Ovanstående bild målade jag tidigt i våras. Som vanligt visste jag inte vad det skulle bli förrän jag var klar och då blev jag förskräckt! Utbränd!

Nu mår jag bättre men det senaste bakslaget med Mats sköldkörtel har även förflyttat mig tillbaka några rutor. I natt hade jag en mardröm om hur vi en morgon upptäckte att de hade tagit bort vår garageplan och gjort en villatomt där. Vi skulle överklaga och bråka samtidigt som jag skulle laga middag till ett stort antal personer och allt brändes och fattades och gick åt skogen. Känslan av att vara maktlös… När sak, på sak, på sak, på sak sker som ger oss sorg/problem/besvär och vi inte kan göra ett dugg åt det. Vi har lite att jobba med!

Igår byggde vi staket tills virket tog slut. Vi har en stor trädgård med mycket fruktträd, igår hittade jag tre okända plommonträd längst in i en hörna! De har aldrig gett frukt förr och vi har låtit det växa till sig där för att skydda staketet mot hundarna.

Idag ska husbilen besiktigas och vi ska hämta mer virke till staketet.

Halva september har ”runnit” iväg. Än kan vi plocka björnbär, plommon och äpplen 🍏 🍎. Nattfrosten har ännu inte kommit.

Vi tar dagarna som de kommer och anpassar oss till dagsformen. Mats är verkligen tillbaka till ruta ett, han orkar inte röra sig, efter källartrappan behöver han vila 5 minuter innan han kan prata… Det känns tröstlöst!
Vi gör ändå så gott vi kan. Mats kör med gräsklipparen i stället för att gå och staketbygget fortsatte igår. Det kommer att bli bra när hundarna får större yta och kan röra sig runt huset. Vi planerar också en ny uteplats vid gaveln på gästhuset.

Igår blev jag tillfrågad hur gammal jag är och jag var tvungen att räkna efter, 66 år. Jag har många tankar om åldrandet men exakt hur många år jag är, är inte viktigt. Jag tittar på andra och ser deras åldrande men när jag tittar på mig själv har jag svårt att se hur jag åldrats, jag vill inte se, helt enkelt.

Mats blir tanigare och tanigare, han var nere i 96 kilo igår. Det är drygt att vänta på att han ska må bättre och vi får båda jobba med att hålla humötret uppe. Jag hoppas att vi orkar fortsätta med staketbygget i helgen, då blir vi säkert på lite bättre humör.

En krispig, solig höstmorgon i Arkhyttan.

För en vecka sedan var det sommar och vi åt lunch på Joel och Johannas koloni i Helsingborg tillsammans med dem och Elin och Åsa. Idag vaknar jag till en sval morgon med begynnande höstfärger i träden hemma i Arkhyttan.

Både Mats och jag har varit lite ”tagna” denna vecka och inget större har blivit gjort. Luftombytet tar längre tid att komma över numera, jag blir ibland skrämd över insikten i hur ”utbränd” jag har varit/är. En stor mental trötthet slår till och går inte över av sömn eller lite vila.

Läkaren Emma har skrivit remiss till Falun för att få Mats sköldkörtel närmare undersökt. Vi behöver ta reda på varför den överproducerar hormon. Mats trötthet är mycket markant och än har den humörhöjande medicinen inte börjat verka.

Igår satte de in utrustningen för vårt bredband, jag bakade en äppelkaka och lagade middag. Tobias handlade av glassbilen och vi åt Kola- iglooos och blev nostalgiska.

Idag blir det troligtvis ostfondue och ikväll det återkommande facetimesamtalet med systrarna!

Lövåsens skjutbana.
Här sitter jag i den skottsäkra buren och väntar på att markera var de träffat.

Mats är nu i Långshyttan för att lämna prover.
Kl 10 kommer de för att slutföra bredbandsindragningen. Äntligen, det har dragut ut på tiden, över 2 års försening. Helt klart kan det bli inom en vecka och vi blir 21500 kr fattigare.

