Vi gör vad vi kan för att invänta värme, våren och att slippa vår karantän. Idag släpps de flesta rekommendationer och restriktioner eftersom Corona inte längre betraktas som samhällsfarlig. Vi betraktar fortfarande situationen som Matsfarlig!

Ommöblering fyller tankarna, Bianca blir tränad in i flocken (rättare sagt är det Maja som tränas och Bianca som hjälper till) och OS ger oss spänning och glädje. När jag vaknade i morse hade 6 medaljer blivit 7. En bronsmedalj i Big Ski togs i natt. Jag hann se Sara Hektors andra åk i slalom, hon låg trea i första åket och hade chans att ta sin andra medalj men körde ut.

Igår fick vi veta att Mark- och miljööverdomstolen avslagit vår grannes prövning av beslutet att starta verksamhet på vår granntomt. Det går inte att överklaga så nu är det fritt fram att starta verksamheten. Vi får anpassa oss och hoppas att vi inte blir allt för störda av ökad trafik, grussortering, tippning och lastning.

Jag inväntar kraft inför en ordentlig storstädning. Vårsolen är obarmhärtig, vintermörkret har effektivt dolt oputsade fönster, dammråttor och annat ”snusk”.
Men det får bli en annan dag…

Igår tog Sara Hektor guld i storslalom, vilket innebär 3 OS-guld till Sverige hittills!

Vi har påbörjat vår ommöblering och känner oss för hur vi vill ha det. Likaså tittar vi på olika alternativ till bäddsoffor. Det är ett lagom projekt för oss just nu.

En svart, en brun och en vit hund, vi gillar olika!

Flocken har slagit sig till ro och är harmonisk efter tillskottet Bianca, som nästan är rumsren.
Allt är som det ska!

Det blir ljusare men jag längtar efter att det blir snö- och isfritt. Plogbilen har plogat stora hårda vallar framför vårt hus.

Det var så mysigt att låna en liten valp. Hon, vars namn vi inte kan, var väldigt lik Putte och var så där av och på som små valpar är. Men jag längtar inte efter att ha det hela tiden. Bianca är precis lagom valpig. Hon är troligtvis 5-6 månader. De vet inte när hon är född eller vilka föräldrar hon har. Man har uppskattat födseln till slutet av juli men det kan vara augusti eller början av september också. När hon och hennes syskon kom till Anna var de väldigt medtagna. Nu är hon frisk och pigg och smälter bra in i vår flock. Maja har precis vant sig och Putte är mindre avvisande.

Vi har blivit sofflösa och planerar för ett inköp av en bra bäddsoffa och ommöblering. Igår blev det ytterligare ett guld, i skridskor. Nu på morgonen ska jag följa curlingens semifinal och sedan blir det skidskytte och Sara Hektors andra utförsåk.

Det gick inte så bra för Sverige i skidskytte och längdskidor igår men Sverige tog en guldmedalj i puckelpist.
Bianca och jag tog en dusch tillsammans, det gick oväntat bra. Hans flyttade hem sina saker som han förvarat hos Lasse. Idag ska han ta hand om vår soffa, vi behöver en bäddsoffa eftersom vi saknar gästrum.

På kvällen blev vi hundvakt åt Ximena. Hon har maremman Nora, som var hos oss under nyåret, men har också en av de valpar som Anna tagit med från Italien. Den är yngre än Bianca och från en annan kull. (Marthina har ett syskon till Bianca)

Vilket liv det blev! De stannade under natten och har sovit lugnt, Mats och jag bytte av varandra.

I natt har vi sovit med tre hundar i sängen. Det är värmande och skönt att sova i vår flock! Jag säger som Agnes Wold, ”Vad ska man annars ha hundar till?”.

Igår körde Mats Tobias till tandläkaren och gjorde några ärenden i Säter. Det är andra gången sedan början av december som han ensam körde hemifrån. Han mår ofta rätt bra men det varierar från dag till dag.

Anna ska påbörja sin tre dagars hemresa med bil till Italien, vilket hon gruvar sig för. Hon säger att det blir flyg i fortsättningen. Hans har hittat en lägenhet och behövde bara bo här några nätter i skarven mellan bostäderna.

