Försommargrönskan har övergått till full grönska konstaterade jag när jag följde med Mats till modellflygning på Ljusterängarna igår eftermiddag.
Mats vätskebalans blir allt bättre och jag hade en ganska bra dag igår, trots för lite sömn. Jag ser fram emot naprapatbesöket imorgon.
I natt har jag sovit riktigt gott både i sängen och fåtöljen. Vid 4-tiden vaknade hundarna och jag av att Lasse kom hem från Italien. Ovanvåningen har varit mycket tyst de två veckor han varit i Italien! Därefter somnade vi om och sov tills klockan var 8!
Vissa nätter är väldigt tunga, som i natt. Värken återkom på eftermiddagen efter ett länge uppehåll. Den växte till sig och blev värre än vanligt och vid 20:30 gick jag och la mig, det är den bästa ställningen när det värker som mest. Det gav mig 4 timmars sömn.
När jag inte kunde ligga i sovställningen länge åter kom värken med samma styrka och fortsatte så under natten och morgontimmarna. Då är det tungt. Åsas tips på serien Andor har hjälp mig fördriva några av timmarna.
Igår pratade vi med Mats kusin Helena i Nederländerna, Joel o Johanna har varit och hälsat på. Vi körde också till Falun för att titta på en handikappbil. Jag tömmer och Mats fyller diskmaskinen, hundarna och vi får mat. Mycket mer än så blir inte gjort på en dag. Mats fortsätter tappa överflödig vätska och börjar må lite bättre.
Det är med sorg i hjärtat som vi avböjer ett besök av min syster Karin, som ändå är i krokarna, i slutet av veckan. Vi behöver all tid till läkning just nu.
Lite ”härdalska” lättar upp: (från Lillhärdals facebooksida)
Även igår hade jag en lång period utan smärta när jag satt stilla. Jag satt bl a ute under äppelträdet med en wiskey medan Mats lagade middag. När jag försöker gå smärtar det i varierande styrka och jag är rädd för och tror att vissa rörelser triggar igång smärtan. Natten har bestått av 3 timmars sömn i sängen och nästan 3 timmar i fåtöljen.
Mats har lyckats stoppa vikttrenden och börjar minska i vikt, skönt!
Stockholmssläkten firade syskonbarnet Lindas 50-årsdag igår och vi skickade många tankar till henne!
Vår studiecirkel om byns krisberedskap har fått uppmärksamhet och Sofia, kursledaren, har uppmärksammats med ett milöpris. Det har trillat bort några rader mitt i texten men det känns bra att spara artikeln som dokumentation.
Gårdagen var skrämmande med hotande inbördeskrig i Ryssland men på kvällen tog det en annan vändning.
Natten blev inte bra för vare sig Mats eller mig. 4 timmars sömn för min del och bara lite mer för Mats. Gårdagens smärtfria tid övergick till besvärliga värktimmar mellan 3:30-9:30. Sedan helt plötsligt försvann värken precis som igår! Det vore bra att veta om det går att påverka och hur länge det håller i sig. Jag passar på att uträtta saker så som att tömma/fylla diskmaskinen, vattna blommor och köra en tvättmaskin. Men jag är svag och energilös så allt tar sin tid. Mats extrakilon gör honom syrefattig, sömnlös och orörlig. Idag tar vi i ”dagen efter”-tempo och försöker sova igen sömnlösheten. Vi befinner oss också i vårt mest ogillade tillstånd: väntan på bättre tider! Mats får bättre medicin på måndag och jag får hjälp av naprapaten på onsdag. Vårdcentralen har meddelat att fysioterapeuten ringer efter sin semester, den 13 juli!
Igår hade jag en fantastiskt bra dag, jag var helt smärtfri mellan kl 8:30 och 14:15, när jag inte rörde mig vill säga. Jag kunde ändå röra mig ganska enkelt och njöt av varenda sekund. En så stor förbättring var välbehövlig! Jag försöker minnas det nu när jag sitter med tensapparaten på och svetten lackandes av smärta.
Vi åt naturligtvis matjesill och lyckades med samlade krafter bära ut och in maten. Till och med kökstrappan är en utmaning för oss!
Jag har gått ner 5 kg under dessa veckor och Åsa blev förskräckt när hon såg mig. Aptiten finns inte riktigt där. Men igår var jag hungrig, smärtan har överskuggat allt annat.
För Mats är det tvärtom, en av hans han vätskedrivande mediciner har blivit försenad och vätska samlas i kroppen. Det är en utmaning att dricka så lite som möjligt i denna värme!
På kvällen tittade vi på Avatar 2, en 3 timmar långdragen efterföljare. Den ser jag inte om!
Jag har hittat en smärtfri sovställning och jag önskar att jag kunde ligga kvar i den längre men får i stället kliva upp och lägga mig vid flera tillfällen för att få tillräcklig sömn. Jag planerar att göra en ny sömninsats om en liten stund. Jag blir bättre, får mer och mer sömn och som naprapaten sa, smärtan är inte farlig. Men tärande är den!
Åsa och kusin Anna en midsommarafton för länge sedan.
Det blev tomt när Elin och Åsa hade åkt men de lämnade kvar mycket av sin positivitet och kärlek som jag så väl behövde!
