Kategoriarkiv: Husbil

Fantastiska år!

Elin har lagt klart pusslet!

Igår kom den 5:e ”staruren”. Vi hade en tunn snövit morgon men temperaturen kretsade kring nollan så det försvann under dagen. I mellansverige har det varit snökaos och trafiken har stått stilla hela natten på E4 i Grännatrakten. Det verkar som det är långtradarna som är de stora problemen. De borde inte få köra när det är orange varningar!

Systrarna skickade bilder från Molvizar och Skarpnäck!

Vi brydde oss mindre om vädret och delade en lunchportion på Skedvi Bröd i Stora Skedvi. (Vi orkar inte serveringsportioner längre och det bär emot att kasta så mycket mat) Det var en mycket god schnitzel på lokal forsagårdsgris.

Vi satt länge och tittade på foton från bröllop, konstutställningar, husbilsresor mm. och konstaterade att vi har haft fantastiska dryga 20 år tillsammans!
Innan vi träffades hade vi båda långa tyngre transportsträckor att ta oss igenom och vändpunkten kom när vi träffades och i och med min bröstcancer.
Vi har sett till att förverkliga det vi verkligen ville. Jag glömde igår nämna hundflocken, körsången, hönsen, motorcykeln, modellflygning, golfen, husrenoveringar, biodlingen, spanienresor och jakten. Likaså att pappa kunde bo här en period innan bra äldreboende var ordnat för dem båda.
Min psoriasis och Mats PAH och hjärtproblem liksom pandemin innebar en ny tung transportsträcka. Tack vare att Lasse flyttat hit och har hjälpt oss fick vi tid att bygga upp nya mål och önskningar inför framtiden. Även Ylva Los tillkomst hjälpte till.
Nu väntar det nya livet i Skåne!

Bröllopsdag

För 13 år sedan gifte vi oss i Dala Husbys kyrka. Det var en stor dag för oss och vi firade ordentligt, vilket vi också ska göra idag!

Att som 49 åring möta min Mats var mycket stort.

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens

Välkommen! 

Eeva Kilpi, ur Sånger om kärlek

Vi startade tumultartat med tonårsdöttrar och jobbig bröstcancerbehandling. För första gången i mitt liv upplevde jag att jag inte var ensam, jag hade hittat min själsfrände. Mats hade möjlighet att följa med och vara med mig under hela behandlingen. Tack vare det stödet, Elin och Åsa, systrar, släkt och vänner tog jag mig igenom den livskris bröstcancern innebar.

När jag tagit mig igenom behandlingarna omstrukturerade jag mitt liv utifrån nya ögon. Jag köpte huset i Arkhyttan och Mats flyttade in. Vi tog upp det gemensamma konstintresset och har haft fantastiska år med konstspaningar och utställningar i Arkhyttefabriken, vårt galleri Anemona och i vår trädgård. Vi skapade webbsidor och hade företag.
Det gemensamma husbilslivet startade under cellgiftbehandlingen. Efter varje dos åkte vi iväg på en tur anpassad efter måendet. Vi fortsatte sedan med ett antal husbilar men testade även husvagn. Den sista husbilsresan gjorde vi för ett år sedan innan vi avslutade det kapitlet.
Jägarexamen och jakten blev ytterligare ett gemensamt intresse och när vi inte längre orkade ta skogspromenader körde vi ut i naturen med fyrhjulingarna.

Elin och Åsa bodde hemma några år innan de flyttade ut och skapade sina liv. De, Tobias och Joel bodde sedan här hemma under kortare eller längre perioder.

Det var harmoniska och härliga år!

Innan jag gick i pension började Mats hälsa försämras och mina sista arbetsår blev slitiga. Min psoriasis slog till och mina händer blev mer eller mindra obrukbara. Jag var sjukskriven några månader innan jag gick i pension för 5 år sedan. Mats fick samtidigt sin PAH-diagnos efter flera års utredningar och efter ytterligare ett par månader sa hans hjärta ifrån och han fick sitt första hjärtstopp hemma i fåtöljen.
Den ”resan” har jag beskrivit här i bilddagboken.

