För ett år sedan kom Maja till oss! Hon hette då Ella men det var för likt Bella så hon fick snabbt namnet Maja. Passar henne bra, piraja och aja baja… en älskad självständig, smart och tjuvaktig hund som dödat våra hönor, slaktat våra soffor och kökshanddukar, ätit upp ett oändligt antal stekspadar, diskborstar, toarullar, skor och …
Jag hade väckarklockan på ringning idag. Mats ska till Avesta lasarett på besök nu på morgonen. Jag blir påmind om min låga stresströskel, känner mig pressad av att ha en tid att passa, här sitter jag och önskar att dagen hade varit ett oskrivet blad…
Igår uträttade vi ärenden i Hedemora och Säter, jag fick också iväg momsredovisningen av företaget. På kvällen var vi på jaktårsmöte i bystugan. Vi hoppas kunna vara med på älgjakten här i Arkhyttan, den är 19-21 oktober. Vi kommer att dela på en plats, antingen turas vi om eller sitter tillsammans. Det är bara att hålla tummarna att vintern kommer sent i år!
I natt var jag vaken några timmar pga nackvärk. Jag har i många år emellanåt fått en typ av värk som sätter sig i högerörat men har sitt ursprung fån rygg/nacke.
Gårdagen var en lugn dag, den anspänning, kraft och ilska jag burit på håller på att släppa. Vi blev bjudna på fish and chips av Gerd och Klasse, så gott och trevligt! Sommardäcken är på husbilen, Lasse ska byta däck på Toyotan samtidigt som han fixar ett rosthål. Vi har fantastiska vänner som stöttar i vått och torrt!
Vädret fortsätter att vara bra, hönsen spatserar runt i trädgården och gräset börjar bli grönt. I går såg jag de första vitsipporna!
Jag känner mig oerhört lättad över att inte behöva oroa mig för hur vi ska få vårt liv att fungera. Jag är sjukskriven och får tid på mig att komma tillbaka i normala gängor igen. Vi får tid att börja läka, fundera och anpassa våra liv efter våra nya förutsättningar.
Maja och Putte leker hårdhänt med varandra, det är inte så lätt att fånga det på bild.
Igår morse var det nära att vi åkte in till akuten igen. Mats fick inte luft… Det blev senare lite bättre och vi kunde vara ute, Mats satt och passade skräphögen som vi eldade för tredje dagen. Jag städade hönshuset och samlade hönsskit. Vi kan inte ta med det till Joel och Johanna i husbilen som vi tänkt, det stinker! Det får hamna under våra hallonbuskar i stället.
Gnäll 1: Jag sover bra och mycket och tror att jag behöver det. Oftast när jag ska kliva upp har jag väldigt ont i mina höfter, jag kan knappt resa mig och måste stå stilla tills smärtan ger med sig lite efter 10-15 sekunder. När jag varit igång ett tag blir det bättre och på eftermiddagarna märker jag inte alls av det. Just nu verkar jag ha ett artrosskov, fingrarna värker mer än vanligt också.
Gnäll 2: Psoriasen håller sig till tummar och lillfingrar förutom armbågar och lite i hårbotten. Att inte kunna använda händerna fullt ut minskar livskvaliten rätt betydligt.
Gnäll 3: Oron över Mats tillständ. Jag märker att jag spänner mig och hajar till varje gång han andas konstigt, snyter eller reser sig. Ständigt beredd att agera… När Mats är ensam kan han inte göra något fysiskt med risk för att svimma, blöda näsblod eller behöva åka in och få hjälp med andningen. Han ska inte vara ensam! När jag är med kan han göra en del sysslor, får träning, annat att tänka på och mer meningsfull tillvaro än att bara sitta stilla.
Gnäll 4: Oron över mitt tillstånd. Det senaste årets anspänning tillsammans med mitt krävande arbete har satt djupa spår. Jag är labil, känner mig ofta gråtfärdig över småsaker och omänskligt trött. Jag är på gränsen till utbränd och orkar inte ens tänka tanken att jag ska börja arbeta…
Gnäll 5: Att vara beroende av läkare och försäkringskassan är tungt. I eftermiddag ska min husläkare ringa upp mig och jag oroar mig för att han inte kommer att sjukskriva mig. Om han inte gör det måste vi vänta 3 veckor på besked från försäkringskassan. Och hur gör vi då?
Det finns alternativa lösningar t ex att jag tar ut årets semester redan nu eller att jag går i förtidspension, men det är inga bra lösningar. Hjärnan går på högvarv och det vi mest av allt skulle behöva är lugn och ro!
Idag har Mats en av sina sämre dagar då luften inte räcker till. De senaste två dagarna har han varit bättre. Det är en berg och dalbana!
Jag har inspekterat hönsen. 1 vit tupp och 6 hönor är kvar. Vi får se hur det påverkar äggproduktionen. Joel och Johanna vill ha hönsskit till sin koloniträdgård. Jag samlar hönsskit och städar hönshuset.
Temperaturen steg 10 grader från 2 kl 7 till 12 kl 9, värmen har kommit och jag ger mig på lite trädgårdsarbete.
morgonens deppighet släppte under dagen. Vi gick ut i solen och värmen, satt på ljugarbänken och tände på vår skräphög. Mats har inte varit ute i trädgården sedan tidigt i höstas och han njöt, liksom hundarna som fick springa fritt.
Nille och Monica kom förbi med en jättefin orkide’! Monica går med kryckor men nu verkar det läka bra och rörligheten i höften återkommer. Härligt!
Vi avslutade med en god älgmiddag. Det blev en bra torsdag!
Jag sitter gråtfärdig efter 30 minuters intensivt telefonerande till min husläkare. Han har 30 minuters telefontid 2 dagar i veckan. Idag gick det inte att komma fram. Nästa tillfälle är på måndag.
Efter min egen sjukdomshistoria är jag inte stresstålig och just nu ligger jag på gränsen hela tiden. Småsaker växer och blir stora hinder som förmörkar min tillvaro. Jag önskar att jag/vi bara kunde ha det lugnt och tryggt och hitta balansen i denna berg- och dalbana!
Äntligen har hundarna slutat löpa men nu går vi in i arkhyttelerperioden innan trädgården torkat upp. Maja föredrar att sova ovanpå Putte när hon får chansen.
nu sitter jag här, 1000 kr fattigare efter gårdagens parkeringsbot vid akutbesöket i Falun och funderar.
Jag kan inte gå tillbaka till jobbet i morgon, men idag är min sista sjukskrivningsdag. Min läkare kan jag kanske få tag på under telefontid i morgon, annars ringer han mig på måndag em. Försäkringskassan tar 30 dagar (från inlämnad ansökan 14 april) på sig att besluta om jag kan få pengar för vård av nära anhörig.
Frågan är om det är jag som behöver sjukskrivas eller om det är Mats behov som styr. För min del handlar det om både och. Jag mår inte bra, min psoriasis blommar, jag är orolig och har koncentrationssvårigheter, känner frustration över att jag borde arbeta, att vi behöver inkomsten och att Mats inte bör vara ensam. Förutom de akuta situationer som uppstått vid andnöd, gikt och näsblödning har han svårt att klara sin vardag utan stöd. Detta behov av stöd har jag ett läkarintyg på.
Med stöd av vårdcentralen stannar jag hemma och försöker få kontakt med min läkare så snabbt det går. Jag riskerar att varken få lön eller sjukpenning men kan inte åka till arbetet i morgon!
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.”
Alf Henrikson