Morgontankar

Lördag morgon, jag sitter i min myshörna och vaknar långsamt. Hundarna är matade och rastade, morgonkaffet är uppdrucket och det finns tid för reflektion. En av veckans mysigaste och viktigaste stund.

Nästa helg är det första advent och det börjar bli dags att planera inför julen. Joel och Johanna kommer hit och är med oss en vecka före jul, Elin och Åsa firar julen med sin pappa men planerar att komma hem däremellan. Det ska bli fint att träffa dem och skönt att få en paus från vardagslivet. Jag hoppas att jag ska få ro att måla/skapa lite också.

Jag tog skott från Karins novemberkaktusar när jag var hos henne senast och upptäckte idag att de börjat blomma! Dags att plantera.

Telefon

Lillhärdal var bland de sista orterna i Sverige som ringde via växeltelefonist. Så här såg telefonen ut och vi använde inte nummerskivan utan veven och fick då prata med en telefonist ( de satt i ett hus mitt i byn) som kopplade samtalet vidare. Det hände att vi fick svaret att det inte var någon ide att ringa eftersom den vi sökte precis hade promenerat förbi. Vårt telefonnummer var 63.

Äntligen är det fredag och om en vecka är det första advent. Det händer mycket på jobbet och det tar det mesta av min energi.

Mats har idag gjort sin sista undersökning och efter 8 månaders undersökningar och väntan ser vi fram emot att få en diagnos och att ha något att förhålla oss till.

I helgen ska vi påbörja nedflytt av sovrummet. Vi anpassar oss till vår nya livssituation, trappor är ett hinder för Mats…

Lillhärdal

Ett flygfoto från 50-talet över skolan i Lillhärdal väckte många minnen. Vi bodde i en lärarbostad och hade skolgården som lekplats. I huset bodde lärare med familjer. Tant Mattis, Annika och Martin med mamma Birgit… Några hus bort bodde Kalle Gustavsson som jag lekte mycket med. I huset bredvid bodde Gittan som min syster Gigi hade som lekkompis och i funkishuset längst bort bodde Märta och Bosse Aurell.

Jag har gjort några fler svartvita foton från min vardag.

Maja Piraya

Vi har tröttnat på Majas tjuvaktighet. Hon når upp på alla bänkar och bord och plockar med sig allt. Igår riggade vi musfällor överallt och hoppas att det ska avskräcka henne.

I natt blev jag väckt av att hon la en av dem vid mitt huvud…

Övertrött

Efter en tuff vecka för både Mats och mig laddade vi för en avslappnad fredagskväll med irish coffee och TV. Men efter att blivit hämtad av Mats och plockat ner vår konst i bystugan kollapsade jag. Min kropp sa ifrån och jag trodde jag fått magsjukan. Jag gick och la mig med spyhinken bredvid sängen kl 19. 11 timmar senare vaknar jag och inser vad som hänt. Jag var inte magsjuk, bara helt utpumpad! Tji fick den fredagskvällen!

Ytterligare en tuff arbetsvecka återstår och vi har en deadline den 27 november. Därefter måste jag ta det lugnare, att köra så här hårt en kortare period är ok men det håller inte i längden.

Våra svenskvarande barn träffades igår hos Joel och Johanna i Helsingborg. Vi fick lite rapporter därifrån!

Åsa ska följa med Elin till Malmö för att hjälpa henne komma i ordning. Vi är glada över att de bor nära varandra, träffas och hjälper varann!

Hundvakt

Bilden ovanför är mina minnesanteckningar från ett möte förra veckan.

Strax före klockan 6 satte Mats sig i en hyrbil, packad med vinterdäck, för att köra och hämta husbilen i Göteborg. Han låter verkstaden sätta på vinterdäcken och börjar köra hemåt redan idag. Hemresan får ta den tid det tar. Det innebär att jag får rumstera om i min agenda och försöka sköta arbetet hemifrån. Det är lite knökigt och inte det bästa med tanke på jobbet men hundarna måste tas om hand.

Jag hittade nedanstående bild på facebook. Första gången jag såg bilden satt den på min syster Karins arbetsrum i Stockholm. Hon är 5 år äldre och hade uppräckt detta faktum några år innan jag förstad vad åldrande innebär.

Söndagstankar

Sitter i gryningen med mina tankar och reflektioner, November är en tung månad, grått och mörkt och mest vardagar.

Inser att det nog inte kan bli en skåneresa för min del före jul. Så tråkigt, hade sett fram emot tid hos Elin i Malmö! Husbilen kan bli klar kommande vecka och när den är klar att hämta ska vi försöka pricka in så att Mats kan hämta och köra upp på snö- och isfria vägar. Vi har skaffat vinterdäck men vi vill inte ta kostnaden att transportera ner däcken, alternativet är att vi alla kör ner med däck och hundar i bagaget och kör med två bilar upp. Det är inget bra alternativ…

Arbetet är intensivt, just nu lite väl kaotiskt men vi jobbar på att få  struktur. Två nya konsulter har anställts och som initialt tar en del tid från mig. Uppföljning av årets målarbete, en deadline på ett beslutsunderlag om resurshanteringen, utökat chefsstöd för hela avdelningen och rivstart av vårt nya Projektkontor är några av punkterna på min agenda. Jag fortsätter att trivas och jag trivs bäst i kaos! Men det är viktigt att mina arbetskamrater också trivs och får balans i sin vardag, vilket just nu är en utmaning. Denna helg har jag gjort det jag nästan aldrig gör, jag har valt att arbeta ett antal extra timmar, vilket innebär att kommande vecka kommer att ge en rimlig arbetsbelastning.

Möter söndagen med ett lugn, jag ska städa hönshus, tvätta några maskiner och dammsuga vårt hus. Allt är som det ska!

Minnen

Jag har letat efter nedanstående foto ett tag. Det är jag, min syster Gigi(Birgitta), Gittan och Kalle. Vi bodde nära varandra i Lillhärdal. Vår familj bodde i en lägenhet i lärarbostadshuset vid skolgården och Gittan och Kalle bodde i hus i närheten. Kalle och jag lekte ofta och han hade världens snällaste mamma som bjöd på fika och uppskurna apelsiner. Kalle besökte oss nyligen och vi återupplevde barndomsminnen.

I torsdags natt åkte Mats till Avesta lasarett och sov. De hade en återbudstid och skulle kolla hans snarkningar och om han har andningsuppehåll. Hundarna och jag var ensamma en natt och det händer inte ofta! Vi avvaktar nu resultatet.

Jag arbetade hemifrån igår och vi kurade tidigt skymning med glögg (tack för tipset Åsa!) och brasa. Nu har jag en efterlängtad helgledighet efter en alltför hektisk arbetsvecka. Nästa vecka är ännu mer späckad men därefter kommer det att lätta.