Bröstcancerresan finns beskriven i Bröstdagboken: http://www.brostdagboken.se/index.html

Jag är tacksam och lycklig över att dela livet med Mats och vår hundflock. I med och motgångar har vi navigerat oss fram tillsammans och ska snart möta nya upplevelser och äventyr nere i Skåne.

Har kommer klipp om Åsas dansföreställning i Göteborg:


Pensionärsfredag, igen

På ovanvåningen hör jag Lasse packa det sista inför Italienresan, han flyger på sistaminutenbiljetter och har ännu inte bestämt hemresan.

Igår blev husbilsaffären äntligen helt avslutad. Bilen ligger ute till försäljning på blocket.

Vi väntar på besked om när vår bil ska hämtas hem från Eskilstuna, vi kan inte planera någonting förrän vi vet att vi har den och att allt fungerar som det ska. Lånebilen bara står här och vi använder volvon till våra ärenden. Vi väntar också på Mats hjärttrimning som ska ske om en vecka och efter ytterligare en vecka ska jag skiktröntgas.

Vår odlingsambition har varit mycket låg i år men igår kunde Mats hand om 1 kg gurkor och gjorde inläggning. Vi hoppas på åtminstone ytterligare en omgång. Det var en riktigt regnig dag och varken hundarna eller vi ville gå ut.
Idag skymtar jag emellanåt solen mellan molnen och vi har 13 plusgrader nu på morgonen. Det vore skönt om vi fick lite mer sommarvärme innan det blir höst.

Husbilen är såld

Igår eftermiddag blev det klart. Vi har sålt husbilen och ersatt den med en handikappanpassad Chrysler Town and Country V6. Nu återstår en inlärningsperiod för att kunna nyttja alla finesser.
Vi har vant oss vid tanken på ett liv utan husbil och ser fram emot resor och utflykter tillsammans med scootern. Det får bli hotell/stugövernattningar i stället.

Jag blir bättre och bättre med mindre smärta och mer rörlighet. Det går ganska snabbt framåt, för andra natten kan jag sova mycket längre och även på den högra sidan. Jag går utan rullator, trappor går bra och fram och tillbaka till garageplan fungerar. Men värken kommer efter en stund och jag måste vila ofta! Det är skönt att märka att jag blir bättre och ju bättre jag känner mig desto mer tränar jag!

Mats gör framsteg i sitt vätskeintag, han måste hålla koll på varenda droppe han får i sig och har hittat en metod som fungerar. När han minskar i vikt orkar han mer och mår mycket bättre!

Högkänslighet har uppmärksammats under de senaste åren. Det ges massor av förklaringar och beskrivningar om vad det innebär. Jag kände mig befriad när jag först stötte på begreppet, jag tillhör helt klart denna grupp. Däremot är det säkert väldigt olika hur vi reagerar och det är svårt att vara allmängiltig. Nedanstående text stämmer oerhört bra på mig. Jag kan bara göra ett tillägg, även tillsammans med Mats kan jag ”bara vara” och få den ensamhet jag behöver. Det har aldrig varit möjligt tidigare, det har alltid funnits ”appar i bakgrunden”!
Min dagliga meditation har även varit en mycket viktig återhämtningsmetod under de senaste 40 åren!

Bilaffärer

Igår hade vi en lång dag. Vi for tidigt till Eskilstuna för att titta på den handikappanpassade bil vi skulle vilja byta husbilen mot. Den har en elramp och det går att köra Mats stora promenadscooter rakt in.

Bilförsäljaren var intresserad av husbilen för egen del och efter lite diskussioner var vi överens om en affär. Idag ska vår nya bil bli hemlevererad och utbytt mot husbilen. Om allt går som det ska är affären upgjord i eftermiddag!

Den sista husbilsfärden!

Vi var rejält trötta när vi kom hem. Mats var den som fått gå och jag den som kört, halta och lytta som vi är. Därpå anspänningen för att få affären att gå i lås. Lasse hade tagit hand om hundarna på eftermiddagen och fixade oss en varsin GT när vi kom hem.

Pensionärsfredag

Det närmar sig två månader med smärta. Reumatologen har satt upp mig på en återbudslista men tror att jag annars blir kallad i augusti någon gång.

