En och en halv mil utanför Göteborg hittde vi denna ställplats. Här är stora platser med stenläggning utanför. Bra och rent servicehus.
Det är nära till skog och områden att rasta hundarna i.
Lätt att boka och checka in.
Handikappvänligt
Vi stannar 5 nätter och har detta som utgångspunkt när vi träffar släkt och vänner. Det är nära till bussen.
Pris lågsäsong 245kr , högsäsong 295kr (1/5-30/9) med el
Igår lämnade vi Skåne och körde till Göteborg. I Skåne finns det vägar överallt och det är både vackert och intressant att köra den närmaste vägen enligt vår gps.
Vi står nu i Partille och har bokat in oss till den 2 maj. Vi undviker havet eftersom det blåser kraftigt och kallt och folktäta ställplatser med tanke på hundarna.
Vår planerade resa uppåt längst västkusten skjuter vi på framtiden eftersom vi inte kan vistas utomhus längre stunder. Dessutom har akvarellmuseet stängt fram till 7 maj.
Om Mats pälsar på sig kan han köra rastningsrundor med hundarna men huvudsakligen tillbringar vi tiden inne i husbilen. Efter Göteborg tar vi vägen hemåt genom Dalsland och Värmland. Vi ska försöka ta det lugnt och göra några övernattningsstopp.
På denna ställplats är det lugnt med ett fåtal husbilar/husvagnar utspridda på området.
Vi tränar hundarna intensivt (bättre sent än aldrig) till husbilslivet och gör vissa framsteg men Maja har oturligt nog börjat löpa och är extra orolig.
Idag ska vi besöka Marianne och hennes man som bor i närheten. Hon har PAH och vi träffades på Fåröträffen för ett år sedan.
Åsa har kommit hem från sin resa och ska arbeta några dagar innan vi träffas. Bror Lasse ska komma hit på besök någon av dagarna.
Jag har precis morgonrastat hundarna i frostigt gräs!
Igår körde vi till Höganäs och åt lunch. Vi invigde den nya vattenslangen och fyllde på vattentanken och passade på att handla lite.
För 11-12 år sedan ställde konstnären Maria Luisa Persson ut i vårt galleri en sommarvecka. Hon och hennes man Kjell-Åke bodde hos oss under tiden och vi lärde känna varandra. Vi har hållit kontakten men livet har levt med oss alla och först igår träffades vi igen i deras hem i Höganäs.
Vi hade jättetrevligt och stannade tills Mats bärbara syrgasgenerator fick slut på batteri. Då var också Mats slut, hans energi är begränsad och kan plötsligt slås av utan förvarning.
Hundarna skötte sig bra i bilen när buren försetts med säkerhetslås.
På ”Bananpannkakan” vandrade nu två vita gäss omkring och hönsen hade fått en ny inhägnad utegård. Jag körde en tvättmaskin och vi laddade inför att resa vidare idag.
Vi har varit ute på resa i två veckor nu!
Vi älskar vår flock och våra hundar.
Bianca kom till oss under covidkarantänen och har nästan bara rastats fritt ute i vår trädgård. Hon har träffat ett mycket begränsad antal människor och hundar. Hon är väldigt kärvänlig och älskar människor och finns det möjlighet att stjäla mat gör hon det. Det är troligtvis en följd av hennes första tid som moderlös gatuhund.
Maja är renrasig och äter medicin mot epilepsi, hon är en nervig och orolig själ men vacker och älskvärd i trygg hemmamiljö. Den större delen av sitt liv har har hon tilbringat hemma och är inte van vid nya miljöer, människor och djur. Ingen av dem har tillbringat särskilt mycket tid i husbilen.
Putte börjar bli gammal och bekväm men är van att sedan tidigt att resa med husbilen och träffa nya människor och djur.
Det har visat sig att det tar tid att vänja dem vid vårt husbilsliv, vilket jag inte riktig hade räknat med. Särskilt när vi är lite hungriga eller trötta, vilket händer ganska ofta i husbilslivet, har vi båda två svårt att orka med deras oro.
