Igår hade vi båda energi till en aktiv dag. Mats körde med scootern till Skedvi och handlade, lagade middag och gjorde ett storkok av älggulasch (nu är det slut på älgkött i frysen) och äntligen blev vår lägenhet ordentligt veckostädad.
Igår började björkarna att slå ut, vi hade sommarvärme och kunde nyttja uterummet på framsidan.
På kvällen bisysslade vi. Lasse har huvudansvaret och jobbar vid bikuporna. Vi gör det som inte innefattar bihantering och tunga lyft. Vi ställde i ordning två lådor med 10 biramar per låda. Bivaxet smälts fast i tunna trådar inuti ramarna.
Kvällarna är ljusa och vi jobbade ute till långt efter kl 9.
Det blir varmare och varmare. Jag passar på att fixa i trädgården och storstädningen får vänta. Mats tränar hundarna med sin stora scooter, Lasse har hjälpt till att göra ett bra fäste. Det fungerar bra med dem alla, till och med Maja!
Mats testar att äta på fasta tider för att se hur det påverkar hans dagsform. Igår hoppade han över frukosten när vi skulle till vårdcentralen och det märkte han av på eftermiddagen. Innan dess hade han nästan obehindrat gått runt med varuvagnen när vi handlade (vi glömde ta med oss lilla scootern).
Måndagar innebär flygbyggarkväll och Lasse och Mats for dit några timmar. Därefter hämtade Lasse hem vårt nya bisamhälle, nu har vi tre kupor.
Igår hade vi 15 grader i skuggan! Ximena satte om sina sticklingar, jag rensade lite hallonhäck och krattade framsidan. Första tvätten har hängt sig torr i torkvindan. Hundarna lekte sig trötta tillsammans med Haylie och Nora. Grillen är flyttad till framsidan och vi åt grillade vildsvinsrevben framåt kvällen.
Det verkar ha varit frostfritt i natt, solen skiner, fåglarna kvittrar och äntligen är våren här!
Södra Dalarnas tidning hade en artikel om byns beredskapsgrupp:
Idag ska vi båda lämna prover i Långshyttan och vi kör sedan till Hedemora för att handla. Vi är tillbaka i vardagen.
Igår var jag flitig! Jag tog hand om gurkplantorna som börjat växa sig stora och hallen blev färdigstädad. På eftermiddagen for Lasse, Ximena och hennes hundar och Mats till flygfältet. Jag lagade middag till oss alla och Ximena stannade sedan över natten.
Jag märker att mina händer blivit lite sämre av minskad medicindos. Om jag är försiktig och använder plasthandskar vid vattenarbete och andra skyddshandskar vid annat jobb klarar de sig ganska bra. Men de är ett litet hinder som jag måste hantera. Jag ska ta nya prover denna vecka och sedan utvärdera situationen med min läkare.
Mats gör varje dag en utflykt på sin stora scooter men tycker fortfarande att det är för kallt. Hundarna är ute i trädgården en stor del av dagen och sover resten av tiden. Det är anmärkningsvärt hur trötta vi alla är, Mats sov tre gånger igår och jag slumrade också en timme.
Jag är nöjd med att ha påbörjat storstädningen. Köksbron är klar, nu håller jag på med hallen och räknar med att bli färdig där idag.
Våra finska pilar/klotpilar blir allt grönare. Mats satt i sin fåtölj och såg hur de skiftade i färg under dagen. Snart är vi inbäddade i grönskan! Våra två bisamhällen mår bra och snart har vi ett tredje! Planerna för årets odlingar i pallkragarna är i full gång, Ximena har huvudansvaret. Vädret förutspås bli varmare under helgen och nästa vecka.
Att leva husbilsliv är att verkligen koppla av, jag släppte omvärldsbevakning och vardag. Istället låg fokus på här och nu och det har gjort gott! Det var länge sedan jag var så trött som jag var igår. Att komma hem var som att krypa in i min håla och jag kopplade av på ett annat sätt. Dessutom satt anspänningen från tisdagens långkörning kvar i både kropp och knopp.
Husbilen blev tömd, i övrigt vet jag inte hur gårdagen förlöpte.
Att komma hem innebar också att se allt som behöver göras, storstädning, fönsterputs, fram med grillen… numera är jag rätt duktig på att inte bli stressad men kanske bidrog det en del till den förlamande tröttheten.
Två nätters sömn med gott om plats i sängen har gjort gott. En ny solig dag väntar på att levas, vi får se vad den bjuder på.
Vi packade ihop och lämnade Partille vid 10-tiden. Vi vet att vi brukar streckköra när vi väl bestämt oss för att köra hem och ville undvika det denna gång. Hemresan skulle vara lika lugn som hela denna tur har varit. När vi börjat köra och vår gps berättade att dagens planerade körtid var 3 timmar och 43 minuter plingade min klocka och meddelade att ”det är 4 timmar och 40 minuter hem, välj E20, där är det lite trafik”!
