Nu tänker jag ge mig in på ett känsligt område. Jag brukar sällan vara osäker på vad jag ska skriva om här i bilddagboken, gränsen är för mig tydlig. Jag har dessutom fått lära mig att inte lämna ut någon av mina närstående och att respektera deras grnser.
Just nu befinner jag mig i en mycket känslig period och det tar mycket längre tid för mig att läka än jag hoppats på. Under hela livet har mina känslor åkt berg och dalbana och jag har lärt mig att hantera det den hårda vägen. Jag hade ofta stark ångest men i samband med bröstcancern för över 20 år sedan försvann den. Jag har några gånger tagit samtalshjälp, vilket alltid varit klokt och bra.
Jag tror att mitt största problem är att jag mentalt försöker få kontroll på alla känslor och låter kroppen ta stryk i stället. Jag har den senaste tiden haft många tunga tankar och tänkt att det måste jag få ha, de måste få komma ut. Men jag tycks ha fastnat i lite ”rundgång” vilket lett till både fysisk och psykisk ohälsa.
Jag står inför ett vägskäl, hur ska jag ta mig ur denna situation?

Jag funderar och diskuterar och återkommer när jag vet mer!