Tre generationer Elin gör att denna namnsdag har blivit lite speciell. Jag tänker på farmor Elin, mig själv som har det som andranamn och min dotter Elin. Ett väldigt vackert namn!

Mats och Lasse höll igår på med modellflyg, både på dator och praktiskt. Jag städade och sträcktittade på en serie. Vi hade härlig sommarvärme igen.

Idag ska jag ut och skörda det som går, för i eftermiddag ska vi ha primörmiddag.
Till förrätt polkabeta med getost, honung och valnöt. Honungsmarinerad kyckling, bondbönor, nypotatis, mangold stuvad i olivolja med vitlök, lätt kokta morötter och palsternacka, kanske sockerärtor och till efterrätt marängswiss med färska hallon.

Idag arrangerar Elin och Åsa en 70-årsfest för sin pappa på släktgården.

Vi fortsätter att försöka få fotfäste i livet. Igår insåg jag att även jag är mer ”tagen” än jag trott. Vi önskar bara lugn och ro, ingen dramatik alls. Att sköta odlingarna, ta hand om honung, plocka bär, hämta hem ved och koka saft är lagom aktiviteter.

I morgon planerar vi att ha en liten skördefest på primörerna och honungen tillsammans med Lasse och Ximena.

Att vakna av mig själv efter en ovanligt bra sömn med sköna drömmar. Att sitta med morgonkaffet och min iPad i solskenet som fläckvis silar genom köksbjörken och vidare in genom fönstret. I stolarna bredvid mig sover Putte och Bianca. Mats och Maja sover fortfarande i sängen. Det är när pensionärslivet är som bäst!

I går kväll kom Lasse hem med två abborrar som Hans hade fångat. Det blev 4 stora fileer som sparas i frysen till framtida fish and chips! Tack Hans!

Igår lämnade vi Elins överblivna prylar till loppis och körde det som skulle slängas till tippen. Jag kunde plocka de första hallonen och koka sylt. Vi har också sålt lite av vår överblivna honung.
Vi landar fortfarande efter Mats senaste tillslag. Han har fått medicin som sänker pulsen och hans klocka varnar emellanåt att pulsen är låg, men det börjar vi vänja oss vid. Hans ”hjärtapparat” innehåller en pacemaker också.

Efter morgonronden kunde jag köra och hämta hem Mats. Vi kan inte annat än att avvakta hur det hela utvecklar sig förutom att de ändrat lite på medicineringen.

Vi är omtumlade och Mats vill inte vara ensam, det kommer att ta ett tag innan vi hamnar i balans igen. Men vi gör så gott vi kan för att det ska va gött att leva! De närmaste dagarna tar vi det mycket lugnt.

Mats blev kvar på sjukhuset, de ändrade lite medicinering och vill hålla koll på honom. Vi väntar på läkarnas kommentarer efter ICD-avläsningen. Den visade att han hade ett mindre tillslag i söndags och sedan fick den slå på två gånger efter varandra i måndags. Totalt arbetade den då 19 sekunder innan hjärtat lugnade sig.

Lasse har i natt kört Anna till flyget hem till Italien.

Igår fick jag inte så mycket gjort, det tär att gå och vänta på besked och oroa sig. Inget är akut men ändå har det skett en förändring. Hans hjärta har hållit sig lugn i flera år men nu börjar det bråka igen. Vad beror det på? Ska det fortsätta så nu?
Jag gallrade lite i våra land och fick upp lite små godsaker. Polkabetan är ny för mig, mildare än rödbeta men med samma smak. Det är betydligt varmare och med omväxlande väder, lite typisk svensk sommar.

vi väntar…

När det händer nåt med Mats hjärta sätter det igång våra tankar.
Mats tänker att ICD:n gång efter gång startar hjärtat och att det blir oftare och oftare. Någon gång jobbar den för sista gången. Jag tänker detsamma och inser att det som inte får hända kan hända. Vad gör jag då? Vi tänker också att det kan vara jag som försvinner först. Vad gör Mats då?
Jag antar att många äldre har samma tankar även utan våra problem. Att ta varje dag som den kommer och se till att det är ”gött att leva” är det bästa och förnuftigaste. Det gör vi för det mesta men det är heller inte fel att tänka lite längre. För min del gör det mig tryggare. Att ge varandra förutsättningar att fortsätta livets vandring på egen hand.

