Idag slog jag mitt bottenrekord på vågen, jag har gått ner närmare 14 kg de senaste 7-8 åren och har enligt BMI precis hamnat på normalvikt. Mats vikt minskar också stadigt.
Igår hade vi skönt höstväder och promenaden var njutbar. Vi fick även en hel del annat gjort!
Maja höglöper och vi tycker alla att det är lite jobbigt…
Idag är det en strålande oktoberdag, Mats sov dåligt i natt och tar igen lite sömn på förmiddagen. Jag har arbetat ett arbetspass här hemifrån. Mats bestämde sig igår för att inte heller han kommer att delta i årets älgjakt. Det är för tidigt och vi har inte hunnit/orkat träna det vi borde. Vi får ta igen det nästa år.
Vi diskuterar vår husbil. Vi skaffade den när vi hade Donna och hade behov av en robustare hundsäkring. Dessutom var vi mer viga och alerta, nu vill vi ha det ännu mer bekvämt. Det är lämplig årstid att byta upp sig till en bil med långbäddar om det är det vi vill. De senaste dygnen har vi tittat på husbilar på nätet och i närområdet. Det är som tidigare, den optimala husbilen har vi inte råd med, men långbäddar och bättre disponerade bilar finns inom våra ekonomiska ramar. Vi tycker båda att det är spännande och om jag inte hade hade haft beredskap hade vi kört iväg lite längre för att titta på intressanta objekt.
Dagarna avlöser varandra och det är höst. Jag har beredskapsvecka och hittills är allt lugnt. Jag arbetar lite här hemifrån.
Systrarna rapporterar om livet i Karins hus i Molvizar. Elin rapporterar om nya bostaden och sin vardag. Åsa rapporterar om sina två jobb och ett fulltecknat liv. Joel tränar för körkort och sjunger i sin kör. Tobias rapporterar om sitt liv på andra sidan Atlanten.
Vi småfixar här hemma och förbereder inför älgjakt och min spanienresa. I år kommer jag bara att vara Mats bisittare vid älgjakten, jag har inte tränat mitt skytte tillräckligt för att vilja delta. Direkt efter jakten åker Elin, Maggan och jag ner till systrarna i Spanien.
Mats hade igår en lite sämre dag, han har ovanligt många andningsuppehåll på nätterna och tycker att det är tungt att andas men han fortsätter att långsamt gå ner i vikt!
8 oktober
Vi hade en fantastiskt fin höstdag igår och marken blev stadig under mina fötter igen. Vi fortsätter att möta dagarna som de kommer och lyckas ofta ta till vara stunderna.
Mats fortsätter att minska i vikt och har i fyra dagar klarat sig med att ta enbart en tablett mot sina hjärnspöken. Det är viktiga framsteg!
7 oktober
Igår kom beskedet att Mats farbror Rolf, det yngsta och sista syskonet till hans pappa Leo, dog på eftermiddagen. Vi tände ljus och skickade tankar till May-Britt och Jan.
Snart är vi definitivt den äldsta generationen.
Vi kände oss flitiga igår. Förutom gemensam hundpromenad ställde vi undan gräsklippare och fyrhjuling och fick därmed plats med bilen i garaget. Vi plockade även ihop takboxen som vi inte behöver längre, den är gammal, stor och tung men hel och användbar.
Idag går jag på en ny beredskapsvecka.. Vi ska in till Borlänge för att hämta utrustning och jag ska även ordna ett nytt pass.
Jag befinner mig i ett ganska bräckligt tillstånd just nu och funderar påvarför.
Jag har bäddat in oss i en ny trygghet efter att Mats varit hemma under en så lång period, återhämtat sig och blivit mycket bättre. Jag vet att jag direkt efter hjärtstoppet och under sjukhustiden hade en nödutgång öppen för att Mats inte skulle bli bättre, komma hem eller överleva. Den nödutgången hade jag nu stängt ordentligt och började se en gemensam framtid.
När han blev inlagd i måndags raserades min nyvunna trygghet och min framtidstro trots att det inte var livsfarligt läge utan det gällde ”bara” att hjälpa kroppen att hitta rätt balans. Dagarna han var på sjukhuset blev långa och jag hade svårt för att ta mig för någonting. När han kom hem kändes det jätteskönt men jag mådde ännu sämre. Jag fick en efterreaktion som jag inte var beredd på.
Ur profeten av Khalil Gibran
Älska varandra
men gör inte kärleken till en boja.
Låt den hellre vara ett rörligt hav
mellan era själars stränder.
Låt var och en av er vara ensamma
liksom strängarna på en luta är ensamma
fastän de vibrerar av samma musik…
Jag tycker att ovanstående text uttrycker vad tvåsamheten innebär för mig. Det blir väldigt tyst och konstigt om den andra strängen eller vårt hav försvinner…
Rädslor är aldrig bra och jag har släppt fram min rädsla. Jag har det så underbart bra tillsammans med Mats och vill inte förlora honom!
Detta ska jag försöka ta hand om och släppa rädslan. Vi finns här och nu!
6 oktober
Tobias födelsedag, vi skickar hurrarop till San Diego!
Minus 3 grader kl 8 och hösten har definitivt kommit till Arkhyttan. Mats klippte gräsmattan igår och det var i sista minuten.
Jag tyckte att gårdagen borde ha varit lugn och harmonisk men det var den inte. Jag och min kropp var i obalans hela dagen, vilket jag tolkar som en efterreaktion på Mats senaste sjukhusvistelse. Det satte igång känslor och minnen…
Mats kämpar på med vikt och vätskeintag, han väger och mäter allt och det gav resultat i dagens vägning. Minus 4 hg! Bra att det lönar sig, han har det riktigt kämpigt!
Nu känns allt som det ska igen! Lugnet har lagt sig i huset.
Idag har vi börjar med att ta gemensamma hundpromenader. Solen skiner och morgonfrosten har tinat bort.
Husbilen blir iordningställd inför vintern, den ska besiktigas på tisdag och därefter ställer vi av den för denna säsong.
Äntligen!