning i Långshyttan och ev hundbursinköp i Borlänge.

Ylva

Igår dog en av mina barns fastrar. Döden är så definitiv och ofattbar och sorgen obeskrivbar.

Jag provkörde bilen, den är lättkörd men har massor av outforskade funktioner. Lasse och Mats körde till en kompis Grängesberg på eftermiddagen. Det var regn och åska i luften.

Jag blir lite bättre för varje dag men stundtals tar den ihållande värken övertaget. Jag sover bättre också och i natt drömde jag, det vet jag inte att jag gjort sedan jag blev dålig!

Husbilen är såld

Igår eftermiddag blev det klart. Vi har sålt husbilen och ersatt den med en handikappanpassad Chrysler Town and Country V6. Nu återstår en inlärningsperiod för att kunna nyttja alla finesser.
Vi har vant oss vid tanken på ett liv utan husbil och ser fram emot resor och utflykter tillsammans med scootern. Det får bli hotell/stugövernattningar i stället.

Jag blir bättre och bättre med mindre smärta och mer rörlighet. Det går ganska snabbt framåt, för andra natten kan jag sova mycket längre och även på den högra sidan. Jag går utan rullator, trappor går bra och fram och tillbaka till garageplan fungerar. Men värken kommer efter en stund och jag måste vila ofta! Det är skönt att märka att jag blir bättre och ju bättre jag känner mig desto mer tränar jag!

Mats gör framsteg i sitt vätskeintag, han måste hålla koll på varenda droppe han får i sig och har hittat en metod som fungerar. När han minskar i vikt orkar han mer och mår mycket bättre!

Högkänslighet har uppmärksammats under de senaste åren. Det ges massor av förklaringar och beskrivningar om vad det innebär. Jag kände mig befriad när jag först stötte på begreppet, jag tillhör helt klart denna grupp. Däremot är det säkert väldigt olika hur vi reagerar och det är svårt att vara allmängiltig. Nedanstående text stämmer oerhört bra på mig. Jag kan bara göra ett tillägg, även tillsammans med Mats kan jag ”bara vara” och få den ensamhet jag behöver. Det har aldrig varit möjligt tidigare, det har alltid funnits ”appar i bakgrunden”!
Min dagliga meditation har även varit en mycket viktig återhämtningsmetod under de senaste 40 åren!

Bilaffärer

Igår hade vi en lång dag. Vi for tidigt till Eskilstuna för att titta på den handikappanpassade bil vi skulle vilja byta husbilen mot. Den har en elramp och det går att köra Mats stora promenadscooter rakt in.

Bilförsäljaren var intresserad av husbilen för egen del och efter lite diskussioner var vi överens om en affär. Idag ska vår nya bil bli hemlevererad och utbytt mot husbilen. Om allt går som det ska är affären upgjord i eftermiddag!

Vi var rejält trötta när vi kom hem. Mats var den som fått gå och jag den som kört, halta och lytta som vi är. Därpå anspänningen för att få affären att gå i lås. Lasse hade tagit hand om hundarna på eftermiddagen och fixade oss en varsin GT när vi kom hem.