Vänner

Jag hade tur och piggnade till framåt kvällen igår och det enda positiva med gallstensbesvären är att jag uppskattar det smärtfria livet när det väl har släppt.

Mats visade ytterligare prov på förbättring och bakade kanelsnäckor som vi mumsar på, det var ett tag sedan sist. Maja blir allt bättre på att göra ifrån sig utomhus och 2 av hönsen ligger nu och ruvar. Livet och semestern rullar vidare. Jag konstaterar att det är fantastiskt viktigt med vänner. Mats vänner har ringt, tittat in då och då och verkligen brytt sig. Tack för det, det är ovärderligt och har betytt mycket för Mats men även för mig!

Vi planerar att med hjälp av vännen Lasse få plåt på garagetaket. Jag ska också måla klart de två återstående väggarna. Garaget har varit mest eftersatt och det ska bli så skönt att bli klar med ett projekt.Det är typiskt sommarväder, solen skiner oftast på förmiddagen, det är växlande molnighet och kanske någon skur på eftermiddagen. Det är kyligt, kring 15 grader och blåsten är kall och ovanligt ihållande.

Attans…

kan inte låta bli annat än tycka jätte, jättemycket synd om mig själv. Gårdagens olust och migrän var visst förvarning till gallstensanfall idag! Och det stämmer, det var nog tre månader sedan sist.  Jag tar medecin och bäddar ner mig med paddan och väntar ut det…

vardag

Gårdagen var en konstig dag, jag mådde annorlunda och hade 2 ögonmigränanfall. Lättnaden efter våra jobbiga månader var påtaglig. Vi åkte till Borlänge och gjorde ärenden, bl a fixade vi en IKEA-skruv som fattades till en kökslåda.

Mats fortsätter vara piggare, vilket känns fantastiskt! Nästa tisdag ska de göra om isotopröntgen och därefter ska vi få besked om ev elkonvertering och behandling. Väntan känns uthärdlig nu när Mats mår bättre.

Jag försöker att få något praktiskt gjort varje dag, huset och hemmet är mer eftersatt än på länge. Snart är tvätthögen borta och ateljen storstädad. När Mats orkar ska vi ta ett röj i trädgården, gräset ska klippas och vi måste hitta Puttes rymmarhål i staketet. Maja börjar fatta att hon också ska bajsa utomhus, det ska bli fantastiskt skönt när hon blir rumsren!

Jag hittade detta hjärta i gräsmattan igår. Kärleken är oändlig!

jag landar

Efter 10 timmars drömfylld sömn vaknade jag och var lika trött som om jag inte hade sovit. Idag har jag insett hur rädd och orolig jag har varit sedan i april. Hela kroppen skriker ut den lättnad jag känner över att Mats börjar bli sig sjäv igen. Vi förstår inte vad det beror på men hans ork och goda humör har kommit tillbaka.

När det var som värst vågade jag inte lämna honom några längre stunder, vi var båda rädda att han skulle få en stroke. Eftersom han hade svårt att få luft och var yrslig kunde han bara gå korta bitar och så lite som möjligt om inte jag var hemma. Förkylningen med feber och hosta blev droppen och höll på att ta kål på honom.

Jag har pendlat mellan förtvivlan och hopp. Oron att han skulle fortsätta vara så här dålig eller sämre och oron över att han skulle dö fanns ständigt närvarande och var förlamande. Rädslan låste in min själ och kropp i ett varande, vilket antagligen var en överlevnadsinstinkt. Dagarna har gått, jag/vi har gjort det vi ska men i en slags bubbla där det gällde att stå ut och att få tiden att gå. Jag åkte till jobbet och skötte det så gott jag kunde, det är skönt att jag har så förstående kollegor. Oftast arbetade jag hemifrån halva dagarna för att slippa lämna Mats ensam. Jag känner mig nu i efterhand osäker på vilken kvalitet jag hade i arbetet.

Maja och hundarna har varit ett bra stöd och hjälpt oss fokusera på annat än oss själva. Maja är en verklig utmaning, mycket mer intelligent, vild och tjuvaktig än de andra. Hon har också hjälpt oss över den värsta sorgen efter Bella.

Nu sitter jag alltså här och lättnaden sköljer över mig och gör mig helt orkeslös. Tankarna flyger omkring mer förvirrat än vanligt och kroppen är tung som bly. Oj, vad rädd jag varit och oj vad mycket energi det tagit av mig. Jag tillåter mig att vara i detta, jag behöver det. Oro och rädsla är lika fysisk som sorg, det behöver tid för att läka.

Nu är min Mats tillbaka igen och nu vågar jag tro på att detta ska bli bra. Kanske annorlunda men bra! Allt är som det ska!

Första semesterveckan

Första semesterveckan tar slut. Den har varit innehållsrik, till en början lite väl spännande  men härligt med barnen hemma. Midsommaren har varit lugn och jag börjar gå ner i varv men är inte riktigt där ännu. Mats fortsätter att vara lite piggare så vi håller tummarna för att det har vänt.

Kommande vecka är inget inplanerat förrän på lördag. Vi ska in till Borlänge en dag och göra ärenden och fixa lite här hemma förutom att ta tillvara dagarna på det sätt vi önskar.

