Navelsträngar
I morse vaknade jag och kände mig ledsen. Så mycket känslor som Ylva Lo väcker i mig! Avsaknaden av henne är stor när vi inte träffas. Samma känsla som innan jag klippte navelsträngarna till Elin och Åsa. En mormor har visst också en navelsträng till sitt barnbarn!
Eftersom vi förberett och längtat och sett fram emot att de skulle vara här nu, känns det oerhört sorgligt att deras ankomst blivit uppskjuten. Även om det bara är några dagar så blir det färre dagar hos oss innan de ska vidare till släktgården.
Jag försökte vara förnuftig och välja bort besvikelsen, men NEJ! Det är ju det kärlek innebär, jag blir sårbar och känslosam och det vill jag vara! Så nu tillåter jag mig att vara ledsen tills det går över av sig själv.
Som det nu ser ut kommer de hit i morgon kväll och stannar en dag längre än planerat, dvs till lördag. Men det är ovisst om de är pigga nog att resa redan då. Annars kanske de kan komma hit efter julen några dagar i stället, Åsa planerar att göra det och åker direkt till släktgården på lördag. Självklart ordnar det sig och det blir bra hur det än blir.
Det mesta blir inte som jag tror, men alltid som det ska!
Igår bestämdes att Mats ska stanna på nuvarande dos Uptravi över jul och nyår. Om han vill kan han sedan öka dosen ett snäpp. Han hade också ovanligt ont trots att han står kvar på samma dos. En av orsakerna kan vara att han i förrgår ägnade många timmar åt att rena pumpen till vår dusch i en obekväm ställning.
På eftermiddagen besökte han tandläkaren och fick ett par hål lagade. Vi prioriterar att hans tänder blir i bra skick. En tand ska dras ut och gluggen där framme kommer de att åtgärda sist.
Mäklaren har hört av sig och läget är oförändrat. Ingen har hört av sig om vårt hus. I början av januari ska vi bestämma hur vi går vidare.
Bra besked!
27 januariHemma väntar hundarna tillsammans med Tobias. Vi fick positiva besked, Mats värden har stabiliserat sig och medicinerna har verkan. Glada och trötta vänder vi hemåt till vår flock.
Mot Uppsala
27 januari Jag hade en fin födelsedag tillsammans med min flock men sov sedan oroligt och hade resfeber... det behövs inte mycket för att trigga mig men det är dags att börja träna för ett normalare liv igen. Klockan 6 i morse avslutade jag min sista beredskapsvecka...
66 år
26 januari 2020 Aldrig någonsin har jag trott att jag skulle bli 66 år gammal, men idag händer det! Medan Mats och Tobias sover blir jag översköljd med gratulationer via sociala medier. Det känns fint! Tack! Igår var vi bjudna till Klasse och Gerd på middag. Jättegott...
Lördag
25 januari 2020 Mats kusin Helena har skickat gamla foton på Mats.
Befriad
24 januari De senaste dagarna har jag börjat må så bra. Jag har inte märkt några biverkningar av den nya medicinen och jag är helt befriad från illamåendet som ständigt lurade och förhindrade mitt välmående. Igår kom jag på hur bra jag mår, när jag vaknar, när jag...
Ljuset kommer
23 januari Igår körde Mats och Tobias till tippen med 4 säckar från min klädkammarstädning. Jag städade av nedervåningen, tvättade och rengjorde köket. Fotot är från när Elin, Åsa, Maggan och jag hos Karin i Spanien för 6 år sedan. De senaste dagarna har vårkänslan...
Obokad dag
22 januari Jag fick OK på ögonundersökningen och hade bara normala åldersförändringar. Denna gång tog det betydligt längre tid innan ögonbedövningen försvann, Mats körde genom skogen hem och vi kunde njuta av strålande sol ( jag halvkisande genom solglasögon). Ute...
Utmattad
21 januari Igår körde jag ensam, utan vare sig hundarna eller Mats, till Borlänge. Där åt jag en lång lunch och hade det trevligt med en fd arbetskamrat som går i pension om en vecka. Beredskapstelefonen blev hämtad och jag handlade i Säter på hemvägen. Tobias...
Lämnar arbetslivet
20 januari 2020Tobias har fotat Maja. Idag påbörjar jag en beredskapsvecka och det kommer att vara den sista insatsen jag gör i arbetslivet. Jag är glad att jag har haft möjlighet att trappa ner men känner att det är skönt att bli heltidspensionär. Eftersom Tobias är...
Öring eller röding?
19 januari Både Mats och Tobias är extremt sena i säng, vilket innebär att jag och hundarna tillbringar förmiddagarna ensamma medan de sover.Jag är lycklig över att vara av med mitt illamående, det triggade mig så att jag även blev i obalans mentalt. Att vakna och må...