Sedan igår kväll blåser det kraftigt och starka vindbyar kastar sig mot husgaveln utanför vårt sovrumsfönster.
Igår bröts vår isolering lite. Klasse tittade in och fick kaffe, vi hade munskydd på oss. På eftermiddagen pratade vi med Helena och Jan nere i Nederländerna. De har också isolerat sig.
Mats fortsätter att vara piggare och vi håller tummarna att han ska slippa någon mer förkylning. Jag hade en sämre dag med olust och ont i kroppen, troligtvis orskat av ovädret som drog in på eftermiddagen.
När jag fick bröstcancer och precis hade träffat Mats hade vi några intensivt år tillsammans. Mats följde med och stöttade mig närhelst jag behövde. Vi skaffade frihetsbilen och körde iväg efter varje cellgiftsbehandling. ”Vi” hade cancer och svetsades samman på ett sätt vi aldrig hade gjort annars. Sedan dess, det är 20 år sedan, har vi haft en alldeles särskild relation. Vi håller ihop i vått och torrt och är varandras trygghet och själsfränder. När ”vi” kämpade för hans liv vid hans hjärtstopp och under hans behandlingar och sjukdom var detta klister lika starkt.
Det är vi!
Att känna denna trygghet och kärlek är fantastiskt men det är svårt att beskriva och sätta ord på. Ovanstående text/sång skrev Mats till mig året efter cancerbehandlingen och sjöng den på min bröstcancerfest, senare på en körresa till Gotland och Nille sjöng den på vårt bröllop för snart 11 år sedan.
Jag har sett mycket norrsken i mitt liv, mest i Norrbotten och i Härjedalen. En gång såg jag det i Örebro men aldrig här i Arkhyttan eller Dalarna. Igår kväll var det tydligen norrsken ända ner till Stockholm och jag såg ingenting. Nedanstående foto över Arkhyttan publicerades i facebook.
Lasse hjälper Ximena att flytta till en ny lägenhet i Långshyttan. Vi träffar fortfarande inte honom annat än genom telefon eller ute på gården. Det känns lite tråkigt tycker jag.
Annars mår Mats så mycket bättre och därigenom även jag. Första tulpanbuketten har flyttat in och det är tydligt att dagarna blir ljusare och längre. Som alltid så här års börjar jag längta efter våren och sommaren. I år ska vi planera och starta lite odlingar, Ximena är också intresserad.
Just nu följer vi skidskyttet och om några veckor börjar vinterOS.
Gårdagen förgylldes av ett långt facetimesamtal med Elin i Malmö och Åsa på Katrinebergs folkhögskola (hon hoppar in och jobbar där ibland). Vi har beslutat oss för att ha sådana möten regelbundet. Jag mår så bra och blir glad i hela kroppen av att se och prata med dem!
Nyhetsrapporteringen är dyster. Det är svårt att avgöra i hur allvarligt läge vi befinner oss. Jag tänker på stort och smått. Allt från pandemi, krigshot, elkris till klimat-och vädervarningar.
Ute blåser det kraftigt och jag vaknade av hur en vindby tog i mot husväggen. Nästan all snö har tinat bort. Det har varnats för oväder i Jämtland och Härjedalen med ovanligt mycket regn, snö och starka vindar. Gårdagens rapporter visar att de har haft ett besvärligt läge med översvämningar, inställd trafik och stängda skolor.
Elpriserna har stigit i höjden och det kalla vädret ger skyhöga elräkningar och nu ska de värst drabbade kompenseras.
Pandemin sprider sig med nya varianter och i väldig hastighet men det verkar som om de stora utbrotten avtar lika snabbt.
Ryssarna har flyttat stridsbåtar till Östersjön och militären förstärker bl a på Gotland. Det går att försvaga splittra ett land med många olika medel innan en invation. Om Sverige skulle bli angripet blir det inte på traditionellt sätt. Jag fick en del insyn i detta när jag arbetade på Trafikverket men jag kan inte bedöma hur stor hotbilden är.
