Kategoriarkiv: Min dag

Grattis Elin! (…och en smärtrapport)

Idag fyller Elin 37 år och vi skickar massor av kärlek och grattiskramar! Åsa har rest dit och är med och firar henne.

VARNING: Här kommer en lång text om hur jag just nu försöker stå ut med smärtan i min höft och mitt ben. Jag ska artrosutredas men måste vänta på röntgentid och vårdcentral och nöja mig med att äta maxdos alvedon som inte hjälper tillräckligt.

Jag skulle inte ha sagt att jag är smärtfri när jag inte rör på mig. När jag rör på mig och det gör som ondast har jag en smärta på 12 i en skala 1-10! Jämförlig med ryggskottet för 35 år sedan.
När den värsta smärtan sätter i slår hjärnan slint, jag får panik, blir illamående och kallsvettig och gör allt för att undvika fler rörelser som orsakar detta. Att gå t ex. Så att förflytta mig från ett ställe till ett annat blir en högt berg att bestiga och jag undviker det och stålsätter mig så länge jag kan. Det är mycket som jag inte tänker på annars och kommer bli överlycklig om och när jag kan göra det smärtfritt igen. Att kliva ur sängen och gå och kissa på natten, att släppa ut och in hundarna i trädgården, att gå mellan bänk och kylskåp, att hämta kläder i garderoben… detta är utmaningar!

När jag är stilla har det oftast inte alls gjort ont men emellanåt värkt uthärdligt, så att vanliga normala tankar får utrymme. De helt smärtfria perioderna har blivit färre och färre och i natt är det första natten som värken besvärat min sömn.
Just nu ligger jag kvar i sängen och förbereder mig för det ”maratonlopp” det innebär att stiga upp, sätta på mig morgonrock och släppa ut hundarna medan jag gör frukost innan de ska in igen och slutligen ta mig från köket till min fåtölj med frukostbricka och det jag behöver så jag kan nå det utan att behöva resa mig för all framtid!

Jag tog mig upp, släppte ut hundarna, gick på toaletten och skyndade till fåtöljen. Nu överväger jag om jag ska skippa frukosten ett tag och bara resa mig för att släppa in hundarna innan jag intar fåtöljläget igen.

Mats servade mig igår och han bar upp sin rullator från källaren vilket gör att jag kan sätta mig ner under vägen och även transportera det jag behöver ta med mig.
Just nu är min värld liten.
Hur länge ska jag ha det så här?

Engelholmsglass

Igår var Mats väldigt pigg och aktiv och avslutade dagen med att göra mumsig musselsoppa!

I onsdags kväll var jag så optimistisk och trodde jag blivit bättre men igår eftermiddag och kväll hjälpte inte ens värktabletterna. Dessutom började jag fundera på om det var något annat än överansträngning som ligger bakom. Så i morse haltade jag upp med ännu värre smärta, väckte Mats och packade in oss och hundarna i husbilen och körde till akutmottagningen på Avesta lasarett.

I Aversta lasarett finns en restaurang som säljer Engelholmsglass, den är fantastiskt god och struten med en gräddbulle ( mumsmums) på toppen har blivit vår favorit. Mats beställde glassar för framtiden och köpte oss en varsin strut!

Jag ska utredas för artros och måste vänta på en röntgentid, förhoppningsvis redan nästa vecka. Det är bara att fortsätta med värktabletter och vänta… Som tur är gör det inte ont när jag sitter still!

Vi kunde i alla fall utesluta andra allvarligare orsaker, vilket jag tycker är skönt (Jag hade bl a mammas benproblem i tankarna, det som sluligen ledde till amputation).

Kanske äntligen!

Äntligen tänkte jag igår eftermiddag och kväll. Jag hade inte ont längre och började våga hoppas att jag snart ska vara helt återställd. I morse var jag inte lika optimistisk när värken startade så fort jag ställde mig upp. Men jag tror ändå att det går åt rätt håll.

