Igår firade vi både syrgas och trappbygget. Spiraltrappan går nu att använda fastän trappräcket ännu fattas. Lasse har med stöd av Mats har gjort ett jättebra jobb!
Mats syremättnad ligger nu oftast över 90 % och han hade t o m 96 vid en mätning igår! Han säger att det är som om en dimma har släppt i hans huvud. Det ska bli spännande att se vad en natt med syrgas innebär för honom.
Lasse drog precis iväg för att hjälpa en kompis. Det är minusgrader så han skippade motorcykeln. Hundarna är matade och rastade och jag har fått mitt morgonkaffe. En ny solig dag väntar på att levas!
Jag vaknar ofta vid 6-tiden och ibland hör jag Lasse som kör till jobbet 5:45. Då känner jag mig lycklig över att slippa stiga upp och åka iväg till ett jobb, jag startar en ny dag i min egen takt och i lugn och ro. Just idag smattrar regnet mot rutan och verandans plåttak.
Igår var vi på lungmottagningen i Falun och blev väldigt väl omhändertagna av sköterskan Anders. Mats fick genast syrgas och efter en stund stabiliserades hans syremättnad till 94. Idag kommer de hit med en större syrgasapparat med 15 meters slang som bör räcka här i undervåningen. Han får också en bärbar som kan laddas och går på batteri. Den kan han bära med sig utomhus, när han kör fyrhjuling osv.
Stor som en resväska
Bärbar koncentrator, bärs med axelrem eller i ryggsäck.
Att det är en koncentrator innebär att den omvandlar luften till syrgas och behöver bara servas en gång per år. Skötsel är att byta filter en gång i veckan.
Man talar om medberoende och medmänniska och jag skulle vilja mynta ett nytt ord- medsjuk eller medhandikappad. Att leva bredvid Mats som efter en kort promenad behöver sitta en lång stund innan han får luft nog för att prata, som har biverkningar som klåda, munblåsor, kramper och struma. Som inte orkar resa sig för att hämta medicinen borta vid köksbordet. Som ibland efter att ha lagat maten inte orkar äta hur gott det än är. Jag har blivit medsjuk. Jag önskar att jag kunde vara mindre påverkad och orka lyfta stämningen de tillfällen när han har det riktigt tungt, men jag rycks med.
Mats är fantastiskt tålmodig och på bra humör för det mesta, jag brukar säga att det är tur det är han som är handikappad. Hade det varit jag hade jag gnällt mest hela tiden! Visst finns det tunga stunder/dagar då han inte orkar hålla humöret uppe och då blir det tungt. Särskilt märkbart var det under strumaperioden, då undvek jag att prata med honom under långa perioder.
När vi igår äntligen förstod att han ska få hjälp av syrgas så föll en sten från våra hjärtan. Vi vet att han inte kommer att bli frisk utan kommer att bli sämre efter hand, men som han säger: Jag vill se till att ha det så bra som möjligt den tid jag har kvar! Vi har ordnat det vi kan på egen hand, bl a Appleklockan som varnar och påminner och ringer upp 112 om det behövs, den lilla mopeden, husbilen=frihetsbilen och fyrhjulingen. Nu får han efter flera års begäran äntligen syrgas!
Idag kommer de hit med hans nya apparater. Det ska vi fira!
Igår kunde vi hänga upp min hänggunga i köket igen eftersom vi möblerat om lite. Fantastiskt skönt, jag älskar att sitta i min ”tron”! Det var pensionärsfredag så att dessutom sitta där med ett glas vin kändes fint!.
Vi plockar bort alla stearinljus, det får inte vara öppna lågor i närheten av Mats. Vi har några batteriljus med låga och får skaffa fler! Att elda i vedspisen som har en stängd lucka går bra om jag sköter eldningen
De senaste dagarna har vi tagit det lite lugnt. Vi behöver vila upp oss emellanåt. Mats tar igen krafter och jag vilar huvudet. Under en väldigt lång tid efter min cancerbehandling kände jag min kropps begränsningar i ork. Nu har det blivit tvärt om. Min kropp orkar men mitt huvud säger stopp, jag blir mentalt trött och behöver ta paus tills huvudet är med igen. Den effekten har jag blivit medveten om under sommaren.