OS är invigt och dagen är späckad med spännande tävlingar.

Kärt barn har många namn sägs det men tydligen även tvärt om. Februari har kallats vabbruari, pga att många barn och vuxna är sjuka. I år har jag för första gången hört färgbruari för att ljusa upp tillvaron.

För sista natten turas vi om att vaka vid Bianca. Hon är inte helt rumsren men gör för det mesta det hon ska utomhus. Kl 4 väckte Mats mig för vaktbyte men det var inget problem, jag somnade före kl 9 igår kväll. Jag möttes av en snövit morgon och åt en bit gräddtårta. (Anna och Lasse hade en träff med sin stora familj igår och gav oss tårtrester.)

Idag invigs vinterOS i Kina. Det passar oss bra, vi har redan börjat följa curlingen som har tjuvstartat. Nu kommer vi inte ha sysselsättningsproblem, till priset av två biobiljetter har vi tillgång till hela OS-programmet på TV.

I nästa vecka hävs de flesta coronarestrIktionerna. Just nu verkar det som om de flesta som rör sig ute i samhället har fått omikron. Nu jublar artisterna och återupptar musik- och teaterprogram, jag förstår att det är oerhört viktigt för dem. För vår del känns det värre eftersom fler träffas och vi inte vet var och hur smittan kommer att fortsätta. Det blir fortsatt karantän tills vi känner oss säkrare. OS kommer i alla fall underlätta karantänen de närmaste 14 dagarna!

Det har publicerats en intervju av Åsa och hennes konstnärskap. Jag är en stolt mamma som imponeras av att hon är så fokuserad, strukturerad och målmedveten!

Igår insåg vi att Dobbie inte passade som namn och återtog namnet Bianca. Hon är en italiensk skönhet och det namnet passar henne perfekt! Hon är en mycket harmonisk hund, vaken, nyfiken och med starkt självförtroende.

Det känns att vi är valpföräldrar, vi är ovana att inte kunna följa vår egen dygnsrytm. Jag är tröttare än vanligt och i natt hade jag bara sovit 4,5 timmar innan jag bytte av Mats.

Trädgården är som en hockeyplan, fast bucklig. All snö har blivit is, hal och stenhård i den kyliga period vi nu befinner oss i. Bianca är inte van utan halkar omkring medan de andra hundarna hanterar det betydligt smidigare.

Jag läste att touchfunktionen påverkas av kroppstemperatur och fuktighet varför många äldre har problem. Med mina psoriasisfingertoppar blir det inte bättre. Så skönt att få en förklaring!

Så är vi inne i en av de mest onödiga månaderna, februari… Ute är det kallt på nätterna, kring minus 10, och ”snorkallt” på dagarna. Vedförrådet håller på att ta slut och livet är rätt dystert i vår karantän. Vi vill inte ge oss ut i folksamlingar och lagning av min iPad får avvakta tills coronasituationen lugnat ner sig. Jag handlar maten, med gasmask på, i Stora Skedvi och annat viktigt går att handla via nätet.

Hundarna vänjer sig långsamt vid varandra. Dobbie är inskolad i en stor flock och har inte problem med att anpassa sig till vår lilla flock Det är Maja som fortfarande inte riktigt vet hur hon ska agera men det går framåt. Vi turas fortfarande om på natten och snart har Dobbie löst kisskoden, inte inomhus alltså!

Snart börjar vinter OS, det ser vi fram emot och lite soliga och varmare dagar skulle heller inte skada!

Min iPad har slocknat. Skriver detta på min iPhone. Det blir kort!

Nu kan jag skriva på Mats iPad, det är lättare. Vi har gjort oss av med datorer och använder numera bara våra ”paddor”. Min är bara några år och borde hålla ytterligare några år. Den fick en lättare stöt när den föll några dm, den fick inga synliga skador men slocknade direkt. värre stötar och fall har den klarat! Vi ska kolla med försäkringsbolaget och ta den till en reparatör och se om det är något som är enkelt att åtgärda. Det känns så tråkigt… Det jag saknar mest är att spela Sky med Elin och om jag inte kan rädda den går många foton förlorade liksom alla lösenord som jag sparat lokalt i en säker app.