Kategoriarkiv: Arkhyttan

Mot Blåkulla!

Nu är arbetsdagen slut och påskhelgen börjar. Jag har beredskap hela påsken och Mats har öl- och vinförbud så vi kommer att ha en helvit helg.

Vi har mycket känslor att ta hand om och det kommer i lite olika omgångar. Först var det lättnad och lite fniss över gikten. Nu har det för min del övergått till sorg, sorg över att livet gått så fort, över att vi blir äldre och massor med oformulerade tankar. Jag tänker att var sak har sin tid och tillåter mig att vara lite ”låg”.

På lördag kommer Elin och Åsa hit och jag räknar med att humöret då har vänt, om  inte annat vänder det när de kommit, jag längtar efter dem! De är nu på släktgården och idag hade de urnsättning av farmor Britt i Stora Tuna kyrka.

En ovanligt vanlig dag

Jag har alltid haft svårt att vända på dygnet och gårdagen var färgad av vår nattliga vistelse på akuten. Mats hade fått kortison och foten värkte inte längre i vila.

Jag servade Mats som satt i sin ”tron” med foten högt, åkte till apoteket, lagade mat, rastade hundar och höns, sov några omgångar och arbetetade här hemifrån ett antal timmar. Dagen var förutom sömnbristen en vanlig dag utan dramatik och det är ett tillstånd  jag föredrar. Många gånger i livet har jag tänkt att jag aldrig, ALDRIG ska klaga när inget händer/jag har tråkigt.

Idag har vi forkortad arbetsdag och de flesta arbetar hemifrån, så även jag. Skärtorsdag startar påsken och det ska bli skönt att vara ledig. Nätterna fortsätter att vara riktigt kalla men på dagarna arbetar solen långsamt bort all snö. Gräs och husbil tittar fram och lovar nya tider…

Gikt

Min galla var snällare än vanligt och medicinen gjorde att jag var återställd när Mats väckte mig vid halv ett. Som tur var, för hans fot hade blivit allt värre och vi behövde åka in till akuten i Falun. Jag hade velat åka in tidigare under dagen men Mats kommentar var: ”Jag tänker inte åka till akuten för att en flaska trillat på min fot! ”

Vi kunde inte få ihop att det från att det gjorde ont på översidan där flaskan landade hade flyttat sig till området runt hälen och att han inte längre kunde stödja på foten. Det förstod de inte heller på akuten men efter provtagning och funderande konstaterades att Mats har fått gikt, vilket tydligen kan vara så här smärtsamt. Ett budskap var att öl är största boven när det gäller gikt, vilket inte mottogs så positivt av Mats.

När vi kom tillbaka hem vid 6-tiden möttes vi av ett stökigt hem men inget viktigt var förstört. Vi har försökt att sova en stund men det blev inte så mycket av det. Just nu kan Mats bara förflytta sig med hjälp av en nyinköpt krycka och på grund av yrsel och smärta helst inte! Vi har ställt in hans planerade provtagning på vårdcentralen idag och jag arbetar en kortare arbetsdag hemifrån.

Bella

Idag är det ett år sedan Bella lämnade oss…

Jag har kört bil till jobbet i två dagar. Nätterna har varit riktigt kalla, i morse hade vi -15 grader. På jobbet blir Vi bortskämda med våfflor vid våffeldagen varje år.

Vi fortsätter att vara lite skruttiga, Mats tappade i söndags en flaska på sin fot som nu värker och ikväll har min galla börjat bråka. Det var länge sedan jag hade gallbesvär men vet att det bara är att ta medicin och vänta på morgondagen.

Sommartid

Sommartidens första dag erbjuder sol och värme! Jag tränar Maja att gå i koppel, det har varit eftersatt och jag har dåligt tålamod. MEN hon måste kunna gå i koppel och röra sig bland folk så jag tänker ge henne en intensivkurs.

Ute på köksverandan stekte solen och vi njöt, Donna håller sig gärna i snön.

Kommande arbetsvecka är kort, jag arbetar hemifrån på torsdag förmiddag innan det blir påskfirande. Det känns stabilare med Mats och jag kommer att ta bilen så att jag kan åka hem snabbt om det behövs. Jag går på en beredskapsvecka som gäller hela påsken men det passar ju bra eftersom vi kommer att vara hemma. Elin och Åsa kommer hit några dagar, vilket vi ser fram emot.

Telias internetuppkoppling slutade fungera igår eftermiddag. Det går att felanmäla via deras webbsida(om man har uppkoppling) och vi fick där besked om att det skulle åtgärdas före den 28 mars. Då gick jag i taket, ska det ta 4 dagar! Det visade sig att det blev fixat på mindre än ett dygn, så nu har jag lugnat mig.

