Kategoriarkiv: Vardag

trött

Hur härligt jag än hade det i Götebotg, känner jag av att jag var borta i helgen. Veckan känns väldigt lång och jag är trött efter arbetsdagen. Att ha en pirajamaja som får sina kvällsryck och far fram i överskottsenergi tills hon tillslut somnar mitt i, har också sitt pris. Att det är grått och regnar mest hela tiden är inte så roligt och jag känner mig som molnen – låg.

Nu återstår 2 arbetsdagar, i morgon är det heldag med strategiskt ledningsmöte. På fredag får vi äntligen träffa Mats hjärtläkare i Avesta på morgonen och jag far sedan direkt till jobbet. Det har tagit på krafterna att vänta på besked från läkaren. Men snart får vi besked!

vårvardag

Igår var det dagsregn och jag frös hela dagen. Idag sken solen på förmiddagen och det är uppehåll och varmare. Maja springer nu ut med de andra hundarna på gräsmattan och kissar. Gräset växer och gräsklipparen är på service. Hönsen har börjat lägga fler ägg igen, de strejkade när kylan kom tillbaka.

Mats har varit i Avesta på en ny hjärtundersökning. Han fick ytterligare en hjärtmedecin och ska träffa läkaren på fredag förmiddag. Vinser fram emot att få någon slags besked. Det är tungt för Mats att inte ha orken och inte veta vad han kan göra för att bli bättre!

rubbade cirklar

Cirklarna har rubbats för oss alla. Maja har aldrig tidigare upplevt regn. När det igår började regna var det jätteotäckt och hon ville inte alls kissa utomhus, vilket hon har blivit duktig på annars. Natten blev också lite småbarnslik, hundarna vandrade från bädd till bädd under natten och klockan halv fem kunde jag inte somna om. Det bekymrar mig inte så särskilt eftersom jag i grunden alltid sover bra och är utsövd. Men lagom tills det var dags att åka till jobbet kom ögonmigränen. Den är häftig när den pågår men försvinner inom en halvtimme, så nu sitter jag här och väntar på normal syn för att kunna köra till jobbet. Mats vaknade med kramp efter att ha sovit i kontorssoffan de sista timmarna med Maja.  Det påminner starkt om småbarnsåren! Kärt men inte nöje…

idag ska jag träffa vår nya praktikant och kontoret ska äta gemensam lunch på stan. Jag ser fram emot en intressant arbetsvecka.

Valpliv

Att vara valpförälder har sitt pris. Att stå barfota i frostigt gräs klockan 4 på morgonen och vänta på att Maja ska kissa, att glömma ta in tomatplantorna från verandan så att de dog av nattfrosten, att glömma vattna cintronträdet och upptäcka att det är två citroner i stället för en men att alla blad faller av, att ha ont i hela kroppen efter några veckors sömn på madrass på golvet. Vi är ständigt trötta, även Donna och Putte.

MEN det är underbart!

Dagens glädjeämne är att brandstationen i Stora Skedvi nu är bemannad igen, den har varit stängd sedan 1 maj. Deltidsbrandmännen fick inte den ersättning de behöver och sa då upp sig men har idag gått tillbaka efter en ny överenskommelse. Så skönt för oss, vi har haft många bränder i bygden, senast av grannhusen i byn och utan dessa brandmän hade det gått väldigt illa.

Idag tog hönsen över vår veranda och Cecilia var till och med inne och kollade om det fanns kvar något gott i Donnas matskål.

Mot Göteborg

Jag har en intensiv arbetsvecka som avslutas med en hemarbetadag idag och semester i morgon. Då reser jag ner till Åsa i Göteborg, Hon har vernissage på akademin Valand.

De senaste dagarna har en förkylning krypit sig på mig men jag försöker att låtsas som ingenting, till Göteborg ska jag!

