Nu har det gått flera veckor utan några allvarliga hälsoincidenter, så skönt. Mats vikt går neråt och hans värden blir långsamt bättre.

Jag har fått tid att se på mig själv och min situation. Att inte kunna använda händerna tär kraftigt på mitt tålamod, jag kan ju inte ens torka av diskbänken. En storstädning vore på sin plats, fönstren ska putsas mm mm Februari har varit min sämsta månad under de senaste åren, då brukar jag få en deppighetsperiod och bli ”vårtrött”. Så även i år, jag har svårt att se några ljuspunkter och det mesta känns oöverkomligt! Jag tappar styrfart och energi och har väldigt lite lust till någonting. Humöret påverkar både mage och välmående och min artros besvärar mig mer än vanligt, ja det mesta känns botten helt enkelt. Jag lägger den lilla energin jag har på att få dagarna att gå och att vara någorlunda i balans för att inte förpesta tillvaron för de andra i flocken och väntar otåligt på bättre tider.

Det är tur att det är VM i skidor, det intresserar oss båda och vi är mycket stolta när vi tar medalj och sörjer när det går på tok.

det känns när solen skiner!

Igår hade vi en underbar vårvinterdag, vi var ute mycket och njöt! Mats och jag kunde också sitta på kökstrappan och njuta i solen en stund. Jag tröttnar aldrig på utsikten från ljugarbänken, igår var det säsongspremiär.

Tobias har skickat denna bild av Mats när han spelar dragspel.

Tidiga vårtecken är att se hur oputsade våra fönster är, bli bländad av solreflexer klockan 8 på morgonen och höra fågelkvitter, det lät som gässen flög förbi ( kan det vara sant?). Det töar, droppar och är glashalt…

Helgen är fylld med skidtävlingar, alpint VM, världskupp i längdskidor och skidskytte. Vad gäller beredskapen har det varit lugnt.

Mats klåda är tillbaka så hans nattsömn blir inte riktigt bra. Jag gör så lite som möjligt med mina fingrar och de har inte blivit sämre. Vi har det så bra vi kan i vår lilla flock!

Som yrkesverksam och mamma var jag bunden till rutiner som var så självklara att jag inte tänkte på det. Helg- och vardagar t ex. Väckarklockan som ringde alla vardagar, fasta arbetstider mm mm

De har varit befriande att bli pensionär och slippa rutinerna, jag vill inte säga att det varit tvång eftersom jag har haft förmånen att välja. Det sista arbetsåret däremot kändes som ett tvång och något som jag inte skulle ha valt om det hade varit möjligt. När rutinen är en 40- årig vana är det även lite omtumlande att vara utan. Frågan är hur jag vill ha det nu, hur viktigt tycker jag att det är med rutiner?

Jag vet inte vad jag vill och tycker. Just nu låter jag dagarna ”rinna iväg” och njuter av det. Hemmasysslorna är bättre skötta, vi handlar och matplanerar bättre, diskbänken är oftast tom och tvättberget mindre. Jag känner mig emellanåt oerhört lat men tror att jag kan vänja mig vid att inte vara effektiv och nyttig, att vara fri och ha tid att släppa fram min inre kreativitet och lusta.

Det kommer att bli ännu bättre när jag kan använda mina händer igen…

Jag har funderat fram och tillbaka angående min planerade resa till syster Karin i Spanien i mars. Eftersom Mats hälsa är vacklande och jag fortfarande är instabil har jag bestämt mig för att ställa in resan. Så tråkigt, men det känns som det enda rätta. Jag håller tummarna för att jag reser dit tillsammans med Maggan i höst i stället!

I natt hade Mats återigen problem med blodtrycket som hoppar upp och ner. Vi har skaffat blodtrycksmätare och syrekontroll för att hålla koll på hans värden. Nu steg blodtrycket kraftigt men sjönk efter några timmar, läget är instabilt och vi tar en dag i taget. Mina händer och min psoriasis har under de senaste veckorna blivit så mycket bättre, tills i förrgår. Det har satt fart igen och de flesta fingrarna är nu obrukbara. Suck…

Ute är det plusgrader och snön smälter, den får gärna försvinna helt så att det blir isfria promenadvägar och husbilsväder! Så fort vi kan kommer vi att göra dagsutflykter oavsett hälsoläget. Jag tror att det kommer att göra oss gott!

Jag vaknar av mig själv utan väckarklocka. Vanligtvis kan jag avgöra vad klockan är genom att lyssna på trafiken. Under vardagar börjar den tunga trafiken vid 5:30- 6:00 och 6:30 går morgonbussen. Vid 6-tiden är det tätast trafik.

Morgonrutinen är att jag reikar och mediterar innan jag stiger upp, det tar 30-40 minuter. Hundarna brukar vara morgontrötta och ligger kvar i sängen tills jag stiger upp. Putte vill alltid gå ut direkt, Maja vill bara ha lite kel innan hon lägger sig igen.

Jag gör mitt morgonkaffe och mina smörgåsar och sätter mig i min favorithörna med min iPad. Där sitter jag länge! Läser nyheter, surfar,  spelar Wordfeud och andra spel, skriver i bilddagboken och reflekterar.

Vid 8 kommer hundarna och vill ha mat och rastning och när det är klart hamnar jag i min hörna igen och sitter där tills Mats kliver upp vid 9-10 tiden.

Det är skönt med pensionärsmorgnar!