Det dröjde lite men nu har jag återupptagit att sticka. Det är frestande och inspirerande att sticka små kläder. Och är det inte det en mormor ska göra? Detta ska bli en sommarkofta till Ylva Lo.
Jag och Lasse fixar på övervåningen, jag har spacklat och ska måla väggen vi byggt mot trappan ner. Lasse har gjort toaletten fräsch och fin och håller nu på med väggen i sitt kök.
Gårdagen blev skidåkning för hela slanten och fina medaljer togs! Nu är det paus ett tag.
Vägarna var igår mycket bättre. Vi gjorde ärenden i Hedemora och dagens utmaning var att ta sig från och till bilen utan att halka omkull. Mats gillade att slira med sin scooter men jag såg visst så livrädd ut att en gammal dam med rullator erbjöd sig att hjälpa mig bära!
Vi följde spännande skidskytte och längdåkning och många medaljer tog vi!
Jag gick igenom kontrollbesiktningen hos husläkaren igår, helt utan anmärkningar. Det gick till och med att ta blodtrycket utan att det skenade.
Äntligen har vi kunnat lägga ut volvon till försäljning. Vi hoppas att det går snabbt att sälja den. Det är en jättebra bil som bara går och går men den är för låg och inte handikappvänlig.
Mats har fixat värmen i vår chrysler, det är ju viktigt att det fungerar i kylan som har varit.
Ute töar det och snart har plogbilarna skrapat småvägarna körbara igen. Vi är riktigt trötta på vintern och hoppas att det här är sista vintern i Dalarna. Vi blir alldeles för instängda och isolerade.
Oj, vad länge jag sov idag!
När jag vaknade hörde jag drippdroppet från den tinande snön från taket och slamret från sopbilen som gjorde sin fjortondagarstömning. Det är fredag och halva februari har gått. Februari är en av mina ”hatmånader” men i år har det skett en förändring, jag är på ovanligt gott humör. 70-årsfest, Malmöresan och flyttbeslutet har gjort gott!
Jag promenerade runt i Malmö med Ylva Lo och blev förtjust, det var lite som att vara utomlands, mycket folkliv och tätt med butiker. Det påminde mig om när vi på 70-talet hade en köttbutik runt hörnet i Gävle. Staden känns inkluderade med mångfald och inte alls så stressigt som i t ex Stockholm.
Följande tidningsklipp bekräftar min upplevelse!
Alla hjärtans dag gick obemärkt förbi.
Jag var uppe tidigt och lämnade prover hos Barbro på Långshyttans vårdcentral. De har blivit utnämnda till Dalarnas bästa VC, med all rätt. Våra täta besök har gjort oss bekväma och igenkända och trygga. Det kommer vi att sakna när vi flyttar!
Jag noterar att det börjar ljusna strax före kl 7 och att jag har fått mer energi. Jag skottade snö, bar in massor av ved, bakade shortbreads och lagade grön ärtsoppa till middag och hade ändå energi över. Mats fortsätter att kämpa med sin vikt, sitt vätskeintag och har mycket varierande dagsform.
Idag ska jag kontakta en mäklare som erbjudit sig att göra en gratis värdering av huset. Vi har sedan tidigare kontakt med annan mäklare men vill ha något att jämföra med.
Igår snöade det hela dagen. Jag körde till Säter med andan i halsen, aldrig tidigare har vi haft så besvärliga vintervägar. Nu snöade det ymnigt och allting var vitt och plog bilen hade inte gjort sitt. Under snön är det isigt och spårigt, bitvis måste man följa spåren vare sig man vill eller inte. Det var intressant eftersom det inte gick att se var spåren var. Men vi fick varsin semla från Annas!
Vi konstaterar att det är vackert och vitt men vi kommer inte ut och kan njuta av det. Jag hoppas att det här blir sista vintern i Dalarna. I Skåne kortas vintern nästan 2 månader och de dagar det är halkigt och snö är lätt räknade! Jag vet att skåneslask, blåst, dimma och låga moln är jättejobbigt men emellanåt kommer det solskensdagar som vi kan komma ut och njuta av.