Idag ska jag på förmiddagen följa med Mats till lungkliniken i Falun. Han ska få ha syrgas här hemma. Hans syremättnad ligger ofta kring 85%, som frisk har man kring 97%, men Mats varierar mellan 80 och någon gång upp till 91%. Går det under 70% så är det livshotande och under 80 direkt skadligt. Vi hoppas och ser fram emot att hans syresättning ska bli stabilare med hjälp av syrgas.
Igår hade Mats en bra dag. Vi började med att köra hem fyra lass ved från Håkan. Vi hämtar lite i taget och ska lagra det lättåtkomligt på verandan. Därefter rev vi staket för att få plats med garagetältet.
Lasse kom hem tidigt och han och Mats fortsatte att bygga spiraltrappan. Det visade sig att det saknas några metalldelar. Vilken tur att Lasse är ”metallare” och kan tillverka det som saknas på sitt jobb! Att vänta ytterligare en månad på dessa delar är inte aktuellt.
Jag fick inte mycket gjort när jag kommit hem igår eftermiddag. Elin kom hem till Malmö utan förseningar och krångel.
Mats och Lasse påbörjade pusslandet med att få ihop spiraltrappan.
Nu startar en ny vecka med diverse småprojekt, däckbyte, vedhämtning, tegelplock och garagetält när vädret och dagsform tillåter. Inomhus fortsätter sortering och röjning. På torsdag ska vi till lungkliniken i Falun och prova ut syrgas.
Igår hämtade jag Elin i Borlänge och vi for till släktgården för att fixa lite saker. Därefter besökte Elin utställningen i skymningsljus innan det blev Max-mål och hemresa till Arkhyttan. Elin har inte varit inne hos oss på över 1,5 år.
Båvesläkten växer och Öjegården får mer och mer hus.
Äntligen blev jag klippt av ” min frisör” Elin och hon fick umgås med hundarna och Mats innan vi stupade isäng.
Idag steg vi upp i ottan och for till Stångtjärn för att packa ihop hennes alster. De är nu ställda på släktgården i Ornäs. Vi åt ett ytterligare Max-mål innan hennes tåg mot Malmö avgick strax före 14:00.
Det har varit underbart att få umgås med Elin ett dygn!
Igår gjorde Mats storkok på rotmos och fläsklägg. Jag dammsög upp arkhytteleran som spridit sig i hela huset. Allra bäst var att bädda rent, att ha hundar i sägen är mysigt men blir sandigt…
På kvällen körde Lasse och Mats till Per i Säter, såg film och snackade modellflyg. Jag somnade i soffan.
Elin sitter nu på tåget och jag ska möta henne vid 14-tiden. Sedan blir det Ornäs, Stångtjärn och Arkhyttan. Äntligen kan Elin sova över hos oss. Det var nog två år sedan senast! I morgon bitti ska vi tillbaka till Stångtjärn för att packa ner hennes alster och transportera till förvaring, innan hon vid 14-tiden reser tillbaka till Malmö. Jag ser mycket fram emot att träffa henne, att träffa barnen ger mig glädje i varje cell i hela kroppen!
Jag längtar också efter att träffa Åsa men är lycklig att få ta del av hennes äventyr på Island!
Vi gör paus i älgjakten i år. De förbereder sig just nu för fullt och jag känner saknaden efter dagarna ute i skogen!
För mig är det upplevelsen att bli en del av skogen/världen/universum som är det mest fantastiska med jakten.
Ett av våra uteprojekt är att ta rätt på tegelsten och tegel från skorsstensrenoveringen. Vi använder det till att säkra en körväg på vår leriga gräsmatta.
Vi väntar på att Elin ska komma hit. Hennes utställning ska plockas bort på söndag och på måndag morgon ska hon vara tillbaka på jobbet i Malmö.
Åsa lägger ut fantastiska Islandsbilder på Instagram.
