Kategoriarkiv: Min dag

Sol ute – sol inne!

Flera nätters god sömn och soligt sommarväder gör underverk liksom mycket mindre besvär med ben och höft! Mats återhämtar sig nu snabbt efter fallet och livet känns mycket ljusare! Han säger också att han är lite varmare vilket kanske beror på trimningen av pacemakern.

Idag lämnade jag blodprov för test av borelia, det näst sista de kollar vad gäller min höft/bensmärta. Nu återstår bara magnetröntgen av ryggen och den har jag ännu inte blivit kallad till.

Vi förbereder oss för att delta i Södra Dalarnas skördemarknad på lördag. Vi kommer att sälja honung vid hembygdsgården i Stora Skedvi. Har vi tur regnar det inte så mycket! Det är en del förberedelser inför detta. Jag har också energi till att plocka in äpplen och städa av det värsta i lägenheten.

Hundbus

Igår hade vi en riktigt skön sommardag med sol och värme. Tyvärr har även myggen upptäckt det!

Mats var tagen men lättad efter korrigeringen på hjärtmottagningen. Han bär nu på en mätare som han ska tillbaka med i eftermiddag. Jag tillbringade timmarna i solen på sjukhusparkeringen.

Efter en orörlig sommar i mer eller mindre isolering har den senaste veckans intryck med folkliv och känsloupplevelser gjort mig utmattad. Vårdcentralläkaren ringde och har beställt de sista undersökningarna i min smärtutredning, ett boreliatest och en magnetröntgen av ryggen. Vi får se vad det leder till.
Igår blev det plötsligt en märkbar skillnad, jag kunde gå mycket bättre och hade mer bubbel men mindre smärta i benet. Det finns hopp!

I natt sov jag riktigt bra för första gången på länge och även Mats verkar ha fått tillbaka sin sömn. Då passade hundarna på och jag möttes av detta när jag klev upp!

Skön morgonstund i solen

När jag gjort min frukost, rastat hundarna och satt mig ner i min fåtölj väntar en lång njutbar stund med tidningsläsning, uppdatering i sociala medier och oftast en wordfeudomgång med Gigi, Maggan och Ulrica.

En ny dag väntar och allra bäst känns det när jag har en helt obokad dag som jag kan göra vad jag vill med! I eftermiddag ska Mats till hjärtmottagningen i Falun, de fortsätter med arbetet med att justera pacemakerdelen. Det innebär en lugn förmiddag. Mats har lyckats bullat upp sig halvsittandes i gästsängen och verkar sova djupt. Han har mycket mindre ont och verkar nu snabbt bli bättre.

Beskedet på urologen igår var befriande och jag föll ihop som ett asplöv. Insikten att det kunde vara något farligt och att en större operation var tänkbar hade hållit mig i ofrivillig spänning. Resan till Stockholm gav massor av energi och välmående men jag var lite orolig inför transporterna och att jag skulle få njurstensanfall. Lite sorg över att skiljas från Åsa som ska så långt bort som till Oslo finns också. Alltså blev jag ett asplöv och magen började som vanligt krångla i en efterreaktion. Det blev en dag i lättnad men inte i välmående så att säga. Det var skönt att gå och lägga sig för jag vet att dagen efter är allt som det ska igen. Och det är det!

Förutom att läget i Sverige och världen är väldigt bekymmersamt. Jag tar in lite då och då men behöver emellanåt skärma av mig för att må bra.

Äntligen besked!

Väckarklockan ringde för att vi skulle komma i tid till urologen i Falun kl 9. (Det är tidigt nu när vi är pensionärer.) En kvinnlig läkare tog emot oss, Mats följde med in för att vi skulle vara två som fick informationen.

Hon ritade och förklarade att jag har en förträngning i urinröret där det går ut från den högra njuren. Det kan vara medfött och har pga av högre tryck förstorat njuren. Det har även bildats en njursten på c:a 1 cm. Stenen flyter omkring och orsakar inte stopp och mina njurvärden är helt normala. Mitt höft och benproblem har ingenting med detta att göra.

Eftersom jag inte har besvär och det inte är stopp föreslog hon att vi inte skulle göra något åt det. Jag kan ha haft detta väldigt länge utan att det varit problem. Får jag problem, ont eller feber ska jag åka in till sjukhuset direkt men det kan hända att det aldrig behövs. Att åtgärda innebär minst två två operationer, en för att bredda urinröret och en för att ta bort stenen. Dessutom krävs en dränering för att tömma överflödet.

Jag säger bara: Puh, vilken lättnad!

Både Mats och jag tyckte att det var ett bra förslag!

I eftermiddag ringer min läkare från vårdcentralen och vi ska diskutera hur vi går vidare med benbesväret.

Vilken härlig dag!

Igår tog vi det riktigt lugnt, Karin och jag åt lunch på kvarterskrogen Natalie. Där kunde vi sitta ute under tak, det småduggade lite från och till och molnen låg tjocka hela dagen.

Åsa kom och vi gick till Gigi och Hasse. Pepe och Magda var också ditbjudna och vi fick en fantastiskt god middag.

Efter middagen tittade vi på Duplantis som tog guld i stavhopp.

