Det är avårt att formulera vilket tillstånd jag befinner mig i, det känns som ett slags vacuum. Att ha Joel och Tobias här liksom att Åsa kommer i eftermiddag är jätteskönt och tryggt. Vi planerar att vi alla åker in till Mats i eftermiddag när vi hämtat Åsa från tåget.

Jag är tacksam över allt stöd jag får!

Igår eftermiddag träffade Joel och Tobias Mats bror Lasse på sjukhuset och de gick tillsammans till IVA och träffade Mats. De berättade att Mats blivit väldigt glad och pratsam och att de hade en väldigt fin stund tillsammans. Det blev många Sjöbomska berättelser om pappa/farfar Leo! Lasse hade kört upp från Göteborg och körde direkt hem efter besöket.

Jag besökte Mats på förmiddagen och konstaterade att Mats blev omhändertagen väldigt bra. Det finns alltid en personal som kan hjälpa honom med det som behövs. De fortsatte att öka smärtlindringen och han konstaterade att han hade mindre smärta. Jag fick också veta att dialysen fungerade som den skulle, de gjorde en ny infart och gav honom näring intravenöst. Han fick en extra intensiv syrgas och han har vatten i ena lungan. Isättningen av en ny picc-line för några dagar sedan hade inte gått så bra, armen var väldigt svullen och de skulle ta hand om den igår.

Mats fick skriva på några fullmakter angående försäljning av huset och kontakt med sjukhusnämnden och anmälan av vårdskada. Vi har beslutat att anmäla hans pungskada som vårdskada. Utan den hade hans sjukdomsförlopp varit annorlunda.

Gårdagen kan sammanfattas med att han varken blivit bättre eller sämre. Vi får avvakta för att se resultatet av dialysen. I övrigt så konstaterar jag att de på infektionskliniken inte hade resurser att ta hand om Mats på bästa sätt. Det blev så tydligt när han kom till IVA. Det känns sorgligt, de borde ha tagit hans smärta mer på allvar. Att de inte hade bemanning nog för att sköta en så sjuk person var väldigt tydligt och båda Mats och jag kände oss hjälplösa. De timmar jag satt med honom då han kved av smärta skapar ångestfyllda minnen som är svåra att bearbeta. Det är tur att han fick komma till IVA, nu känns det betydligt lugnare!

Jag tycker att det är svårt att sitta hos honom. Vi kan bara ha sporadisk kontakt, periodvis går all hans energi till att överleva. Men när vi har kontakt känns det bra och fint. Men jag blir så fruktansvärt påverkad av att se honom så dålig och vill bara fly!
Mina känslor pendlar mellan förhoppning att det ska vända och att Mats blir bättre och det motsatta – hopp om att hans lidande snabbt ska ta slut och att han får ett snabbt avslut av livet. Det innebär också tankar på hur en flytt till Malmö kommer att te sig. Blir Mats pigg nog att flytta hem igen? Kommer jag att vara ensam när det är dags att flytta?
Ibland lämnar jag mitt vaccumtillstånd och får påminna mig om att det är OK att önska livet av Mats om det innebär att han slipper lidande. Det är också OK att att fly när jag behöver det.

Idag hoppas vi på slutgiltigt besked om att huset blir sålt!

Ett telefonsamtal med sjuksköterskan på IVA talade om att Mats fortfarande har mycket ont, det går inte att smärtlindra mer med tanke på hjärtat. Hans status är samma som igår.
Joel åker in tidigare och besöker Mats.
Jag bokade ett möte med läkaren när jag kommer dit efter att ha hämtat Åsa vid tåget i eftermiddag. Vi hjälps alla åt att skriva en lista med frågor att ställa.