Vi körde redan på E20 och då bestämde vi oss för att köra hem! Vid 18-tiden var vi hemma i Arkhyttan.
Vilken härlig husbilssemester vi haft! Vi har aldrig tidigare varit på resa med husbilen så länge som tre veckor. Jag kan heller inte minnas när jag var hemifrån så länge senast. Vi har anpassat oss till våra behov och tagit det väldigt lugnt och tagit oss tid att ta igen oss mellan resor och besök. Vi har träffat våra barn i deras hemmiljö och träffat min kusin Eva och Mats bror. Konstnärsvännerna Maria Luisa och Kjell-Åke i Höganäs fick även ett besök. Dessutom har vi mött flera nya bekantskaper och delat PAH-erfarenheter. Vi har ätit gott och sovit bra och mycket. Visserligen är det trångt att sova med två hundar i en 70-säng men det är varmt och gott! Vi har varit betydligt mer aktiva, jag har ont i hela kroppen efter lyft och fixande med husbilen. Mats har rastat hundar, handlat och ensam åkt tåg till Köpenhamn. Även om han använder sin lilla scooter kräver det mer fysisk ansträngning än vad han är van vid.
Vi har sett vitsippor, buskar och träd slå ut och kört genom fantastist vackra områden. Sverige är så vackert och har en spännande och skiftande natur. Här hemma har vitsipporna precis slagit ut och buskar och träd förbereder sig för explosion.
Livet i husbilen fungerar, det krävs lite övning att samsas på en så liten yta. När Mats hade arrangerat upphängning av sin syrgasslang gick det lättare. Det blev så bra att det kanske blir upphängning här hemma också i framtiden. Husbilens ålder innebär att en del saker behöver repareras eller bytas ut. Vi ska idag göra en lista över de saker som ska fixas innan nästa tur. Under resan fixade vi en läckande toastol, en trasig gasollucka och senast igår ett trasigt stänkskydd.
Vädret har inte varit perfekt. Husbilsuterummet har vi nästan inte alls kunnat nyttja. Även när solen skinit har vinden varit för kylig. Under ett par tre dagar hade vi behaglig temperatur.
Det största och mest påfrestande problemet har varit våra otränade hundar. De är inte tränade att gå i koppel, möta främmande människor och låta människor och djur passera utanför fönstret utan att reagera. Maja och Bianca trivs i sin bur som varit uppställd på en av sängarna under resa och på dagtid. Under resorna håller de sig lugna i buren och Putte som är fastspänd i en sele trivs. Men när vi lämnar dem ensamma i buren i bilen har de lärt sig öppna buren och Maja skäller nervöst praktiskt taget hela tiden. Oturligt nog började hon att löpa under resan vilket inte gjorde det hela lättare. Låsningen till buren har vi fixat men vi har inte kunnat göra aktiviteter med dem kvar i bilen vilket varit synd.
Hundarna lärde sig en hel del under resan men vi ska träna dem ordentligt inför nästa resa. För fler husbilsresor kommer det att bli!
Lasse har skött plantorna väl!
Det var skönt att komma hem. Hundarna sprang lyckliga runt i trädgården och slocknade sedan i varsin fåtölj. Mats, Lasse och jag drack tysk brandy efter att ha ätit och tagit det nödvändiga ur husbilen. Jag la mig tidigt och sov otroligt gott.
Idag ska husbilen, som fortfarande står parkerad framför grinden, tömmas och vi ska ta tid att landa.
Regnet har öst ner i natt och väderprognosen säger att det ska fortsätta regna hela dagen. Inte ens hundarna vill gå ut! Vi ska träffa Åsa idag och vi får se om hon kommer hit eller om vi kör hem till henne.
Vi njöt av gårdagens ”bara vara”-tillstånd. Det var välbehövligt. Mats körde scootern till affären och rastade hundar och jag gick en skön skogspromenad. Solen sken och det blåste lika kallt som tidigare. Valborfirande struntade vi i och märkte inte något av det.
Idag ska vi själva fira Valborg och tar en vilodag utan besök. Det är lite fler husbilar men lugnt och skönt här.
Vi har alla vant oss vid husbilslivet och det flyter på rätt bra och det är skönt att inte byta plats på några dagar.
Mats tittar på formel 1.Jag skålar med systrarna i Skarpnäck!
Igår kom Mats bror Lasse men fru (vars namn jag varken kan stava eller uttala) på besök. Vi hade en trevlig och god lunch i husbilen, solen sken men blåsten var isande.
Igår besökte vi Marianne och Jerry som bor några mil härifrån. Vi fick ovanstående konstverk gjort av Marianne.
Det är mycket värdefullt att byta erfarenheter med andra som lever under liknande omständigheter. Tiden går fort, samtalen är intensiva och jag glömmer att fotografera! De har byggt ett fantastiskt fint och anpassat enplanshus med vacker utsikt över en sjö.