Idag reser Åsa och jag hem. Det har varit skönt att komma hemifrån, kul att se Åsas tvålalster och fint att umgås med släkten.
Åsa har en skolvecka, hon är positiv till förra veckans skolstart, lärarna och klasskamraterna på konsthögskolan. Hon bor hos kompisar men ska nästa helg flytta in i den lägenhet hon och kompisen Martin hyrt i centrala Oslo.
Jag ska ladda inför morgondagens läkarbesök på urulogen.

Fredag i Skarpnäck

Igår ringde urologen i Falun och meddelade att jag kunde komma dit och träffa läkaren på måndag. Det är väldigt skönt att det går så fort!

Jag hade en lugn skön fredag. Vid lunch gick jag hem till Gigi, Hasse och lilla Fina. Karin gick till sin kompisträff. De bjöd mig på lunch, jag gosade med Fina och vi pratade som vanligt viktigheter.

Efter en siesta gjorde jag potatisgratäng och älgfile’ som vi åt innan Karin kom tillbaka från sin träff. Det blev en skön och revlig dag och kväll men jag var trött och gick och la mig tidigt.

I eftermiddag kommer Åsa och sover över här. Gigi och Hasse bjuder på middag. I morgon reser jag hem och Åsa till Oslo.

Vernissage

Mats körde mig till tåget i Säter. Det var på gränsen att han kunde sitta i volvon och de skumpiga vägarna var besvärliga. Malin mötte med bil vid Klarabergsviadukten och körde mig till systrarna och Hasse som satt i solen på en uteservering nära Tvåla &Tvaga.

Jag, Hasse och Karin
Tvålfontän
Stolt mamma!
Kusinerna Åsa och Malin

I butiken bjöds det på bubbel och små brytbitar av en tvål i stället för snacks. I fönstret stod en tvålfontän och Åsas tvålhänder fanns till försäljning.
Hon är skicklig, fantasifull och utanför ramen-tänkande min dotter! Snacka om att vara en stolt mamma!

Malin körde hem oss till Skarpnäck, jag sover över hos Karin och vi satt en stund ute på balkongen men gjorde en tidig kväll.

Idag ska Karin iväg på en lunchträff med Nicaraguavänner. Jag går över till Gigi och Hasse en stund och ska sedan tillaga en medhavd älgfile’ till kvällens middag hemma hos Karin.

Stockholmsresa

Det verkar som de flesta har en speciell plats i naturen där vi är tryggast och trivs bäst. För mig är det i skogen, för Mats vid havet. Numera är jag sällan där men när vi jagade fick jag tillfälle att sitta på pass och smälta samman och bli ett med naturen. Jag håller med Hanna!
Dessutom är nedanstående sant – och då tänker jag på Ronjas vårskrik. Jag har aldrig gjort det men tanken på att skrika i skogen känns lockande.

Igår ringde de från Avesta röntgen och frågade om jag kunde komma med kort varsel och det kunde jag. Det var en mer noggrann CT- röntgen. Jag var svårstucken, först vid sjätte försöket lyckades det och kontrastvätskan kunde injiceras. Nu väntar jag på besked om åtgärder från kirurgen.

Mats kan fortfarande inte ligga ner utan tillbringar dygnet sittandes eller ståendes. Det är vissa rörelser (och nysningar) som ger smärta i ryggen. Vi tror att det är muskelbristningar som förhoppningsvis snart kommer att ge med sig.

I eftermiddag tar jag tåget till Stockholm. Min systerdotter Malin har erbjudit sig att hämta upp mig vid stationen. Det känns skönt eftersom jag känt oro inför förflyttningarna. Jag vet ännu inte hur långt jag kan gå. Jag kommer att resa med en ”dramatenväska” där jag får plats med en ihopfällbar pall så att jag kan sätta mig och vila om jag behöver.

Jag ser verkligen fram emot vernissagen i kväll och att få träffa Åsa, Malin, Pepe, Magda och systrarna under helgen. Det ska visst bli regn men vad gör det…

Mer spänning…

Veden ligger där den ligger, gräsmattan växer frodigt liksom Ximenas tomater framför husvagnen. Vädret är lite snällare och mer höstlikt. Igår hade vi några åskskurar men även sol.
Mats körde ärenden med stora scootern och trillade på Karl-Oskars trapp när han skulle lämna tillbaka en viltpåse. Han slog sig rejält men lyckades kravla sig upp på scootern och ta sig hem. Han slog i högra ryggsidan och i natt har han inte kunnat ligga ner och han tror att revbenen har tagit stryk. Som om vi inte hade spänning nog…

Jag kom igår kväll på att jag kunde hämta hem kirurgläkarens anteckningar via 117 och kunde där läsa att det jag har är en s.k. Vattennjure. De ska göra en CT för att därefter bedöma om det blir en titthålsoperation för dränering och borttagande av njursten. Jag kände mig lättad, jag vill gärna veta så mycket som möjligt. Ovisshet är tärande.

Idag ska räkningarna betalas, jag laddar för morgondagens resa och Mats försöker ta igen sömn i fåtöljen och väntar på bättre tider.

Dagen efter

Igår hade vi en riktigt trött dag. Vi såg damerna ta brons i fotbolls-VM. Ximena och hundarna var här på eftermiddagen och vi hade uppehåll och sommarvarmt.

Jag kände mig uttömd på energi och känslor och bara var…