Därför är det väldigt skönt att nu vara ensam på en ställplats med hundrastgård. Hundarna vänjer sig snabbt men till en början är allt alldeles för spännande och ovant för dem. Nu har vi vilat en hel dag och allt känns rätt lugnt och bra men igår tänkte jag att vi borde köra hem eftersom jag inte orkade med deras beteende.
Vi får försöka hitta ett sätt att hantera hundarna bättre när vi kommer i nya miljöer.
Regnet öste ner när vi vaknade på söndagen. Vi sov båda riktigt bra.
Mats fick under lördagen en blåsa eller något liknande på tungroten. Det gick bra att svälja men inte mat så han fick hålla sig till flytande föda. Framåt söndagskvällen hade det läkt så att han kunde äta igen.
Vi packade bilen och lämnade Malmö. Hos Joel och Johanna packade vi ur deras pappa/farfar Leo Sjöboms tavlor som vi lastat under en av sängarna. Tobias och Joel tar nu hand om hans konst. Vi åt en mjukglass innan vi körde till en liten kyrka utanför Hälsingborg där Joel qoch hans kör sjöng vårsånger. Vi vågade inte lämna hundarna ensamma i bilen så jag avstod att lyssna men Mats var överlyckig och imponerad av deras sång!
Nu har vi ställt oss på ställplatsen Bananpannkakan och ska ta minst en vilodag. Det är mycket att smälta. Vi välkomnades av värdparet och fick två ägg och en banan för att göra en bananpannkaka, dessutom varsin havrekaka och godisbit.
Här finns en hundrastgård!
Vi har tillbringat två nätter i Limhamns småbåtshamn, 300kr/ natt. En trång ställplats på asfalt men nära till fina gräsytor att rasta hundarna på. Handikapptoaletten är stor och rymlig och servicehuset är nära och skinande rent.
Vi kunde enkelt ta oss till affär och restauranger med handikappscootern och promenad.
Det var lätt att boka och betala via nätet.
Vi återkommer gärna när vi hälsar på dottern nästa gång!
Mats tog ensam tåget över till Köpenhamn, för första gången på egen hand sedan hjärtsmällen. Han och Tobias hade en härlig dag och han kom hem lycklig men totalt uttröttad. Han stupade direkt i sängen och sov en och en halv timme.
Med sig hade han underbara danska ostar som jag frossat på!
Jag och hundarna körde till Elin och Viktor. Där tog de oss till en hundrastgård så att hundarna fick springa av sig ordentligt.
Därefter körde vi till Rövareskogen, ett vackert område 3-4 mil från Malmö.
Vi promenerade och åt lunch på en äng. Det var sommarvarmt och fantastiskt vackert! Dagen gick alldeles för fort men vi njuter av att träffa barnen, det blir inte så ofta på grund av avståndet.
Hundarna var lika trötta som Mats och Mats sa att jag såg så trött ut som han kände sig!
Vi lämnade Karlskrona och körde den korta vägen till Malmö. Jag blir alltid så förvånad att allt är så nära här i Skåne. Vi hade förbokat en natt på ställplatsen i Limhamns småbåtshamn och kunde äta lunch, rasta hundar och njuta av de härliga vädret och omgivningarna.
Elin och Viktor kom och träffade hundarna och vi promenerade till en Vietnamesisk rastaurang i närheten. Där träffade vi Viktors mamma Helene för första gången. Hon arbetar i Malmö och kom efter jobbet. Vi åt gott och hade några mysiga timmar tillsammans.
Vi hade lämnat hundarna i husbilen, Maja och Bianca var instägda i sin bur. Det var första gången de varit ensamma så länge (2 timmar). På hemvägen såg vi en fiskmås som hade fångat el ål som den svalde utom den sista decimetern som inte fick plats! Den flög iväg med den hängande utanför näbben. Vi såg också en svan som låg och ruvade precis vid gångstigen.
Framme vid husbilen hörde vi hundarna skälla och en husbilsgranne som anlänt efter att vi lämnat dem kom ut rosenrasande och skällde ut oss för att hundarna skällt så länge. På något sätt hade de lyckats ta sig ur buren och rusade omkring och skällde på allt som rörde sig kring husbilen. Det hade vi inte räknat med.