Jag har vant mig en del vid smärtan och är väldigt mycket bättre. Jag går allt längre och oftare utan stöd och kan göra saker stående under kortare perioder. Oftast kan jag sova 5-6 timmar i sängen med en kortare paus mitt i någon gång. Vissa dagar är jag till och med på rätt bra humör!

I dag klev jag upp 4:40 då jag inte kunde hitta en smärtfri sovställning längre. TENSen jobbar på låret och jag sitter bekvämt i fåtöljen. En ny sommardag gryr och regnet har smattrat på tak och fönsterbleck under natten. Hundarna har flyttat med mig från sängen till sina fåtöljer bredvid mig.

Mats tar rätt på överblivet vax och honung och testar att göra mjöd. Det ska bli spännande att se/smaka resultatet!

Idag gör vi det sista på husbilen och planerar att i morgon köra till Eskilstuna för att eventuellt byta den mot en handikappanpassad bil.

Segt som honung

Mitt liv känns som om jag fastnat i ett honungsliknande klister och hur jag än försöker kan jag inte komma loss. Dagligen överfaller verkligheten med ostädat hus, oputsade fönster, ostaplad ved, ovattnade blommor(även det är jobbigt när jag inte kan gå), obrukbar överbelastad veranda och listan kan göras mycket lång. Jag släpper tankarna på detta liksom att jag inte kommer ut till hallonhäcken eller björnbären för att se om de mognar/växer till sig. Det viktiga blir att klara dagens sysslor och att hålla humör och smärta på någorlunda acceptabel nivå. Och att göra en sak i taget, nu fokuserar vi på husbilen. Jag städar en liten bit i taget och Mats reparerar småfixen och det går långsamt och tar tid… Att göra i ordning och sälja husbilen har blivit ett högt berg att bestiga!

Igår hade jag en sämre dag igen med mycket värk. Då gör jag det nödvändiga och lite till och resten av tiden flyr jag in i någon serie eller lägger pussel efter pussel på iPaden. Mats och jag håller oss för oss själva för att inte dra ner varandra ytterligare. Sådana dagar har vi haft alldeles för många i sommar. Maja är dessutom skendräktig och mycket orolig. Det bästa är när hon får ligga i vårt knä och vi turas om att stötta henne.

Jag har inte riktigt tagit ställning i NATO- frågan.

Regn, regn och regn

Elin förbereder ”öppen studio” i höst!

En, två och tre regndagar var befriande men nu räcker det. Enligt prognoserna ska regnandet hålla på ett tag till och eldningsförbuden är borttagna.

Jag blir bättre, nu är jag till största delen nästan smärtfri när jag är stilla men har svårt att stå och gå. Jag undviker rullatorn så mycket jag kan men måste vila ofta och får riktigt ont efter några steg. Det bästa är ändå sömnen. I natt kunde jag till och med sova någon timme på höger sidan och sov åtminstone 7 timmar i sängen. Tänk vad viktig sömnen är, allt blir så mycket lättare när jag är utsövd.

Igår körde Mats och Lasse hem husbilen från Mora. Jag tycker inte riktigt om att Mats kör så långt men själv orkade jag inte och Lasse körde följebilen. Det gick bra men tog mycket energi från Mats. Nu ska vi själva fixa i ordning den och hitta en annan försäljningslösning.

En helt oplanerad regnig dag väntar.

Honungsdags

Vilket fantastiskt sällskap jag har haft av vår flock under alla sömnlösa nätter! Med hund i huset känner jag mig aldrig ensam!

Mats tror att han hade ett mindre tillslag igår natt. Han var mycket trött och sov halva gårdagen.

Det var mulet hela dagen men flygtävlingarna kunde hållas och när Lasse kom hem därifrån förberedde vi för att slunga årets första honung. Slungan blev fastskruvad i köksgolvet och det var bara att sätta igång. Då började det regna och har regnat sedan dess. Vi fick avvakta med slungningen.

I eftermiddag kör Mats och Lasse till Mora och hämtar tillbaka husbilen. Vi vill vara säkra på att bli skuldfria vid försäljningen och Svea Husbilar var osäkra på om det var möjligt. Utan deras provision bör det inte vara något problem.