Igår sov Mats 11 timmar på natten och sedan mest hela dagen. Det regnade men vi hann iväg under ett uppehåll för att skjuta färdigt våra tavlor för godkännande av jaktledaren.

Älgjakten närmar sig och igår kom vi äntligen iväg till skjutbanan för att träna. Det gick bra, takterna sitter i! Vi gjorde också en biltur till Jaktia för att skaffa mer ammunition.

Mats har det jättejobbigt just nu. Han har börjat med den stämningshöjande medicinen och den kan ha motsatt effekt till en början, först efter ett par veckor ska den ge full effekt. Dessutom har han dålig aptit och är supertrött. Det mesta av hans energi går åt att inte tappa humöret. Han gjorde trots det en supergod västerbottenpaj som vi avnjöt tillsammans med en god sallad.
Elin hjälpte mig lösa uppgifter på en svår bana i spelet Sky igår kväll. Vi höll nog på ett par timmar innan det var klart. Det är så roligt att träffa och samarbeta med henne i spelet!

Numera har jag anpassat mitt sovmönster efter pensionärslivet och sover gärna fram till 8 eller strax därefter. Det är hundarnas mattid och det är svårt att rucka på. Att därefter äta frukost i lugn och ro och långsamt starta dagen är en lyx som jag njuter av varje dag. Först framåt 10 sätter jag igång för dagen.

Jag förbereder mig inför hösten. Ledsamt nog är krokin inställd även denna termin och något större socialt umgänge kommer det inte att bli på grund av covid-19. Mats och jag har många projekt att fullfölja, staket och grind, kontoret och toaletten på övervåningen och bygga färdigt väggen bakom köksfläkten. Vi behöver vänja oss vid att det inte går så fort och att våra krafter är begränsade. Igår var vi var oerhört trötta båda två och nöjde oss med att uträtta de ärenden vi hade. Det är en av pensionärsfördelarna, vi kan anpassa oss efter dagsformen och göra ”det” i morgon i stället!
På kvällen bjöd Mats på älgfile med rödvinsås och Joels potatisar 🥔!

Jag har fått en ny fiskerulle i present av Mats.

Borta bra men hemma bäst. Igår landade vi och upplevde luftombyte, som våra föräldrar brukade säga. Idag har vi handlat och uträttat ärenden. Det är soligt och varmt men det är tydligt att naturen väntar på hösten.

Vi ser fram emot att fortsätta bygga staket.

Vi startade halv 9 och landade hemma i Arkhyttan strax efter klockan 5. Hemresan gick bra, vi körde de 50 milen i regn och sol. I Motala åt vi lunch och handlade och utanför Norberg blev det fikapaus.

Vi är mycket nöjda med husbilen, den är utrymmesmässigt perfekt för oss och dessutom pigg och lättkörd. Jag körde men kring Motala höll Mats i ratten, det är ett bekant område för honom. Han lotsade oss perfekt till en parkering utanför apotek, system och Thai-restaurang. Han mådde lite bättre igår men utsatte sig heller inte för någon ansträngning.

När vi kom hem möttes vi av kanelbulledoft och lyckliga hundar.

Vi hade tur med vädret och tillbringade igår ytterligare några timmar på kolonin. Åsa, Elin och jag tog en promenad, vi åt lunch och skildes åt vid 2-tiden.

Mats mådde bättre men så pass dåligt att han vill komma hem. Att knappt orka ta sig utanför husbilen begränsar och det är enklare att vara hemma. Vi packade på Johannas överblivna minielcykel och startade resan hemåt längst E4. Utanför Ljungby hittade vi en fin ställplats där vi hade kor som grannar.

Idag tar vi god tid på oss och kör hem de sista 50 milen. Det viktigaste målet med resan är uppfyllt, vi har träffat och umgåtts med barnen!