Nu ska vi snart sätta fart inför dagens äventyr. Mats ska ensam ta tåget över till Köpenhamn för att träffa Tobias. Jag kör sedan hem till Elin och Viktor där vi rastar hundara i en hundrastgård innan vi kör iväg på en dagsutflykt.
Vi har bokat ytterligare en natt på samma ställplats.
Vi tog en lugn morgon efter nattens oro och sömnlöshet. Vi lämnade ställplatsen och for och hämtade Joel som arbetade hemifrån och åt en gemensam lunch med hämtmati husbilen.
Mats lagade scootern inne på Joel och Johannas innergård. Där var lä och skönt i solen. Hundarna kunde springa fritt och vi fick en tvättmaskin torkad. Vi var trötta efter natten och kunde återhämta krafter och umgås med Joel.
Ställplatserna i Lundåkrahamnen fylldes snabbt så vi skyndade dit vid 19-tiden för att säkra en 10 ampers elstolpe.
I natt sov Mats mellan klockan 22 och 06, vi vet inte när det hände senast! När vi mornat oss packar vi ihop och kör till Malmö!
Igår packade vi ihop och lämnade Helenas fina hus/plats i Lökaröd och tackade för denna gång. Det är fantastiskt att ha ett sådant ställe att kunna landa på och ladda ”batterierna”.
Skåne har hur många vägar som helst. Vi ställde in vår gps och körde tärs över landet mot Landskrona på bl a vägnummer 1068, 1042 och 13.
Vi såg hur vitsipporna slog ut i mängder i bokskogarna, hur trädens knoppar växte, ett och annat träd fick musöron och mängder av blommande körsbärsträd och buskar. Naturen exploderade i solskenet! Dessutom körde vi genom små byar med hus som passar i vilken sagobok som helst och det är ett tätbefolkat landskap. Likaså såg vi oändligt många kyrkor och stenmurar som påminde oss om historiska tider.
När vi närmade oss Landskrona söke vi upp Byggmax för att köpa nya gasoltuber. De är tunga och som mycket annat i husbilen har gasolluckan åldrats. Jag hade sönder ett rostande gångjärn och däreter även det andra och vi stod med en lucka som inte gick att stänga.
Det fixade vi (läs Mats) och efter en och en halv timme for vi vidare, hämtade paketet med laddaren till scootern och kom fram till Joel och Johanna. Hundarna blev som tokiga av att träffa dem och fick springa av sig på deras innergård. Katterna höll sig på övervåningen med ett säkerhetsgaller för trappan.
Mats och jag var urlakade och jag kände mig som en tom och innehållslös mjölkkruka. Vi blev bjudna på middag och pratade en stund men for tidigt ut till ställplatsen i Lundåkrahamnen.
Här har vi stått flera gånger tidigare och varit mycket nöjda.
När vi plockade ut scootern såg vi att den tappat en mutter och behövde lagas. Efter en timme började elen krångla, den kom och gick ett tag och sedan blev vi helt strömlösa. Det innebar att Mats fick klara natten med lägsta syrenivån på den batteridrivna syrgasapparaten. Den räckte 6 timmar.
Jag vaknade vid 5-tiden och visste att vi hade syrgas fram till klockan 6. Vi övervägde våra olika alternativ och beslutade oss för att köra längst ut på piren för att se om det fanns en oanvänd elstolpe, om inte köra hem till Joel och Johanna för att ladda upp scooter och batterierna. Vi tror att elkrånglet började när en tredje husbil kopplade in sig på vår elstolpe vid 23-tiden.
Vi hade tur och kunde ensamma koppla upp oss på en stolpe och nu laddar vi för fullt och har ätit frukost. Alla är vi tillbaka i sängarna och vi tar oss en tupplur. Mats och hundarna somnade direkt!
Idag ska scootern lagas, vi ta igen oss och kanske se lite av Karlskrona innan vi landar hos Joel och Johanna när de slutat arbetet.