Vardag

När vi går igenom en vardag finns det vissa hinder när Mats är ensam hemma. Det största är hundrastningen. Igår lyckades Maja ta sig ut från bakre hundgården och Putte tar sig ut både därifrån och på framsidan. Mats har ingen möjlighet att rusa ut och hämta hem rymmande hundar så jag kommer att ägna helgen åt att hundsäkra staketen. I övrigt kan han klara dagen ensam om han tar det lugnt (jag har förbjudit honom att snyta sig när han är ensam!) Jag förbereder med att bära upp ved så att han kan hålla värmen, han behöver minst 23 grader för att inte frysa. Eftersom hans dagsform är så varierande kommer jag att ta bilen till jobbet den närmaste tiden för att snabbt kunna ta mig hem om det behövs.

Vi träffade en ny läkare igår och det är intressant att se att de olika läkarna ger oss olika pusselbitar i förståelsen för Mats hälsotillstånd. Denna läkare berättade att höger förmak är något förstorat vlket kan bero på belastningen vid de lungproppar han haft. Hon sa också att hon tyckte att de skulle göra en större undersökning av lungorna nere i Uppsala. Nu avvaktar vi läkaren Emmas samlade bedömning och fortsätter vår planering och tankar på en framtid med nedatt lung- och hjärtfunktion.

Mina reaktioner är som en medberoende, jag blir lika tagen och trött av Mats undersökningar. Fysiskt blir jag allt starkare tack vare allt prakrisk arbete jag utför här hemma (Skottar, bär ved, lagar staket, släpar höns- och hundmatsäckar mm mm) men mentalt är jag ganska bräcklig. Det tär att vara orolig och jag som redan tidigare var blodrädd har blivit ännu räddare efter Mats näsblödningar…

Så förutom att förenkla våra vardagar ska vi nu lägga kraft på att stärka oss mentalt och skapa bra och hälsosamma vardagar och planera för en positiv framtid.

Vårsol

Vi fick en lugn, solig onsdag. Vårsolen värmer och hönsen fick vara utanför hönshuset en stund. Den var en av Mats bättre dagar då han orkade både gå ner i källaren och upp på övervåningen utan alltför mycket andnöd. Vi förstår inte varför dagsformen varierar så mycket. Mats teori är att det är den syrgas som han fick i måndags som hjälper till. Han har reagerat likadant tidigare efter att fått syrgas.

Idag ska vi till Avesta på ett planerat läkarbesök.

 

Dagen efter

De senaste dagarnas akutenbesök har tagit hårt på oss och varit energikrävande. Gårdagens dagsmeja hade fixat ett snöras så parabolen hade satts ur spel. Jag orkade inte ut och skotta och korrigera utan vi klarade kvällen utan TV. Efter att ha ätit middag, tagit hand om hundarna som vari ensamma alldeles för mycket somnade jag i soffan med paddan i knät. Hundarna är också tagna, det är intressant att se hur påverkade de är av flockledarnas välbefinnande.

Idag tänker vi inte sitta på akuten. Vi behöver lugna dagar och Mats har sagt ifrån sig allt extraarbete han har tagit på sig.  Vi fokuserar på att bygga upp hans hälsa. Vila, frisk luft, glädje, hälsosam kost mm mm. Turligt nog har hans smak börjat återkomma så att han är road av matlagning igen och äntligen har ljuset och uteperioden närmat sig.

Jag förbereder och förenklar för att det ska fungera för honom att vara ensam hemma. Vi har beställt en madrasskil så att hans sömn kan bli bättre. Jag ska hundsäkra på framsidan eftersom Putte har hittat kryphål. Jag räknar med att köra bil till jobbet en period, då slipper han hämtningarna i Säter och jag kan köra hem snabbt ifall han behöver min hjälp. På torsdag är det läkarbesök i Säter och oavsett vad det leder till fokuserar vi på att förenkla allt här hemma. Det innebär att jag stannar hemma resten av veckan. Jobbet får klara sig utan mig!

 

Stöttning

Det är inte bara vi som behöver stöttning!

För ett antal år sedan upptäckte vi att verandataket sviktade pga för mycket snö. Vi har svårt att komma åt att skotta och valde därför att sätta upp stöttor. Det gick bra tills snön töade bort. Då föll stöttorna okontrollerat och det var bara tur att inga fönsterrutor gick sönder.

I år har vi samma problem men Mats har denna gång säkrat stöttorna så att de inte kan falla när trycket ger med sig.