Här kommer ytterligare lite hundfoton…

Lek och värme

IMG_1339 Film med Putte och Ella

Igår började Putte och Ella att leka med varandra! Det tog längre tid än vi räknat med och det underlättar för oss alla. Det är bra att ha hundarna som distraherar oss, periodvis tycker vi, och framför allt Mats, att det är jobbigt att gå och vänta på de sista undersökningarna.

Jag hade en fullspäckad arbetsdag, det överhopar sig när jag har varit ledig så mycket. Det handlar bl a om projektkontor, utbildningar, strategimöte, målmätning, teambyggande och uppföljningar. Nästa vecka får jag arbeta ifatt.

Vilken underbar värme och sommarkväll vi hade. Ljugarbänken var given! Idag ska verandan bli ordningställd. Mats har spolat rent både ute och inne. Äntligen börjar årets utesäsong! (Och svingödseldoften är nästan försvunnen)

Jag lyfter blicken!

Vissa perioder i livet rusar allt iväg och varken själen eller omvärlden hinner med att ta in allt. Då är det vikrigt att bromsa och ställa sig stadigt med båda fötterna på jorden. Stå där och se sig omkring och våga vänta på att allt faller på plats.

Det börjar falla på plats nu. Livet utan Bella och med Ella. Livet som äldre med diverse krämpor och pillerburkar och döden som obarmhärtligt närmar sig år för år. Två år kvar till pension…

Jag kan lyfta blicken och se allt som spelar någon roll. Förmånen att bo i vårt älskade hus i Arkhyttan tillsamans med Mats och vår fantastiska flock av hundar och höns. Förmånen att ha så underbara barn och bonusbarn och att vara gift med Mats, min älskade livskamrat. Förmånen att ha ett arbete som jag trivs med, underbara arbetskamrater och möjlighet att få göra det jag tycker om och är bra på. Då bleknar tankarna på allt som borde men inte blivit gjort, rädslan för sjukdomar och död, dammtussarna blir änglatofflor!

Allt är som det ska!

Vi glömde sophämtningen förra gången och fick vänta 2 veckor med fylld tunna, vilket innebar lite logistikproblem kring sophanteringen. I morse blev tunnan tömd och vilken glädje och lyx att kunna kasta sopor i tunnan igen. Små vardagssaker betyder mycket mer än vad jag vanligtvis tänker på.

Jag överraskas över hur lång en dag är och hur mycket jag hinner med en helt arbetsledig dag. Idag har vitsipporna slagit ut, vinbärsbuskarna har musöron och björkarna skiftar från violett till ljusgrönt. Det är också dagen för svingödsling som luktar förskräckligt men det hör till och doften försvinner inom någon dag!

Vi tog med oss hundarna på promenad och lek ute på ett fält i närheten. Jag har röjt på verandan för att tvätta golvet och yttre verandan med högtryckstvätten. Sedan har vi ytterligare ett rum under sommaren.

Semester

Vi tar sovmorgon till 6.30. Inte illa eftersom vi somnade vid 22-tiden och bara hade en nattkissning. Nu har jag två semesterdagar och det fina vädret har äntligen infunnit sig.

Ella blir mer och mer framfusig och Donna har helt accepterat den nya flockmedlemmen. Hon är som vanligt värdig och skulle aldrig leka med henne. Putte börjar också vänja sig men håller sig undan och tycker att hon är besynnerlig och besvärlig. Som tur är har Ella ännu inte förstått att man kan gå upp en våning, så där uppe är det garanterat Ella-fritt än så länge. Kissa utonhus har Ella fattat men det här med att bajsa när det finns så mycket spännande därute hinner hon inte med. Det måste vi öva på.

En vecka på madrass på golvet börjar kännas i kroppen men Ella måste vara rumsren innan vi tar upp henne på övervåningen och i vår sköna, dyra säng! Hon sover helst med nosen mot min hals och det är ju inte alls  fel att ha en Ella snusandes vid örat!