Normaliseringen fortsätter

10 september

Mats har varit hemma från sjukhuset i 4 månader. I söndags for han tillsammans med Lasse och deltog i en flygtävling. Det var första gången han lämnade mig för en aktivitet. I går lämnade jag för första gången Mats ensam och gick på en 20-minuters hundpromenad. Livet normaliseras allt mer.

Denna vecka har jag beredskap.

Många av bilderna jag lägger ut i bilddagboken kommer från de pussel jag lägger. De är mer eller mindre passande till innehållet. Dagens bild är läcker men kanske den minst passande.

Bearbetning

9 september

Jag är förvånad över hur jag reagerar och bearbetar händelserna från det senaste året. När min syster Karin var här var jag så trött och jag kunde inte fatta varför. Jag sov mycket under helgen men fortsatte att vara trött. Igår kunde jag inte hålla mig vaken längre än till kl 21 och i natt sov jag nästan 10 timmar…

I morse kom jag på att det nog är en slags efterreaktion, det var tryggt att ha ”storasyster” här, det gav en barndomstrygg familjekänsla och jag slappnade av. För första gången upplevde jag att mamma var med oss, hon svävade runt Karin när hon klev av tåget.

Inatt drömde jag för första gången om sjukhus, läkare och sköterskor, en sjuk Mats och problem med att ta hand om hundarna. Jag har tydligen kommit in i en ny fas av bearbetning. Det är bra!

Söndag

8 september

Dagen började molnig med hotande regn. Efter hand klarnade det upp och nu under eftermiddagen skiner solen. Karin och jag tog en hundpromenad medan Mats och Lasse var på flygfältet och tävlade.

Nu har Karin åkt hem, det har varit jättemysigt att ha henne här. Nästa gång vi ses blir i Spanien i början av november.

Vi hittade en spännande senap på vår skördefestrundresa igår.

Ljugarbänk

7 september
Igår hade vi inget regn, ganska svalt men solsken långa stunder. Vi kunde sitta på ljugarbänken och njuta.
Idag verkar det vara dagsregn. Vi har gjort en liten runda på skördefesten.

Kärt besök

6 september
Igår kom min syster Karin på besök. Jag gjorde smörgåsbakelser och vi tittade på den andra Harry Potter filmen. Vi konstaterar att vi som pensionärer gärna börjar helgen på torsdagarna!

Det kan ha varit frost i natt, det är mycket svalt ute nu på morgonen.

Latmask

5 september
Det bor en stor latmask i min kropp. Eftersom jag inte har lämnat Mats ensam sedan hans hjärtstopp har det inte blivit några långa dagliga hundpromenader och när jag haft möjlighet har ofta latmasken tagit makten. När vi kommer ut på promenader följer Mats med på fyrhjulingen vilket minskar mysfaktorn betydligt.
Jag känner att min kropp saknar fysiska aktiviteter och Maja behöver tränas att gå på promenad. När hon klarar det är det dags att öva dubbelkoppel tillsammans med dem båda.
Endera dagen kommer Mats att våga låta mig gå iväg själv. Det innebär att om han behöver hjälp kan det ta upp till 30 minuter innan jag är hemma, appen Zello gör att vi kan ha ständig kontakt. Den dagen gäller det att jag övervinner min latmask och ser till att ta de nödvändiga dagliga hundpromenaderna!

Oj, oj, oj

4 september
Idag får dagen bli precis som den blir, jag har bara sovit 3 timmar i natt.

Oj vilken konstig natt! Jag kunde inte somna, det händer väldigt sällan och så länge som jag var vaken i natt vet jag inte när det hände sist. Jag somnade strax efter kl 4 och klev upp 7:15 eftersom Mats skulle till Långshyttan och behandla sina ben.
På hemvägen stannade vi till hos Monica och Nille. Monica arbetar med lera och vi beundrade hennes produktion. Jag hade många frågor inför min tanke att testa skulptering när mina händer har blivit ännu lite bättre.

Nu är vi hemma igen, Mats har somnat i sin stol och jag borde också sova en stund.

3 september

Hemtjänststäddag.
Stiger upp och röjer så att de kommer åt att städa golv, kök och toalett, väcker Mats eftersom de kommer någon gång mellan 9 och 11.
Sval solig morgon. Äter gott frukostbröd till kaffet, Mats har bakat Nix pillebröd och Berreks limpa.
Psoriasismedicindag(kväll)
Ser fram emot att syster Karin kommer på torsdag!

2 september

Igår var det en tung, regnig och åskig dag. Vi lyckades samla ihop och panta alla burkar och flaskor, i övrigt var det innesittarväder.


Idag är solen tillbaka och genast blir humöret bättre och handlingskraften återkommer.

Kroki

Jag njöt av att delta i krokiteckningen igår! Det är 35 år sedan senast, då jag gick på Hantverkets folkhögskola i Leksand. Att teckna kroki är ett bra sätt att träna teckning och samarbetet öga/hand. På 2, 4 eller 10 minuter gäller det att fånga det väsentliga på pappret. Visst är jag ringrostig men vad gör det, jag njöt av att ha kommit igång och av att kunna använda händerna igen.

Mats och hundarna tillbringade tiden i husbilen några kvarter bort.