Jag hade en fin födelsedag, Mats gjorde sushi som vi åt tillsammans med Tobias. Min tårta blev så uppskattad att jag inte hann fota den. Mamma gjorde alltid en snögubbstårta till min födelsedag med smör- och vaniljkräm och jag gjorde en gräddtårta med barndomssmakerna men la till jordgubbar. Den hade en tradionell form men Elin påminde mig om att jag gjort en snögubbstårta när de var små, liksom andra föreställande tårtor.

Lasses son Hans flyttade tillfälligt in till honom igår, han är mellan två bostäder och två jobb. Det känns bra att det är liv i huset men tråkigt att vi behöver isolera oss och inte kan umgås.

Efter min födelsedag brukar jag gå in i en tyngre period, vi får se hur det blir i år.

Igår hade jag facetimesamtal med Elin och Åsa. Vi har bestämt oss för att ha det med jämna mellanrum och det är alltid lika upplyftande.

Vårt kusinbarn Elliot har blivit uttagen till OS i skikross. vi håller tummarna för honom!

Idag ska vi fira min födelsedag, tänk att jag är 68 år! Härligt!

Vi följde igår begravningen av Joel och Tobias mormor Inga. Den sändes digitalt eftersom många inte kunde delta pga pandemin.

Under gårdagen gick jag igenom mina digitala foton och utmanade mig i att försöka se på mig själv med neutrala ögon. Det blev en del skratt men i det stora hela gick det bra. Här publicerar jag ett urval.

Att bli äldre är oåterkallerligt, lite sorgligt och jag har åldersbesvär och krämpor. Vissa dagar/perioder är detta tydligt och dominerande. MEN…

Att bli äldre gör många saker så mycket lättare. Jag lägger inte ner kraft och tid på sådant jag tycker är oviktigt, jag har lärt känna mina bättre och sämre sidor och har med tiden lärt mig hantera dem på ett bättre sätt. Jag har tid och möjlighet att styra över min egen tid. Det är på ett sätt en barndomskänsla, att låta dagarna gå och se vad de bjuder på och vad jag gör av dem.

Att känna och se min kropp åldras har varit en konstig känsla men jag har inte lagt ner så mycket kraft och tid på det. Det är ju oåterkallerligt! Jag har aldrig tyckt om mitt utseende, jag ser inte klok ut på foton och jag kan räkna upp massor av skavanker och sådant jag varit missnöjd med. Det senaste året har jag ändå börjat se annorlunda på mig själv och börjat tycka om det jag ser. I de sociala medierna finns ett antal starka kvinnor som lyfter utseendefixeringen, jag följer t ex Stina Wollter och en ”en pantertant i leopard”. Det blir fler och fler som hakar på, både yngre och äldre.

Det är befriande att se dessa oretuscherade bilder och ta del av deras tankar. Tänk om jag mycket tidigare ( eller naturligtvis aldrig upplevt kraven)hade kunnat släppa alla krav på hur jag trott att jag borde ha sett ut och bara varit nöjd med mig själv. Jag tror att mina döttrar befunnit sig i en ännu värre utseendefixeringsvärld.

Nåväl, jag har alltså börjat publicera foton på mig själv där inte allt ser så bra ut som möjligt, jag övar mig på att tycka om mig ändå! Här kommer en hel radda selfies!

Jag har under mitt liv haft många dramatiska och händelserika perioder och tänkte då att jag aldrig skulle klaga om jag hade det tråkigt. Som pensionär och i karantän är dagarna oftast händelselösa och ibland har jag tråkigt.

Just nu består dagarna av vardagsrutiner, jag är eldvakt, rastar och matar hundar, plockar och gör rent i köket, sorterar och slänger sånt vi samlat på övervåningen, tvättar och städar. Det finns gott om tid till spel på min iPad och en och annan serie. Skidåkning på TV ger lite spänning, liksom nästan dagliga äverntyr med Elin i spelet Sky. Uttrycket ”Ledan är kreativitetens moder” stämmer bra på mig, jag har kommit igång med målning igen. Mats har börjat läsa igen, vi går igenom våra bokhyllor och läslustan har återkommit till honom. Han är en snabbläsare och läser gärna om sina favoritböcker. Just nu är det Röde Orm.

Det var bara 17 grader inomhus när jag vaknade. Det är för kallt! Nu knastrar det från vedspisen och snart är det varmt igen.

Mats hade igår den bästa syresättningen sedan han fick syrgas, 97%, dvs helt normalt. Jag undrar när han hade det senast. Härligt!

Vi hade ett facetimesamtal med Maggan och systrarna igår. Förra vintern hade vi det en gång i veckan. Det är alltid kul att prata med dem!

Igår kokade Mats fläsklägg och gjorde buljonger, köket doftade underbart. Jag körde Tobias till tredje sprutan och affären. Ute var det solsken och kraftig blåst.

Elin och Viktor har påbörjat sin flyttningskarusell. De kan bo i kompisars lägenhet fram till slutet av mars då deras nya lägenhet blir ledig. Nu tömmer de sina bostäder och flyttar det tillfälligt till ett vindsförråd. Viktors tvillingbror Oliver har flyttat och bor med en kompis, de har invigningsfest ikväll. Elin hyr en ny atelje dit hennes konstmateriel flyttat.

Igår kom nya restriktioner, med vaccinationer bedöms inte omikron/corona vara lika allvarligt som tidigare. Många märker inte ens av smittan eller så är det som en vanlig förkylning.

Mina värden var inte helt bra. Att långtidssockret var lite för högt förvånar mig inte. All god mat, jul och halkigt/kallt vinterväder är säkert en av anledningarna. December var en bekymmersam månad med Mats sjuk, vilket påverkat mig negativt. Min psoriasis har gjort sig lite påmind. De bad mig att hålla kolla på mitt blodtryck, jag kan göra det själv. När de ska mäta på vårdcentralen ligger det alldeles för högt. Här hemma visade det sig vara perfekt, skönt.
Sedan Mats blev återställd och ”sig själv” igen mår jag så mycket bättre, jag kan inte låta bli att bli stressad och har svårt att hantera oron när han inte mår bra. Nu känner jag mig harmonisk och lugn igen.

Igår storhandlade vi och Mats var så pigg att han kunde gå länge i affären. Vi noterar att det sällan finns viloplatser/sittplatser i de stora butikerna, det hade varit perfekt för Mats. Han behöver oftast bara sitta en kort stund innan han går vidare.

Innan dess var jag till vårdcentralen där det var mycket folk och lite kaos pga sjuk personal. Det märks överallt att väldigt många är sjuka men det är nästan bara vi som bär munskydd, förutom personalen på vårdcentralen. De som är vaccinerade blir inte särskilt sjuka eller märker inga symptom alls. Därför verkar många inte bry sig om att skydda sig eller andra. Så vi fortsätter att vara extremt försiktiga, som äldre och multisjuk är omikron ett lika stort hot som tidigare varianter!

Det verkar som om det blir snöfattigt i år. Den stränga kylan varade bara ett par veckor. Ändå har vi eldat upp drygt halva vedförrådet. Mats är fortfarande frusen och vill ha hög inomhustemperatur och det får vi via vedspisen. Elpriserna och förbrukningen har varit hög för många och regeringen kommer att kompensera de värst drabbade.

Dagarna och veckorna rullar på och vi har det bra i vår karantän. Idag ska jag till diabetessköterskan på kontroll och sedan ska vi iväg för att månadshandla i Borlänge. ”Min matbutik” är bra, med breda gångar, bra utbud och gott om plats. Vi handlar med gasmaskarna på men vill inte vara i de lokala trånga butikerna i dagsläget.