Det har blivit blidväder, nu på morgonen har vi +4,7 grader På nyårsafton somnade alla tre och före kl 12, vi tror inte det har hänt sedan vi var barn. I kylskåpet har flaskan som skulle öppnas vid 12-slaget blivit liggandes. Igår korkade vi upp den och firade att det var en helt vanlig vardagsonsdag och att Mats för första gången kände sig återställd efter sin förkyldning! Det och att ta guld i skidskytte förgyllde gårdagen.
Idag ska jag borsta fram bilen och köra till Långshyttan för diabetesprovtagning. Mina värden har varit perfekta de senaste gångerna och jag hoppas att det fortfarande är så. Jag får besked av diabetessköterskan nästa vecka.
Vi är många som återigen har dragit oss tillbaka i karantän. Läget är mer oroande än tidigare eftersom den nya varianten nu sprider sig snabbt och är så utbrett. Min syster Karin har fått skjuta upp sin resa till sitt hus i Spanien igen. Hon har inte haft möjlighet att resa dit sedan pandemin startade.
Tre systrar sommaren 2018.
Jag är inte nöjd med hur min iPad behandlar mina foton. Jag vill kunna bestämma och hantera dem på mitt sätt. Men i den senaste versionen sätter den upp nya små bildspel som visas upp på startskärmen varje dag. Ovanstående foto dök upp igår och allt som oftast går jag in och tittar och uppskattar att bli påmind om händelser och människor.
I karantän, kyla och vintermörker går vi praktiskt taget i ide under januari och februari. Jag bär ved och eldar, målar, rastar och utfodrar hundar och röjer när det behövs. Många serier avverkas liksom digitala pussel och spel. Mats ser på matlagnings-, natur- och motorprogram, läser böcker och sköter om sig så gott det går. Tillsammans funderar vi ut mat och oftast är det Mats som lagar men när han har ”dåliga” dagar hjälps vi åt.
Idag börjar de vanliga vardagsveckorna igen och jag ska fortsätta med tömningen av övervåningen. Jag rensar och bär ner det Mats eller vi behöver gå igenom. Det ska bli skönt när det är färdigt! Men först åker granen ut och julsakerna plockas bort förutom adventsstakarna. Deras ljus behöver vi ytterligare ett tag.
En ny målning är på gång. Oftast växer mina målningar fram snabbt och enkelt. Men ibland, som med denna, ”värker” den fram. Jag tittar, målar, känner och väntar tills jag vet hur jag ska fortsätta. Oftast har jag ingen målbild utan låter färgerna, duken och mitt inre bestämma. Det är spännande att se resultatet! För det mesta är jag nöjd men det händer att jag inte tycker om målningen, fastän jag ser att den är klar och ok, och det är inte ovanligt att jag säljer just dem.
Januaridagarna flyter på. Mats sov gott i hela 10 timmar och hade en bra lördag. Lasse skottade garageplanen och gångar till kaninhus och gästhus. Så välskottat har det aldrig varit här tidigare! Vi såg en film tillsammans med Tobias och tittade på skidskytte.
Jag tittar på den barrande granen och tar sats för att kasta ut julen. Dagarna blir längre och snön lyser upp tillvaron. Minus 4 grader är är en bra utetemperatur i januari.
Vi var oförberedda på gårdagens kyla men fick upp inomhustemperaturen ganska snabbt. I natt steg temperaturen och nu snöar det.
Det känns osäkert vad den stora smittspridningen innebär och hur mycket vi ska isolera oss. För säkerhets skull träffar vi träffar inte Lasse den närmsta tiden, risken att han smittats vid italienresan är för stor. Joel och Tobias väljer att inte resa till sin mormors begravning. Elin har varit hemma från jobbet med förkylningssymptom, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Hon fick besked om negativt resultat igår kväll. Restaurangen i Stora Skedvi har stängt pga ev smitta och vi är uppe i de högsta antalet smittade under hela pandemin.