Förmiddagen var ganska smärtfri och jag märkte av att jag sovit mycket bättre. På eftermiddagen var det däremot sämre. Jag har sedan dess en i styrka varierande smärta i lår och höft.
Smärtan skrämmer mig och jag är rädd för att det ska göra så ont som jag hade från början. Det gör det inte även om det tar i ordentligt emellanåt och jag försöker släppa rädslan då den naturligtvis påverkar smärtan negativt. Det är inte så lätt!
Det blev fyra timmars sömn i sängen i natt igen. För att variera mig har jag satt mig i Mats fåtölj och ska slumra så mycket jag kan och däremellan njuta av gryningen.
Elin plockade in pioner och satte på köksbordet så att även jag kunde njuta av dem! Hon klippte även mitt hår som växt sig oregerligt.
Igår reste Åsa upp till Dalarna och Mats hämtade henne vid tåget. Vi hade planerat att Elin och jag skulle möta och köra till Torsångs café och fika innan jag körde dem till släktgården i Ornäs. Men det var inte genomförbart i mitt tillstånd. Tåget blev försenat och istället for de hit och sov över här innan Mats kör dem till släktgården nu på förmiddagen. Det är sommarens träff med Åsa för min del.
Det är fint att träffa dem båda, de betyder så oerhört mycket för mig och jag är så glad att de har skapat sig sådana bra liv! 37 och 35 år har de blivit!
Gårdagen var lite bättre smärtmässigt men jag är oerhört tagen och svag. Jag har gått ner en del i vikt och man ser hur musklerna förtvinats av dessa veckors stillasittande!
I natt sov jag lite längre tid i sängen och sedan riktigt mycket i fåtöljen.
Igår kväll kom smärtan tillbaka, både när jag sitter stilla och rör på mig. Lite, lite mildare och lite annorlunda vid i höften/benet. Jag kunde sova lite bättre och fick 4 timmar i sängen innnan jag intog fåtöljläge. Jag har inte tagit smärtlindrande och märker ingen skillnad.
Der känns tråkigt att inte kunna njuta ordentligt av Elins vistelse hos oss. Men hon har piggat upp oss och hjälpt oss med massor. I natt sov vi i en renbäddad säng t ex! Idag ska vi träffa Åsa och köra dem till släktgården i Ornäs. Midsommaren kommer vi att fira ensamma i lugn och ro.
Det blev inre något bilköp, bilen uppfyllde inte våra krav.
Ett stort flygplan landade över oss när vi passerade Borlänge flygplats på hemvägen.
Vilken hemsk natt! Jag tog värkmedicin vid 22 och somnade direkt. Klockan 12 vaknade jag av värk och sedan var det kört. Jag tillbringade natten tillsammans med ”Tensen” i fåtöljen. Men jag var så klar i tanken att jag ilsknade till och kom ihåg hur bra naprapaten hjälp mig med en muskellinflammation för 30 år sedan. Jag surfade och hittade Dalarnas smärtklinik som hade lediga tider, som gick att boka via nätet, redan idag på morgonen.
Naprapaten Henrik tog hand om mig och jag gick därifrån utan hjälpmedel och smärta! Han var noggrann, undersökte, behandlade och förklarade. Hans syn på kroppen tilltalar mig. Det kan vara så att när jag trillade och gjorde mig illa i höstas började kroppen försvara den högra sidan genom att låta den vänstra bli dominant. Försvagningen har pågått under vintern och vad som triggade igång mina besvär är svårt att veta. Jag hade en plötslig besvärlig kramp en natt när jag var i Skarpnäck, jag hade satt igång med trädgårdsarbete och något blev droppen.
Hans behandling gick ut på att väcka kroppens egna läkeprocess och även om jag redan nu är mycket bättre kommer det att ta tid. Vi vet inte om värktabletterna har minskat smärtan men eftersom jag haft så pass ont ändå tyckte både han och jag att jag kunde sluta med dem.
Jag gick därifrån smärtfri utan hjälpmedel och var så lättad! Tänk att jag inte kommit på detta tidigare! Jag bokade en ny tid för uppföljning nästa vecka. Mats och Elin säger att blixtarna som synts runt mig försvunnit. Nu har jag lite ont när jag rör mig men inte annars. Ju mer jag rör mig, även om det gör ont, är bättre för kroppen.
Elin hade dammsugit hela lägenheten när vi kom hem! Fantastiskt, det var länge sedan det blev gjort ordentligt.
Vi har sådan tur att Elin hjälper oss att städa ur husbilen. När jag skulle tömma kasettoaletten smällde det till i korsryggen och triggade igång alla värkande muskler så nu är jag tillbaka på ruta 1. Det är fåtöljläge som gäller.
Mats kom tidigt tillbaka från Uppsala och körde istället för mig och handlade och till apoteket för att ta ut vattendrivande medicin. Elin följde med honom, vilken tur att hon är här och kan hjälpa oss! Mats hade ett bra möte med läkaren och nu koncentrerar de sig på att driva bort vatten som samlats i kroppen och därmed sänka vikten för att hjälpa hjärtat och öka syresättningen.
Idag har jag inte mycket ork, avsaknad av nattsömn och drygt 4 veckors smärtor påverkar både kropp och knopp. Dessutom detta bakslag, så deppigt!
Jag sitter där jag sitter och har svårt att hålla humöret uppe!