Vi fortsätter sälja det vi kan, idag sålde jag våra 8 fåtöljer som kommer från Trafikverkets konferensrum.
Idag ska jag till Långshyttan ( på lika dåliga vägar ) och lämna prover inför årskontroll hos läkaren på fredag. Jag funderar på hur jag kan sammanfatta mitt mående.
Mina ögon får fler och fler grå fläckar och jag besväras av sämre syn. Min psoriasis håller sig någorlunda lugn men den minskade medicindosen gör att några fingrar och hårbotten är aktivt emellanåt. Medicinen gör dessutom att jag tappar mycket hår. Värken i min höft och mitt lår ligger där och lurar och gör lite ont vissa dagar. Magen är ofta i olag vilket säkert också beror på medicineringen.
Annars mår jag bra!
Jag vaknade utsövd och på bra humör, det snöar och är kring 5 minusgrader.
Idag kör vi in till stan för att få tag på nybakta semlor!
Hundarna är lyckliga över att vi har en satt in en soffa i vardagsrummet. Här får alla plats.
Jag har fått tid att reflektera över att vara 70 och 70-årsfesten. Det är ingen tvekan om att jag har åldrats och jag får jobba med att acceptera det.
Vilken ynnest det var att samla släkt och vänner, det är inte ofta jag haft möjlighet till det mitt i smällkalla vintern. Senast jag hade stor fest var när jag fyllde 40 och då var festen lagd på släktgården i Ornäs på sommaren.
Jag blev uppvaktad med traditionell spettekaka, blommor, bubbel, presenter och ett bidrag till att förverkliga min bucketlist: Åka kanalbåt i England! Med mig har jag minst två medresenärer, min syster Karin och min dotter Åsa! Det ser jag fram emot!
Igår sålde vi 4 vinterdäck som tillhört husbilen. Nu fortsätter vi utrensningen och gör oss av med allt överflödigt.
Idag känner jag mig hängig, trött och olustig. Vet inte varför och låter det så vara, det är som det är. Den värsta kylan har gett med sig och det verkar bli ytterligare en kylig men solig dag.
Igår dog Lasses mamma, hon har varit dålig i nästan 10 år. Vi åt middag tillsammans när han kom hem.
Under dagen gjorde vi en försäljningslista och börjar med ammunition och vapen förutom volvon. Vår jägartid är över, det känns lite sorgligt men helt rätt. Vi har mycket som vi nu kommer att släppa och behöver knyta ihop påsen för att sedan gå vidare.
Skidtävlingarna följer vi med stort intresse.
En av födelsedagsbuketterna har torkat vackert i sin vas och kan glädja oss ytterligare ett tag. Lasse är kvar i Gävle hos sin sjuka mamma.
Vi planerar framtiden och sammanfattar och knyter ihop påsen för denna del av våra liv. 20 år som husägare med all den frihet det inneburit men även bundenhet och arbetsbörda. Mats sjukdom och vårt åldrande innebär att det är dags att släppa taget om detta paradis och skapa oss ett nytt. Tack vare att Lasse flyttade hit kunde vi skjuta fram detta ett antal år men nu är det dags!
Kylan håller i sig och vi kurar inomhus. De senaste vintrarna har vi inte alls kunnat njuta. Mats är för frusen och beroende av scootern, jag är för rädd för att promenera i snö, is och halka. Att flytta söderut skulle innebära bättre förutsättningar. Även om skånevintrarna kan vara fruktansvärt gråslaskiga och tråkiga är vintersäsongen mycket kortare. Detta och närheten till våra barn och barnbarn liksom att underlätta arbetsbördan för framförallt mig är de avgörande faktorerna för flyttbeslutet. Lasse närmar sig pension och är helt med på beslutet, för hans del lockar Italien under vinterhalvåret.
Vi åt hemmagjord sushi igår kväll och turades sedan om att somna vid TV:n när vi tittade på skidåkarna.