Sedan den 9 oktober har Mats och hans kropp genomlidit en mycket smärtsam process. Han blev botadfrån sepsis men stafylokocker satte sig fast vid hans hjärtstartare och ICD. De påbörjade en 6 veckors antibiotikakur eftersom Mats var för svag för att genomföra en operation för att ta bort de smittade kablarna. Den 13 oktober blev hans pung skadad när han fick hjälp vid ett toalettbesök. Detta har varit en plåga för honom sedan dess. Svullnaden har gjort att han inte kunnat röra sig utan fruktansvärd smärta, det har också börjat blöda vid minsta kontakt och besvär med att använda katetern.
De senaste dagarna har smärtan tagit all kraft av honom och han har inte ätit och bara druckit minimalt. Livsviljan började försvinna och krafterna uttömmas.

Igår ringde läkaren till mig och bokade ett möte på eftermiddagen. Vi fick träffa en kardiolog och en infektionsläkare som förklarade det allvarliga läget.
Alla försök med vätskedrivande produkter har misslyckats. Mats har fått både hjärtsvikt och njursvikt och det finns inte många lösningar på hans mycket allvarliga tillstånd. Den absolut sista lösningen de kunde erbjuda var dialys, i vissa fall kan det hjälpa till att få igång kroppens funktioner. Vi tackade ja till detta och insåg att det förmodligen närmade sig slutet för Mats. Varken han eller hans kropp orkar mycket längre.

Mats enda problem under gårdagen var smärtan i pungen. De har under tiden testat olika smärtlindring men inget har hjälpt och svullnaden har inte minskat. Vid läkarbesöket beslutades att de skulle testa ytterligare en morfinvariant. Han led fruktansvärt av smärtan och jag satt hos honom större delen av dagen och anser att det är det lidandet som blir hans livsöde, en olyckshändelse orsakad av personal.

Mats önskade bara dö och vi insåg båda att det troligtvis kommer att sluta med döden. Vi tog farväl av varandra för säkerhets skull och jag lovade att i vår sätta mig på en uteservering i Malmö och skåla med honom. Vår gemensamma Malmödröm kommer med stor sannolikhet inte bli av.

Jag följde med honom till IVA där dyalysen skulle påbörjas vid sen eftermiddag. Det verkade som om morfinet hade börjat verka och Mats sa att för första gången på länge kände han sig positiv.

Lasse tog hand om hundarna under dagen. Jag meddelade barnen, hans bror Lasse, kusinerna Helena och Annelie om det allvarliga läget. Joel och Tobias hyrde en bil och anlände till Arkhyttan mitt i natten. Åsa kommer hit på onsdag och hans bror Lasse kör upp hit idag. Elin åker till Karlstad idag för att skriva en tenta och genomföra en muntlig presentation i sin lärarutbildning.

Jag får nu på morgonen inte kontakt med IVA så jag vet ännu inte hur natten varit. Besökstiden börjar klockan 14 så vi tar alla en sovmorgon idag.

Inom ett par dagar kommer det att visa sig om dialysen fungerar eller inte!

När jag kommit ut till bilen efter att ha lämnat Mats ringde mäklaren. Paret ska ”bara” ordna banklånet innan vi vet att de köper huset. Han tippade på att det kan bli klart på onsdag.