Idag har det varit ostadigt väder men med seglet uppe kan vi vara ute med hundarna även i duggregn.

Maja

En skön midsommardag med lite sol , mycket moln och lite regn och åska. Jag övar Maja på att gå promenader och bajsa utomhus i koppel. Vi är alla så förtjusta i henne, Donna acepterar hennes närgångenhet, Putte leker och har dragkamp, Mats knä är bäst att ligga i och jag ger henne mat och vi sover och promenerar tillsammans.

Pionerna har slagit ut! Jag njuter.

 

Midsommarafton

Midsommarafton blev en skön, lugn dag. Vi pratade med Tobias i San Diego, satt ute och hade sol en bra bit in på eftermiddagen. Regnet kom först sent på kvällen.

Jag vågade mig på en matjesillbit och fick inte gallstensanfall, härligt. Det är ju så gott! Maja och jag är kvällströtta så vi la oss tidigt. Nu på morgonen ser och läser jag i vår familjechatt och Instagram om hur släkten åkt båt, eldar brasa vid strandkanten, lekt lekar, sett midnattsbrasa vid medelhavet och nattsuddat! Det är kul med instagram och familjechatten!

Så mycket bättre!

Igår förvånades vi båda två över Mats ork. Något har gjort att han är så mycket bättre trots att elkonverteringen inte blev av. Det är härligt att se honom få krafterna tillbaka!

Efter uträttade ärenden och besök av grannen Håkan åt vi ett lättare smörgåsbord och påbörjade midsommarfirandet. Vi har firat många midsomrar tillsammans men minns särskilt två eländiga. Den första tillbringade vi på akuten då Mats hade fått en fiskekrok i handen och vi fick vänta väldigt länge efetrsom ambulanser körde skytteltrafik med allvarligt skadade. Den andra var i sorg efter Banji. Bubba och Mats var otrösliga, det var svinkallt och ösregnade, vi hade glömt köpa matjesill och satt i köket i min lägenhet i Bojsenburg och kände oss eländiga.

Övriga midsomrar har varit bra. Ofta har vi firat ensamma, bara vi två, och vi är så nöjda med det. Jag förvånas fortfarande över att vi trivs så bra tillsammans i varandras sällskap. Hemma i Arkhyttan, tillsammans med Mats och hundflocken trivs jag bäst!

Här kommer en länk till underbara foton på Elin och Åsas kusin Anna i Örebro: Prichardphoto.blogg.se

Midsommar

Igår hittade vi Asta död. Hon har varit ruggig och hängig hela våren, så det var dags. Hon tog hand om Ace och CanAsta och gav många goda ägg.

Elin och Åsas kusin Anna la ut detta foto på facebook igår.

Midsommar i Ornäs i början av 90-talet. Åsa och Anna sitter på Sundstedts lövade kärra. Nalle körde oss med traktorn till Kyna för midsommarfirande i många år.

Vi tjuvstartar midsommaren idag. Mats ska handla och till vårdcentralen för provtagning , jag ska snabbröja huset och sedan gör vi midsommar. Igår kände Mats sig piggare än på länge, det ska firas!

Glad midsommar på er!

Myggbett och reflektion

Myggen har kommit och som vanligt reagerar jag kraftigt på de första betten. Jag har fått 10-15 bett och jag väljer ut ett par som jag får klia på. Det är en plåga och vi får sätta igång vår elektriska myggjagare om jag ska kunna njuta av att vara ute i trädgården. När jag ska vistas i skogen brukar jag äta tabletter som mildrar besvären. Mats har inget myggbett alls, de reagerar nog på hans medicyin. När jag åt varan och fick cellgifter lämnade myggen mig ifred.

Idag är det första dagen på länge som jag tagit mig tid att reflektera. Vi tog bort Bella i slutet av mars, i början av april konstaterades Mats hjärt- och lungproblem. I slutet av april kom Maja till oss. I slutet av maj blev jag sjuk och smittade Mats som var förkyld i 14 dagar. Den senaste veckan har han piggnat till och kanske har hans mediciner börjat verka. Därför blev vi överraskade av gårdagens allvarliga besked. Nu visade det sig att det inte var så illa som de ursprungligen trodde och det stämmer bättre med vår bild. Våra tankar och känslor har åkt berg- och dalbana sedan april och det börjar få effektter. Hus och trädgård har inte fått den omvårdnad de borde fått. Mina tankar har varit splittrade och jag har varit mindre engagerad i arbetet än jag brukar och jag brukar säga att jag gillar kaos men hade föredragit lite lugnare arbetssituation när det varit så oroligt här hemma.

Semestern är verkligen behövlig, jag behöver landa och komma ifatt rent känslomässigt. Förutom städa och rensa vill jag få i ordning ateljen så att vi kan komma igång att måla igen. Att måla är ett sätt att bearbeta allt som händer.

Mats har tagit sig en biltur ut i skogen och till vänner. Jag valde att stanna här hemma och fortsätta bara vara och jag mår bra av att reflektera över allt som skett. Livet förändras ständigt, ibland så fort att det är svårt att hänga med. Likaså har jag svårt att inse att vi blivit äldre och vad det kan innebära för bl a vår hälsa. Men

…allt är som det ska!