Men just idag har jag svårt att landa och jag hör att detsamma gäller Mats. Då vill jag tillåta sorgen och tankarna en stund för att så småningom hamna tillbaka i ”tilliten” och att allt blir som det ska.

Jag tänker på vad jag skulle vilja göra om jag blir ensam. Ser jag några möjligheter i det? Jag struntar totalt i det praktiska, det vet jag fixar sig. Jag tänker på hur och om jag kan göra livet ”gött” igen. Det är en tanke som jag ska ha med mig när det behövs! Att ta reda på och förverkliga möjligheterna!

Troligtvis blir Mats kvar på sjukhuset ytterligare ett dygn så att de kan se över medicinering och hålla koll på hans hjärta ett tag till. Det är tomt här hemma, det tycker både hundarna och jag. Hundarna vänta på Mats och springer vid minsta ljud hoppfullt till dörren.

Anna har hittat ett hem till Neve där hon kan känna sig trygg.

Igår gjorde Mats kåldolmar. Elin och jag gjorde färdigt hennes sparade kartonger, det blev 3 mindre från ursprungligen 10 stora. Sedan körde vi och hundarna henne till släktgården i Ornäs.

När vi kom hem började Mats hjärta att bråka igen och det blev en ny ambulansfärd till sjukhuset i Falun. Hans ICD gör vad den ska och allt verkade lugna sig snabbt. Han ville ändå bli inlagd för att idag bli ordentligt kollad och få träffa hjärtläkarna.

Tillsammans med Anna och Lasse paketerade jag vår färdigrörda honung. Det blev fina hinkar och burkar!
Idag blir det storrengöring av köket igen! Och det kommer att bli en dryg väntan på att få mer besked om Mats.

Elin och jag var riktigt duktiga och tog hand om många sparade kartonger. Bara lite arbete återstår idag innan jag kör henne till släktgården för att fira sin pappa Eric på 70-årsdagen.

Pipp var Elins favorit och vi hittade en sparad målning som vi gjorde tillsammans 1990. Jag tror den hängde på väggen ett tag.

Per ångrade sig och lämnade tillbaka Neve till Anna igår, vilket ställde till en hel del problem. Hon och Lasse träffade också sina barn och barnbarn på tårtkalas ute i trädgården. Det var riktigt hyggligt väder.

Det har blivit mörkt på kvällarna igen, jag upptäckte det först här om kvällen.

Igår var det lite varmare och vi tog oss en skön skogstur med fyrhjulingarna. Vi hittade varken svamp eller blåbär, men vad gör det, vi njuter obeskrivligt av friheten och skogen. Mats sjukdom sätter hinder och varje sätt att genomföra de för oss viktigaste, för friska så självklara, göromålen, ger oss sådan glädje. Att komma ut i skogen är en av dem.

Vi är fortfarande påverkade av Mats senaste ”tillslag” när hans hjärtstartare räddade en livet på honom. Mats är inte gärna ensam och är tveksam till att köra bil. Men han gjorde ensam kort långsam biltur till Skedvi här om dagen. Jag var med via telefon. Vi återhämtar oss rätt snabbt jämfört med tidigare!

Honungen är färdigrörd och så god! Lasse och Anna köpte igår hinkar och burkar så att vi kan paketera den.

På kvällen körde vi till Hedemora och hämtade Elin. Vi undvek Säter som har nostalgidagar med cruising och festligheter. Hon stannar några dagar innan hon ska till släktgården för att förbereda sin pappas 70-årsfest på lördag. Vi ska fortsätta att rensa och gå igenom hennes sakar som finns sparade på övervåningen.

Anna har anlänt tillsammans med Neve, en omhändertagen gatuhund från Italien. När Anna tog hand om henne såg hon direkt att Neve var en Per-hund och behöll henne för Pers räkning. Eftersom Per nu var ”djurlös” tog Anna med henne när hon skulle hem till Sverige.

Regnet fortsatte hela gårdagen men åskan försvann och med den värmen. Temperaturen höll sig kring 13 grader. Vi åt lunch med Per innan han for hem och hade en trevlig kväll med Anna och Lasse.

I natt har det slutat regna och de har lovat bättre väder. Ikväll kommer Elin, jag längtar!