Igår lagade Mats gasolluckan på husbilen, den gick sönder när vi böt gastuber i Landskrona och blev då bara provisoriskt lagad.

Förr i världen hade det inte varit något problem alls, han har kunskapen och tekniken men att arbeta dubbelvikt i den höjden med andningsproblem är ingen höjdare.
Jag försökte bistå med det jag kunde. Jag hämtade och langade verktyg som en operationssköterska och vi blev nästan klara. Vi föll på målsnöret, att sätta i 4 popnitar i två gångjärn. Jag är inte stark nog och inte Mats heller nere på den höjden. Då tappade han fullt förståeligt sugen och orken och bestämde sig för att vara sur och arg ett tag. När Lasse kom hem fixade han det på 10 minuter!
Sådana är vi, halta och lytta och det är viktigt att tillåta sig att tappa sugen emellanåt.

Hungerdebatten fortsätter, jag tycker att Göran Greider har en poäng i det han skrev i sin ledare i DalaDemokraten:

Länk

Däremot är jag tveksam till humorvärdet i den ingressbilden, det går så lätt till ytterligheter och jag tror inte det är rätt väg att gå. Jag vet inte vilken väg man ska gå, det är därför jag läser och tar del av de tankar och reaktioner andra delar med sig av.

Vardag

Igår mullrade åskan borta i horisonten men vi klarade oss med bara några regnstänk. Sommaren har kommit med full kraft.
Mats gör handlingsutflykter med stora scootern, igår till Långshyttan, och jag väntar på bättre tider. Värken börjar avta men jag har tillräckligt ont för att välja vilaläget. Sträcktittande på serien Foyle’s War (på Viasat) har räddat mig från att inte bli alltför irriterad och rastlös.

Vedhögen ligger kvar och väntar liksom dammtussarna i hörnen.

Elstöd, fattigdom och gnäll

Igår hade vi en fantastiskt ljum morgon med surrande humlor i häcken och ljuvlig fågelsång.

Jag trodde optimistiskt att min sträckning i höft, rygg och lår skulle vara borta igår men fick ge upp vedhanteringen efter 10 vedträn! Attans vad ont det gör och vad irriterande det är att inte kunna göra det jag vill. Alla andra sysselsättningar som jag ville göra gick inte heller att genomföra, så jag åt värktabletter, tyckte synd om mig och ”surade” större delen av dagen!
Gnällig, gnälligare och gnälligast! Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska fortsätta vara gnällig idag.

Mats batteridrivna syrgasgenerator har krånglat och på eftermiddagen körde vi till Borlänge och fick den utbytt. Det mulnade mer och mer och jag la mig till ett milt droppande av sommarregn på fönsterblecket.

Det ”elstöd” som utlovats för november och decemberelräkningen sätts in på kontot i morgon. Det är fel att kalla det elstöd, det är en återbetalning av ”lånade” pengar (utan ränta).

Texten om att det är föräldrarnas fel om svenska barn svälter har blivit omdiskuterad. Det är tydligt hur stora klyftorna har blivit och bekymmersamt när man lägger skulden på enskilda människor när det handlar om ojämlik politik.
Här kommer ett av många bra inlägg:

Utmaningar

Vila och värktablett hjälpte men rastlösheten drev mig ut för att påbörja arbetet med vedstacken. Då kom Karl Oskar med det andra och sista vedlasset. Jag kunde arbeta en liten stund men avbröt i tid, jag får ta lite i taget!

Lasse arbetade full dag trots att det var söndag. Mats beslutade sig för att ta en ensamtur på scootern till flygfältet utanför Säter. Det är knappt en mil dit och laddningen på stora scootern räcker närmare tre mil.
Mats har helt klart kommit in i en ny fas. Trots att han har dåliga dagar och tar helt slut emellanåt, utmanar han sig själv till att bli mer självständig och att anpassa sig till sitt handikapp! Det är en utmaning även för mig, jag har vant mig vid att vara beredd och att finnas till hands när det behövs.

Det kändes lite som när jag skickade iväg barnen ensamma till skolan för första gången! Han kom fram, flög lite med ett modellplan och kom så småningom hem glad och nöjd.

För oss pågår livet som vanligt men samtidigt kan jag inte att blunda för verkligheten. Jag är bekymrad och känner mig osäker på vart vi är på väg och hur detta kommer att sluta!

Den krönika hon syftar på…

Aj!

Mats och Lasse tillbringade dagen vid modellflygtävling i Säter. Mats batteridrivna syrgasgenerator bråkar i värmen och efter en period med syresättning på bara 64 % var han påverkad resten av kvällen.

Jag kavlade upp ärmarna och satte igång med vedhanteringen. Efter att ha släpat fram tre trätrallar att använda som underlag till den vedstack jag tänker göra insåg jag att det skulle jag inte ha gjort. Min högra höft sa och säger ifrån, vilken smärta! Då började jag röja bort vedkartonger från verandan men fick ge upp det också. Så det slutade med att jag ”surade” och vilade resten av dagen/kvällen.
Det känns inte bättre idag så det får bli värktabletter och vila, veden får vänta! Attans att jag är så otränad och skruttig( läs gammal)!

Ximena sådde och fixade sina odlingar under kvällen. Våra fem hundar samsas riktigt bra nu, de är en härlig flock!

Åsa söker bostad i Oslo!

Livskraft

Per Lagerkvist

Vilka härliga dagar vi har! Det är soligt och varmt och naturen exploderar i grönska och fågelkvitter. En envis gök ropade hela gårdagen.

Ljugarbänk, grillning, trädgårds- och husbilsfix var några av sysselsättningarna. När Lasse kom hem från jobbet for han och Mats iväg och modellflög i kvällssolen strax utanför byn.

Flygutflykt och tankar om motstånd

Det var strålande väder och vi körde till modellflygsträffen i Norberg. Hundarna fick träna husbilslivet igen och skötte sig jättebra trots att det var mycket folk runt bilen och de var ensamma i den en lång stund.
Det var inte så mycket flygaktivitet som det brukar och det verkar som om denna årliga träff är på utdöende. Mats var i alla fall nöjd och jag trivdes med att göra en utflykt i finvädret.

Vi har köpt ved för kommande vintrar, ytterligare ett lass levereras inom kort. Den ska läggas i en stack för torkning, så vi har att göra.

Utflykten var Mats dagsverke men jag skurade trädgårdsmöbeln när vi kom hem. Sedan grillade jag och njöt av av fågelkvitter, häggdoft och den ljumma kvällen!

Jag är bekymrad över både världsläget och Sveriges framtid. Trots alla problem som vi alla drabbats av, dyr mat, bensin, el, bostadskostnader mm har det förvånat mig att det gjorts förvånansvärt lite motstånd.
Sverigedemokraterna visar sin rätta sida både i EU och Sverige och det blir mer uppenbart hur de hotar vårt demokratiska Sverige. Jag hoppas att fler vaknar upp och inser vad som kan hända om vi inte reagerar och agerar. Här kommer ett intressant utdrag från Aftonbladet, där man jämför med utvecklingen i Ungern och Polen.

Kristi himmelsfärdsdagen

Mats är ur balans, lite rastlös och trött. Igår gjorde vi en handlingstur till Säter, jag tvättade men inte mycket mer blev gjort. Jo, vi beställde ved för flera vintrar framåt som levereras i trädgården vilken dag som helst. Där ska den travas och torkas.

När Lasse kom hem åt vi god rådjurspölsa som vi fått av Klasse och gjorde lite helgkväll. Lasse måste jobba, kanske hela helgen, eftersom de fått en stororder.

Mats sover fortfarande men ute skiner solen och det är 7 plusgrader vid halv nio. Om han mår tillräckligt bra gör vi en dagsutflykt till Norberg när han vaknat.